Bibelskola Pingst i Jönköping raderades i princip ut i samband med M/S Estonias förlisning hösten 1994. 30 år efter olyckan, ska överlevande och anhöriga berätta hur de hanterat tiden sedan dess – något som församlingen tror kan förmedla ett hopp, trots allt.
– Jag vill verkligen att mitt liv ska på något sätt få betyda någonting för andra. Det är väl det som [katastrofen] har gjort för mig. Vad gör vi med våra liv, liksom? säger Mats Hillerström, en av dem som överlevde.
I dag är han nationell chef för PMU Second Hand. 1994 var han en av bara sex elever på Bibelskola Pingst i Jönköping som överlevde den mörka och stormiga natten mellan den 27 och den 28 september, när M/S Estonia kapsejsade och sjönk mitt ute på Östersjön.
13 av hans kurskamrater och två av lärarna försvann i vågorna.
Hela församlingen drabbades
Detta var tiden före internet och före mobiltelefoner i varje ficka, så informationen om vem som omkommit och vem som räddats var knapphändig, saktfärdig och delvis motsägelsefull. Oroliga och förtvivlade anhöriga strömmade till Pingstkyrkan i Jönköping för att få besked, för att få hjälp i det ofattbara, eller för att hjälpa och stödja varandra. Söndagsgudstjänsten fyra dagar efter olyckan förvandlades till en fullsatt parentation för de omkomna och en ylande sorgens tröstlösa avgrund för deras familjer och vänner och för de få överlevande som hunnit hem. Sorgearbetet skulle komma att fortsätta länge, länge efteråt.
Det är alltså ingen överdrift att säga att Estonias undergång satt djupa spår i Pingstförsamlingen i Jönköpings historia. När församlingen i år fyller 100 år är därför denna en av de händelser kyrkan uppmärksammar. Det sker i form av en minnessamling den 29 september, alltså nästan på dagen 30 år efter den stora katastrofen, där Mats Hillerström och andra ska intervjuas av Stefan Claar, välkänd pastor, profil och programledare inom pingströrelsen.
– Vi gjorde ju programmet ”Morgonluft” som sändes i TV4 på lördagsmorgnarna när det här hände, berättar Stefan Claar.
– Vi hade gjort färdigt programmet som skulle sändas. Då gick Estonia under. Vi sa att ”det här kan vi inte sända”, så vi gjorde ett nytt program.
”Tror det kan finnas ett drag av hopp”
På något sätt fick Stefan Claar tag på just Mats Hillerström, som kom till studion nästan direkt efter att ha blivit räddad, och som fick berätta om vad som hände. Det skulle bli den första i en lång, lång rad olika framträdanden som Mats Hillerström fortfarande gör, i församlingar, skolor och en rad andra olika sammanhang.
– Jag är uppe tre-fyra gånger i ett gymnasium i Linköping, exempelvis – om året. De tar in mig på alla psykologilektioner, berättar Mats Hillerström, som dock är noga med att understryka att det inte är något han själv tagit initiativ till eller försöker slå mynt av.
Det är lätt att tro att allt detta plus minnessamlingen nästa månad innebär att såren rivs upp igen och igen. Då har vi ändå inte talat om det långa efterspelet med utredningar, spekulationer och nya teorier om olyckan, som har gjort att såren aldrig läker hos alltför många överlevande och anhöriga. Men Stefan Claar vill hellre se 30-årsminnet som en hjälp, där man får höra om ”vad som har varit och vad som kan hjälpa en framåt”.
– Jag tror att det kan finnas ett drag av hopp i det här, när man hör hur de har hanterat detta. Att få höra varandra om hur man har förhållit sig och hur man har hanterat det här, det kan vara en hjälp, tänker jag. Vi är ju aldrig skonade från olyckor och katastrofer, säger Stefan Claar.
[ Frikyrkopodden: Estoniaöverlevaren och de svåra frågorna om Gud, lidande och död ]
”Guds tankar är så mycket högre än människornas”
Mats Hillerström är inne på samma spår. För honom har det hoppet till stor del bestått i en orubblig och självklar Gudstro: han återvänder ofta till innebörden i Jesaja 55:9 om att Guds tankar är så mycket högre än människornas – en hälsning han också fick via ett kort på en blombukett en tid efter olyckan.
– Då insåg jag att, ”men vänta lite nu, om jag nu sitter här i min mänsklighet och försöker lista ut ‘varför fick detta hända …?’ Men vår skapare har tänkt oändligt mycket längre och högre än vad vi kan tänka”. För mig där och då så blev det en aha-upplevelse, att ”det spelar ingen roll hur mycket du funderar och tänker och ältar det. Du kommer aldrig att förstå hur Han eventuellt har tänkt kring detta”, berättar Mats Hillerström.
– Så, tidigt, kände jag det att jag måste släppa detta. Det hjälper inte mig att fokusera på varför. Det enda jag ska fokusera på är det enda jag vet, och det enda jag vet är att jag andas och lever i dag – gör någonting av det.
[ Estoniaöverlevare: Ta upp fartyget och undersök ]
---
Fakta: Estoniakatastrofen
- Strax efter midnatt mellan den 27 och 28 september 1994 sprang passagerar- och bilfärjan M/S Estonia läck under en storm ungefär halvvägs på sin färd mellan Tallinn och Stockholm. Bara någon halvtimme senare hade fartyget gått till botten.
- Enligt officiella siffror omkom 852 personer, men tillförlitliga passagerarlistor saknades, så siffran kan vara ännu högre. Bland de omkomna fanns omkring 500 svenskar, vilket gör haveriet till det som krävt flest människoliv i svensk civil fartygshistoria. Totalt 137 personer från olika länder överlevde.
- Enligt den officiella utredningen berodde olyckan på att det så kallade bogvisiret, alltså den främsta delen på fören som kan fällas upp i hamn, slagits av i den hårda sjön. Därvid ska bogvisiret ha rivit med sig bogrampen, den nedfällbara ramp i fören på vilken fordonen på bildäck kan köra in och ut, så att vatten strömmade in genom den vidöppna fören. Det stora öppna bildäcket innebar därefter att vattenmassorna snabbt samlades på ena sidan och drog omkull färjan.
- Under åren har dock andra teorier framlagts, som bland annat siktat in sig på det snabba sjunkförloppet eller på de skador som upptäcktes på skrovet 2019.
---
