– Vi har haft helt fantastiska dagar, konstaterar Niclas Forsberg, samordnare för Heart of Evangelisms och fem frikyrkors gemensamma tältkampanj “Det finns hopp” i Jönköping, som avslutades på söndagen.
– En del som varit med säger ”äntligen ett riktigt väckelsemöte igen”. Vi har nått människor med evangeliet, det har inte varit en massa krångel, utan det enkla, tydliga evangeliet där människor blir frälsta, upprättade och helade, med betoning bara på det, säger han.
I det gigantiska tältet med plats för 3 400 personer hade man lätt kunnat ordna OS-tävlingarna i friidrott, alla på en gång. Daniel Ståhl hade kunnat sätta nytt världsrekord i diskus därinne. Armand Duplantis hade inte haft en chans om han försökt hoppa över det. Kan man verkligen fylla alla dessa stolar?
– Första kvällen hade vi 2 280 besökare. Andra kvällen var det betydligt färre, även om det var ett fantastiskt bra möte, jag uppskattar det till fjorton-femtonhundra på fredagen, säger Niclas Forsberg.
Dålig skyltning till tältet kan ha gjort sitt, liksom dåligt väder, säger Niclas Forsberg. Men på lördagskvällens möte är det nästan fullt, drygt 3 000 besökare. Bland dem fanns Dagens utsände.
Förväntan i luften
Mötet får starta en halvtimme efter utsatt tid för att alla som kommit ska hinna ta sig in. Förväntan ligger i luften, lika kännbar som doften av tälttyg och ljudet av vinden som smattrar mot tältväggarna. Kanske blir det här kampanjens höjdpunkt.
Simon Möller, rappare och innebandystjärna, gör ett bejublat framträdande med god hjälp av lille Elias, en ung pojke som är med på scenen och dansar för kung och fosterland – eller kanske snarare för Kungen och Himmelriket.
– Gud har utvalt dig. Du kommer att växa upp och bli en stor ledare i Guds rike, säger Sebastian Stakset till honom från scenen senare.
Men först ska han rappa låten ”Mamma förlåt”, som han gjorde tillsammans med artisten Einár, som mördades 2021.
– Den här låten är till alla mammor härinne. Å era barns vägnar, så säger jag förlåt, säger Sebastian Stakset, innan han rappar de första raderna: Älskade mamma, du bar mig nio månader/Första fängelsestraffet, två år och nio månader.
”Ge Gud en chans”
Truls Petter Andersen från Norge berättar om sin uppväxt, en tragisk röra av föräldrar och styvföräldrar som var sprutnarkomaner, kriminalitet, syskon som begår självmord, och i stort sett allt mänskligt elände och lite till som en vedervärdig värld kan dumpa över en ung människa. Det är nästan för mycket att ta in.
– Jag var på den lägsta punkten i mitt liv. Gud kom och mötte mig på min lägsta punkt och lyfte upp mig till den högsta punkt jag någonsin varit på, säger han – på engelska, för ”ghettonorskan” som han brukar tala är det liksom ingen som förstår.
– Jag kände mig helt förvandlad. Jag kände så starkt kärleken från Gud som jag hört talas om hela livet. Jag kände verkligen hur Gud tog ut mitt gamla hjärta av sten och fyllde mig med ett nytt hjärta. Give God a chance, ge Gud en chans, i dag – du har inget löfte om morgondagen, fortsätter han.
[ Flavia Perez: De kanske kom för hamburgarna – men i slutet av kvällen fick vi be för gängledaren ]
”Broder, vi har hört att du har blivit hjärntvättad”
Det går inte att värja sig mot budskapet som fullständigt väller fram, från den ene efter den andre. Men det kommer inte med stora ord, högljudd flåsighet eller häftiga ljud- och ljuseffekter. Lugnt och sansat upprepas budskapet om och om igen, av den ene efter den andre: Jesus älskar dig, hur djupt du än har sjunkit – titta bara på mig. Det är äkta, äkta, äkta.
– Jag har kommit hit i kväll för att berätta om Jesus Kristus som räddade mitt liv, som tog bort det sjuka, säger Sebastian Stakset i sin predikan.
Den som letar efter suggestion och otillbörlig påverkan letar förgäves.
– Mina gamla vänner på kåken sa, ”broder, vi har hört att du har blivit hjärntvättad”. (Konstpaus) Jag bara, ”det är bra, jag behövde bli hjärntvättad, vet du hur smutsig min hjärna var? skojar Sebastian Stakset.
[ Kyrkornas första tältkampanj på länge drar snart in i Jönköping ]
Bönen bryter ut
Förbön. Den som vill möta Jesus är välkommen fram till scenkanten. Att ge sig till känna inför tretusen personer är inte alldeles enkelt. Först kommer bara några få, en, två, tre, fyra; snart är de ett tiotal, men inte fler. Fast – där kommer en till. Och en till. Elva. Tolv. Eller var det två som kom fram tillsammans därborta? 13, 14, 16? Eller 20, 21, 22? Ett trettiotal, förmodligen. Men människor fortsätter att smyga sig fram, unga, gamla, någon med krycka, stora och små. En far med sina två halvvuxna barn. En till, och där kommer en till. En kille i keps och en i jeansjacka. Det räcker med att titta bort ett ögonblick, så är de skymda av nya människor som kommit fram. Hur många står där framme nu, 60, 70? Folk fortsätter att komma fram, en efter en. Milde tid, nu måste det vara 100–200 personer där framme. Alla får inte plats, människor ber för varandra där de sitter eller står runt om i tältet. Förebedjarna räcker inte till på långa vägar. Bönen bryter ut i hela tältet, ett sorl som ligger som ett flor över hela det stora området.
– Det är ett 70-tal kontaktkort som vi fått in, men bland dem fanns en hel familj som satt upp sig på samma, berättar Niclas Forsberg efter kampanjens slut.
– Det är många som aldrig har tagit steget som har tagit emot Jesus och blivit frälsta. Vi kontaktar församlingarna i deras hemorter så att de ska kunna följa upp. Men det är också många som har sökt Jesus och blivit förnyade och fyllda med Helig Ande.
– När man ser gamla människor med rullator, unga människor, andra människor stå och lyfta händerna och prisa Jesus … då är vi så nära himlen som det går, säger Niclas Forsberg.
