Riksdagsåret inleddes med en stund av högtid och politisk vapenvila i Storkyrkan, inramad av kungligheter och psalmsång.
– Gud hjälp oss att se ditt ansikte också i den medmänniska vi ibland har svårt att samarbeta med, bad domkyrkokaplan Ulf Lindgren.
Nog påminner stämningen lite om skolstart när riksdagens ledamöter – åtminstone de flesta av dem – samlas till traditionsenlig gudstjänst i Storkyrkan på tisdagen. Mitt i sorlet syns statsminister Ulf Kristersson skratta gott vid sidan av Helena Norlén, hustru till riksdagens talman Andreas Norlén. Medan den leende S-ledaren Magdalena Andersson – efter sitt snabba skobyte utanför kyrkan – är i förtroligt samtal med V-ledaren Nooshi Dadgostar.
Den ende partiledare som lyser med sin frånvaro i den sektion där partiledare och ministrar samlas, är Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson.
Snart stundar avslöjanden om nya ministrar, och en regeringsförklaring ska nagelfaras. Redan om någon dag bryts lansarna på nytt mellan givna politiska motståndare. Men först tar man sats, här mellan Storkyrkans pelare och höga valv, med lite högtidlighet, psalmer och bön.
”Riksdagens äldsta arbetsplats”
När kyrkklockorna slagit är det dags för kungligheterna att tåga in, medan de församlade står upp. På plats är hela kungafamiljen, inklusive nyligen hemflyttade prinsessan Madeleine och maken Chris O’Neill. Då flyger mobilkamerorna upp, innan S:t Jacobs kammarkör inleder gudstjänsten med sång.
När domkyrkokaplan Ulf Lindgren hälsar välkommen passar han på att påminna om att delar av riksdagen under flera hundra år sammanträde i Själakoret i Storkyrkan, som han kallar för ”riksdagens äldsta arbetsplats”.
– Så välkomna hem igen, avslutar han, innan domprost Jonas Eek tar vid, och vackert beskriver det som att det inte bara är människan som stiger in ett heligt rum när vi firar högtider i kyrkan, ”utan det heliga rummet stiger in i oss”.
Årets högtidstalare är Mikael Kurkiala, kulturantropolog och omvärldsbevakare vid Svenska kyrkans kyrkokansli i Uppsala. Från den utsirade predikstolen talar han om vad som krävs för att människan ska bli sant mänsklig: konst, musik och gemensamma berättelser, men också ”respekt, visdom, lyhördhet och kärlek”.
– Människan är ett löfte som väntar på att infrias. I den kristna traditionen bär detta löfte ett namn: Kristus, Guds signatur i vårt innersta, säger han, och beskriver sedan kyrkans vapenhus som ”en passage mellan två världar, där vi kan lägga ifrån oss våra vapen och rustningar, titlar och identitetsmarkörer”.
Teaterviskar till döttrarna
Uppe på den ena läkaren sitter Paula Örn, riksdagsvikare för en föräldraledig kollega inom Socialdemokraterna. Hon har rest till riksmötets öppnande från Göteborg med döttrarna Alva, 16, och Hanna, 14.
När den ena ministern och partiledaren efter den andra går uppför mittgången för att inta sina platser teaterviskar hon ivrigt, till glädje både för döttrarna och pressfolket på raden framför.
– Här kommer Andreas Carlson, han är infrastrukturminister och kristdemokrat. Och där kommer Ebba Busch.
[ Tidigare Timbro-profil blir ny biståndsminister ]
Efteråt är båda döttrarna nöjda med gudstjänsten, i synnerhet Alva, som konfirmeras nästa sommar.
– Kungen var roligast att se, säger flickorna med en röst, men flackar med blicken när högtidstalaren kommer på tal.
– Men nu ska vi till riksdagen och mingla.
[ De reste långt för att be för politiker på plats inför riksdagens öppnande ]
