När Gud vänder örat mot Sveriges huvudstad hör han hundratals människor i Citykyrkan som ropar i bön. I två dagar, drygt, samlar konferensen Nationell bön för Sverige bedjare som längtar efter en genomgripande förvandling av landet. Det är en växande rörelse som representerar en mångfald både när det gäller etnicitet och åldrar.
Fredag och lördag har olika bönesamlingar, undervisningspass och seminarier avlöst varandra här i de anrika lokalerna på Adolf Fredriks kyrkogata, blott ett stenkast från platsen där Olof Palme ligger begravd. Konferensen började faktiskt redan på torsdagen med kvällsmöte som det heter på frikyrkiska. Redan där slogs tonen av när Johnny Foglander, en av ledarna för föreningen Nationell bön som står bakom konferensen, talade om vikten av att ha kärleken som drivkraft.
Klockan har precis passerat 22 och sista samlingen har precis dragit i gång. Det är bön och fokus ligger speciellt på ungdomar, eller ”nästa generations bedjare och väckelsebärare” som de benämns i konferensprogrammet. Daniel Steen är en av talarna.
– Det finns alltid mer att få av Jesus. Du som törstar, kom! manar han – och nog kommer folk alltid.
Köar för att få förbön
Det är långt ifrån den mest välbesökta samlingen under dessa dagar, men här finns ändå mer än tillräckligt med människor för att det ska bli kö vid förbönsplatsen. Mellan estraden och första bänk har det bildats en ”bönetunnel” där förebedjare står på var sin sida och alla som vill ha förbön för passera emellan. Kön ringlar sig sakta. människor stannar till så att varje förebedjare kan bidra med bön. Det går sakta, men ingen har bråttom. Påtagligt många är unga – äldre tonåringar och unga vuxna,
Hela tiden ljuder lovsången. Den är närvarande, men inte påträngande. Skulle det kännas angeläget att utbyta några ord med sin bänkgranne är det inga problem att fokusera på det som är centralt i samlingen och vill man sjunga med så hör man sin egen röst bland alla de andras. Betjänande lovsång kallas det och är så långt ifrån konsert man kan komma. Kanske ”bärande lovsång” vore ett ännu bättre uttryck funderar jag när jag noterar hur texterna och tonerna effektivt fyller ut eventuella hålrum i skaran. Lovsången bär och drar människor samman. Göteborgsparet Terese och Magnus Axelsson leder oss i att sjunga de enkla, men kärnfulla texterna:
Healing rain is falling down.
I´m not afraid.
[ “Jag tror att det som hände var ett mirakel” ]
Knäfaller i bön
En kille i jeans och blå stickad tröja har fallit på knä i gången precis framför mig. Han är framåtböjd, pannan i mattan som slumpartat matchar hans klädsel. Djupt försjunken i bön, inte mot Mekka utan mot korset. Lite varstans sitter folk på golvet, några samtalar, andra ber.
When the glory´s in the room,
nothing else i needed.
It´s just you.
Precis i slutet av bönetunneln står två mörkhyade män i prydliga kostymer. Det är Godwin Lungwa och Bernard Samwel Beno, två pastorer från Tanzania som kommit till Stockholm enkom för att delta i bönekonferensen. I tio år har de burit på en nöd för Sverige i sina hjärtan. I tio år har de bett för Sverige. Och när deras församlingar en vecka varje månad ägnar sig helhjärtat åt bön så finns Sverige alltid med som ett av de viktiga böneämnena. De är oändligt tacksamma för de svenska missionärer som genom åren kommit till deras land och predikat och nu har de insett att det är Sverige som behöver hjälp och stöd. Det är paybacktime.
Your grace has found me just as I am,
empty handed but alive in your hands.
I den tredje bänkraden vankar en ung kille fram och tillbaka. Han är helt inne i bönen, ungefär som när man ser någon på stan som pratar i mobilen. Omgivningen tycks inte existera. Bara samtalet med personen i andra änden. Han blundar mest och vankar med böjt huvud, men bland sträcker han sina händer. Det är tydligt att han vänder sig uppåt.
Majesty,
forever I´m changed by your love,
in the presence of your majesty.
En digital klocka på en av skärmarna visar 22.55. Det glesnar i leden, men fortfarande söker människor förbön. Jag hamnar bredvid pastor Andreas Frankner som varit med hela konferensen. När jag för den etniska mångfalden på tal berättar han att det de senaste åren bildats 150 nya migrantförsamlingar bara i Stockholm. I en av dessa samlas man till bön för Sverige 05.00-07.00 – varje morgon året runt!
”Något är på gång”
Andreas Frankner har varit engagerad i mission större delen av sitt liv och när det gäller missionslandet Sverige konstaterar han:
– Vi behöver öppna oss och få hjälp utifrån. Det är svårt för det finns kulturella olikheter, men det är någ
ot på gång.
And I´m desperate for you.
And I´m lost without you
Kent Mossheden från Falkenberg och tillhör med sina 80 år det äldre gardet på konferensen.
– De här dagarna har varit mitt i prick för mitt liv, förklarar han och berättar om hur han vill vara “en katalysator för en växande bönerörelse omfattande allt Guds folk i Falkenberg och Halland”. Han brinner för Brevlådemissionens bibelutdelning i Halland sommaren 2025 och sätter stort hopp till kampanjen med Sebastian Stakset som också ska genomföras då.
Negesti Yamane är bosatt i Stockholmsförorten Spånga och engagerad i Rinkebykyrkan där man börjat hålla bönenätter varje fredag-lördag sedan en tid. Även hon har deltagit på hela den nationella bönekonferensen och när jag frågar henne vad som har varit bäst svarar hon direkt:
– Guds närvaro. Det var jättefint. Gud är så god och jag blev så glad, säger Negesti Yamane.
[ De reste långt för att be för politiker på plats inför riksdagens öppnande ]
Bedjarna tror på förändring
Ska man hitta en gemensam nämnare i denna stora brokiga skara av bedjare är nog ”tro på förändring” den mest relevanta. Den tycks nämligen orubblig och har inte sin grund i hur man ber, utan till vem. Att bönefolket på sin väg hem passerar genom Stockholms nöjesnatt där få ägnar Gud och Jesus en tanke tar inte modet av denna skara. Tvärtom. Vid ett omtalat tillfälle röjde deras herre ur templet när fokuset hade blivit helt galet. Liknande saker har ju hänt långt senare.
Som när den byggnad vi just lämnat var på 1930-talet Fenixpalatset och hade en ledande ställning i Stockholms dans- och nöjesliv. 1940 köptes huset av pingstförsamlingen Östermalms fria församling som etablerade Citykyrkan här i stället.
Från nöjescentrum till bönecentral. Det är så han jobbar, han som lyssnar där uppe.
---
Fakta: Nationell bönekonferens 2024
- Hölls i Citykyrkan i Stockholm 12–14 september.
- Ett 50-tal personer medverkade och många hundra deltog i bönesamlingar, undervisningspass och gudstjänster.
- Konferensen har särskilt fokuserat på några gemensamma böneämnen där nationell väckelse och en reformation på alla områden i det svenska samhället står först på listan. Andra viktiga böneämnen har varit att den unga generationen ska gå in i tjänst för Gud, att migranter och svenskar ska komma samman som ett folk, att muslimer ska möta Jesus och bli frälsta, att Sverige ska komma tillbaka till sina kristna rötter.
- Inför konferensen uppmuntrades deltagarna att fasta, något som självklart var helt frivilligt.
---
