De är välkända i sina kyrkor, men lever i ett juridiskt ingenmansland. De iranska konvertiterna som demonstrerar utanför Migrationsverket har fått avslag på avslag, och anser sig ha en välgrundad rädsla för att återvända till Islamiska republiken Iran, i praktiken en religiös diktatur.
– Det påverkar inte vårt beslutsfattande på något sätt, säger Migrationsverkets presschef Jesper Tengroth om protesterna.
SUNDBYBERG. Det är fredag och ett 30-tal personer har ställt sig på led på trottoaren utanför Migrationsverkets kontor i Sundbyberg i Stockholm. En av dem är Mehdi Farshbaf Azarian, som tog initiativ till demonstrationen i slutet av juli. Sedan dess har han varit här varje dag mellan klockan nio på morgonen och fyra på eftermiddagen.
– Många andra kommer hit också, vi låter inte platsen vara tom. Vi är så trötta på att Migrationsverket säger samma sak om och om igen, och inte behandlar oss med den rättvisa som vi förtjänar.
Dagen skrev om Mehdi när han startade gratis språkkurser 2017. Han och hans hustru kom till Sverige 2012 och blev kristna några år senare. Sitt senaste avslag från Migrationsverket, som gällde verkställighetshinder på grund av hans politiska och kristna aktiviteter i Sverige, fick han i juli i år.
På ett av sina plakat uppmanar demonstranterna Migrationsverket att se på de iranska konvertiterna ”med mer omsorg, generositet och uppmärksamhet”. På andra beskriver de hur iranska myndigheter har förstört kristen egendom, hur kristna övervakas i landet, och hur enskilda kristna nekats arbete eller högre utbildning.
Amir Hossein Jaafari pekar och förklarar. Han har varit i Sverige i nio år och har i likhet med alla andra här nekats uppehållstillstånd flera gånger om. Sedan 2020 har han arrangerat ett 70-tal demonstrationer, under appellen ”I am a Christian too” (jag är också kristen).
– Migrationsverket vet inte vad som sker mot kristna i Iran. Det är bara därför de kan påstå att kristna inte har något problem med att återvända dit, säger han.
– Till exempel säger Migrationsverket att kristna som inte har ledande positioner i sina församlingar i Iran inte riskerar att råka illa ut. Men det stämmer inte. Många som gripits är helt vanliga kristna.
Konvertiter som gripits
Ett sådant exempel är Laleh Saati, som sökte asyl i Malaysia efter att ha konverterat till kristendom där. När ärendet drog ut på tiden återvände hon till Iran 2017 för att vara med sina föräldrar. Hon greps i februari i år och avtjänar nu ett tvåårigt fängelsestraff, för att ha ”agerat mot den nationella säkerheten genom kontakter med sionistiska kristna organisationer”.
Det är ett av de öden som skrämmer konvertiterna utanför Migrationsverket. Flertalet av dem säger att de också har politiska skyddsskäl – och att deras nya tro tillkommit i Sverige. Hammarbykyrkan och S:t Clara kyrka är några av de stockholmsförsamlingar där de har funnit en andlig och social hemvist.
– Migrationsverket säger att Iran inte är farligt för vanliga kristna längre, och att de inte fängslas. Men jag är helt säker på att jag kommer att bli gripen och fängslad så snart jag återvänder, säger Azizeh Poorhassan Talari, som säger att hon arbetade som psykolog innan hon kom till Sverige för elva år sedan.
Liksom flera av kvinnor som är på plats är hon dock inte mest orolig för egen del, utan för sina barn. Flera av dem har fötts i Sverige eller gått ut grundskolan här.
– Sverige har undertecknat barnkonventionen som säger att man ska bry sig särskilt om barnens bästa när man fattar beslut. Men det verkar inte spela någon roll för Migrationsverket att mina barn är helt rotade i det svenska samhället och inte känner till någon annan religion än den kristna, säger en kvinna som kallar sig Azize.
[ Debatt: Kristna konvertiter skyddas av artikel 9 men körs över av godtyckliga prövningar ]
Politiska skäl
Flera av de konvertiter som Dagen talar med har samma erfarenhet: att de intyg om deras kristna engagemang och tro som skrivs av svenska kristna ledare viftas bort.
Artonåriga Asal Feghhi, som hjälper till med att tolka vid samlingen, har varit i Sverige i sex år och tog studenten i våras.
– Men eftersom vi inte har rätt att stanna här kan jag inte fortsätta att studera, säger hon på i stort sett felfri svenska.
– Vi går i Hammarbykyrkan där det finns en persisktalande grupp. Det finns flera ungdomar i kyrkan som är i min situation, säger hon.
En man som ansluter sent, med tåget från Jönköping, är 32-årige Ali Kahrizi Moghadam. Han kom till Sverige för två år sedan, i samband med de protester som bröt ut i Iran hösten 2022. Då hade den unga kvinnan Mahsa Amini dött på sjukhus efter att ha förts bort av moralpolisen, anklagad för att ha burit sin slöja på ett felaktigt sätt.
– Vi var flera studenter som försökte hindra folk från att dödas vid demonstrationerna, men som sedan själva attackerades av säkerhetsstyrkorna, säger han på ledig engelska.
– Men Migrationsverket tror inte på de dokument jag visat upp, och tror inte heller att jag är kristen på riktigt, vilket jag blev i pingstkyrkan där jag gick en Alphakurs och började läsa Bibeln. Det känns som att de inte lyssnar egentligen, utan har bestämt sig på förhand.
Också Amir Hossein Jaafari trycker på att de iranska konvertiterna upplever att man inte tar dem på allvar.
– Myndigheterna banaliserar läget i Iran och litar inte på att vi säger sanningen, vare sig om vårt politiska engagemang eller vår kristna tro. Sedan märker vi att en asylsökande konvertit kan få skydd beviljat, medan en person med i stort sett samma berättelse inte får det. Det är inte rättssäkert.
”Del av svenska demokratin”
Migrationsverkets presschef, Jesper Tengroth, är van vid att se demonstrationer utanför lokalerna. Och han säger att varken plakat eller skrivelser påverkar myndigheten i det arbete som han betecknar som rättssäkert.
– Det är en del av den svenska demokratin, möjligheten att ge uttryck för sin uppfattning. Men en annan del av den svenska demokratin är att det här är en myndighet som fattar beslut självständigt, och att dessa beslut sedan kan prövas i domstol, säger han på telefon till Dagen.
– Och med det sagt så påverkar den här typen av demonstrationer inte vårt beslutsfattande på något sätt.
Att de iranska konvertiterna upplever sin situation som svår och utsatt är inget han förnekar.
– Men det spelar inte någon roll eftersom vårt beslutsfattande utgår från den lagstiftning som finns.
[ De larmar om bristande rättssäkerhet sedan Sverige fällts av FN ]
