Skaran kristna konvertiter på asylboendet Restad gård i Vänersborg har tunnats ut. Alla ensamkommande män som nekats uppehållstillstånd har redan gett sig av till andra länder i Europa. Och nu gör alltfler familjer detsamma.
– Just nu är det Storbritannien som är målet, trots att man måste ta sig över ett osäkert vatten, säger Kenneth Nilsson, aktiv i Pingst Vänersborg.
Dagen har tidigare skrivit om den större grupp konvertiter, flertalet av dem från Iran, som bor på det stora asylboendet Resta gård och som har gått i undervisning genom Pingst Vänersborg.
Sedan Dagen besökte gruppen våren 2023 har flertalet av dem fått nya avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd, framför allt med förklaringen att deras nya tro inte anses vara genuin. Många, framför allt yngre män, har nu tagit sig till andra länder i Europa, där de hoppas att få nya bedömningar.
– Flera av dem är i England och är inne i nya asylprocesser, säger Kenneth Nilsson till Dagen.
– Och bara för några veckor sedan var det en kvinna från Eritrea, och som gått i vår församling, som hade tänkt ta sig över med båt från Frankrike till England med sina tre barn.
När Kenneth Nilsson läste om den båt som förliste i Engelska kanalen i början av september trodde han först att kvinnan hade varit med på den.
– Så snart jag såg nyheten ringde jag henne och blev orolig när hon inte svarade. Sedan ringde hon på kvällen och berättade att hon inte åkt ännu, utan var på ett boende i Frankrike för ensamma mammor med barn.
Minst 13 från Sverige
Minst 13 av de cirka 60 migranterna på båten som förliste den 3 september hade bott på Restad gård. En av dem, en ung kvinna från Eritrea, fanns bland de åtta människor som omkom.
– Bland dem som överlevde fanns två mammor med tre barn vardera som bott på Resta gård, och två mammor med ett barn vardera. Det yngsta barnet är tre år. De är nu i tältläger i Calais, säger Birgitta Billinger Lundberg, vice ordförande för Röda korset i Vänersborgs kommun, till Dagen.
En reporter från nyhetsbyrån Reuters tog sig till Calais efter olyckan för att tala med de överlevande, varav de flesta ursprungligen kom från Eritrea. De berättade att båten, som var tio meter lång, sjönk två timmar efter avfärden från Boulogne-Sur-Mer.
En av de eritreanska migranterna, 42-åriga Amna, sa att hon hade fått två avslag från svenska migrationsmyndigheter innan hon försökte ta sig över till England med sina tre tonåriga barn.
– Vem kastar ut sina barn i havet om de har något annat val? Vi vill bara leva och att barnen ska få studera, sa hon till Reuters.
Årligen korsar tiotusentals migranter Engelska kanalen för att ta sig till Storbritannien från det europeiska fastlandet. I slutet av augusti hade 20 000 migranter anlänt sjövägen till Storbritannien under 2024. Bara de senaste två veckorna har 20 personer omkommit i kanalen, enligt TT.
Återvändandecenter
Birgitta Billinger Lundberg säger att oron bland de cirka 500 boende på Restad gård ökat sedan Migrationsverket öppnat det första av två återvändandecenter på anläggningen. Här ska de bo som har fått besked om att de måste lämna Sverige, till dess att de kan återvända till sina ursprungsländer.
– Men om inte landet i fråga tar emot migranter som utvisas med tvång kan de bli kvar på centret i flera år. Ångesten är stor när man får besked om att flytta dit, framför allt för barnfamiljerna. Så då har de gett sig av, mammor med barn, säger hon till Dagen.
Eritrea och Iran hör till de länder som Sverige inte har något återtagandeavtal med, och som människor vanligtvis inte kan utvisas till mot sin vilja.
På återvändandecentren är de boende fria att komma och gå som de vill och erbjuds tre mål mat om dagen. Men deras dagersättning sänks kraftigt, till 24 kronor om dagen för en vuxen. I många fall innebär dessutom en flytt till ett återvändandecenter att barnen, som har fortsatt rätt till skolgång, får lämna vänner och klasskamrater.
Röda korset finns på Restad gård varje vardag och har en öppen mottagning som erbjuder vård och omsorg.
– Många av barnen på Restad gård är födda här och deras familjer har varit här mellan två och tio år. Det är mycket ångest i varje avslag. Tyvärr är det inte ett självklart asylskäl att vara rädd för våld i hemlandet, eller för att döttrarna ska utsättas för könsstympning, säger Birgitta Billinger Lundberg.
[ Iranska konvertiter demonstrerar utanför Migrationsverket ]
