Norska själasörjare, men också deras medhjälpare, kan dömas till böter eller fängelse om de bryter mot tystnadsplikten. Nu vill regeringen låta trossamfunden reglera tystnadsplikten själva, så som det är i Sverige. Ett problem med den nuvarande lagen, menar barn- och familjedepartementet, är den avskräcker onödigt många från att anmäla misstanke om brott mot barn.
I Sverige får själasörjare enligt lagen inte höras som vittnen om sådant som de fått veta i bikt eller enskild själavård, vilket brukar kallas tystnadsrätt. Däremot är tystnadsplikten inte reglerad i lag, utan fastställs av de enskilda trossamfunden.
– I pingströrelsen är det först och främst församlingens ansvar, men Pingst har också möjlighet att ta tillbaka vigselrätten från en pastor om denne har brutit mot tystnadsplikten. Vilket också har skett, kommenterar Sören Perder, som tagit fram information om tystnadsplikten inom Pingst – Fria församlingar i samverkan.
Någon ytterligare reglering menar han inte behövs.
– Självklart kan det ibland vara svårt att definiera om ett samtal faller inom ramen för ”bikt och enskild själavård”. Vi rekommenderar därför att man tidigt i ett samtal kommer överens om det är ett sådant samtal.
Inskriven i brottsbalken
I Norge, däremot, är tystnadsplikten inskriven i brottsbalken. Där kan ”präster eller föreståndare i registrerade trossamfund [ …] och deras medhjälpare” straffas med böter eller som mest ett års fängelse om de ”omotiverat avslöjar eller underlåter att hindra andra från att få tillgång till eller kännedom om hemligheter [ …] som anförtros dem [ …] utifrån deras tjänster eller uppgifter”.
Den skrivningen är alldeles för bred, menar regeringen, som sammanfattar sina synpunkter i ett dokument som nu går på remiss. Även trossamfunden, står det där, är osäkra på vilka personalgrupper som i själva verket berörs av tystnadsplikten och som alltså inte omfattas av plikten att anmäla till socialtjänsten när man får vetskap om barn som far illa.
”Det innebär att flera trossamfund pålägger flera personer och roller i samfundet en strängare tystnadsplikt än det som följer av lagen, vilket till exempel kan leda till att man inte agerar på oro i relation till barn och ungdomar, av rädsla för att bli straffad”, skriver departementet.
Protester från norska präster
I sin skrivelse ber departementet om synpunkter, före den 15 november, på hur tystnadsplikten för trossamfund kan regleras i framtiden.
Ett alternativ, menar man, vore att lyfta ut det som brottsbalken säger om tystnadsplikt inom trossamfund och lägga in det i lagen för trossamfund. Men ännu bättre, skriver departementet, vore att helt överlåta åt samfunden själva att reglera tystnadsplikt och sekretess, och vilka grupper som borde omfattas av den.
Presteforeningen, som organiserar präster och teologer inom Norska kyrkan, är dock inte förtjust i tanken på att slopa den lagstadgade tystnadsplikten, och beklagar att den inte tillfrågats i processen.
– Man har signalerat att det skulle kunna komma förändringar, men vi har vetat om att de skulle komma nu. Jag noterar i remisskrivelsen att det skett en process inför att dokumentet släpptes och är förvånad över att varken departementet eller Norska kyrkan har vänt sig till Presteforeningen under arbetet, säger Presteforeningens chef Eva Klokkerud till tidningen Vårt Land.
Tystnadsplikten bland präster har varit föremål för debatt i Norge inför släppet av en ny bok om Vidkun Quisling, vilken bygger på de själavårdssamtal som fängelseprästen Peder Olsen hade med Vidkun Quisling innan den senare avrättades för landsförräderi 1945.
– Quisling var en förrädare, men när han satt i fängelse var han en person i en väldigt utsatt situation. Och tystnadsplikten finns där just som ett skydd för den svagare parten, säger fängelseprästen Elisabet Kjetilstad till Vårt Land.
Åberopat tystnadsrätten en gång
Ulf Sundkvist är föreståndare i Pingst Umeå. Han har endast en gång under sina 40 år som pastor behövt åberopa tystnadsrätten.
– Det är alltså i praktiken en liten fråga. Däremot måste jag närmast dagligen beakta min moraliska och etiska tystnadsplikt, uppger han för Dagen.
– Vidare har jag med åren blivit mycket mer noggrann att i relation till konfident föra ett tydligt samtal om vad som anses vara sagt under bikt eller i själavård. Slutligen kan man säga att frågan om kollisionen mellan tystnadsplikt, både juridisk och etisk, kvarstår då man tar del av information som rör något brottsligt.
