När Skellefteå kommun trasslat in sig i en misslyckad upphandling av härbärge för hemlösa kontaktade man LP-verksamheten och vädjade om hjälp. Två veckor senare hade den pingstanknutna verksamheten löst problemen.
Det var en sådan där vinter som återkommer ungefär vart femte eller tionde år, med temperaturer som kryper ner mot 30 minusgrader på nätterna. Att i det läget plötsligt stå utan natthärbärge för de många hemlösa i en stad i Norrland är rena mardrömmen – både för de hemlösa själva och för de myndigheter som ansvarar för dem.
Men det var precis vad som hände i Skellefteå i början av det här året. Kommunen hade trasslat in sig i en upphandling med ett företag som skulle driva dess natthärbärge, men som – för att göra en mycket lång historia som valsat runt i lokala medier mycket kort – inte gjorde det de skulle.
”De frågade rakt ut om vi kunde driva härbärge”
Situationen blev ohållbar när bolaget i slutet av januari plötsligt slutade hämta upp de hemlösa för att köra dem till härbärget utanför staden. De hemlösa tvingades sova på gatan mitt i smällkalla vintern. De anställda fick inte lön. Ägaren till bolaget gick inte att nå.
– Då ringer socialen till oss och vill ha ett möte. De frågade rakt ut om vi kunde tänka oss att driva härbärge, berättar Robert Persson, regionledare inom LP-verksamheten.
Skellefteå kommun hade kommit till den punkt där man var beredd att riva kontraktet med det misskötsamma bolaget och ta konsekvenserna av det, berättar Robert Persson. LP-verksamheten var det enda andra företag som lämnat anbud på att driva härbärget – motvilligt, eftersom man tyckte att de ekonomiska ramar som kommunen från början erbjöd inte höll.
”Vi stod med skägget i brevlådan”
– I det här läget hade vi redan hyrt ut den lokal vi hade tänkt att ha till härbärge, så vi stod lite med skägget i brevlådan och visste inte hur det skulle gå till, säger Robert Persson.
– Vi hade sagt nej flera gånger [tidigare], för vi såg att, ”oj, det här blir problem”. Men när vi fick det här sista samtalet från kommunen så tänkte vi att, då går vi med Gud, då har vi Guds välsignelse ändå, då vill han att vi ska göra det här uppdraget. Då slutade jag kämpa emot, för då tyckte jag att det kunde inte bli tydligare, fortsätter han.
I den vevan kom Robert Persson att tänka på att det fanns ett hus mitt emot deras verksamhet i Ursviken utanför Skellefteå som stod tomt. Han tog kontakt med ägaren samma morgon och fick direkt löfte om att få hyra den i tre år.
Löste problemet på rekordtid
– Kommunen frågade ”hur fort kan ni öppna?” Vi svarade att vi måste ha minst en och en halv vecka på oss, säger Robert Persson.
Men det var en överdriven förhoppning, för redan 12 februari, elva dagar efter att kommunen tagit kontakt, kunde LP-verksamheten öppna det nya härbärget med åtta platser som är öppna varje natt – och med hämtning inne i Skellefteå, som det ursprungligen var tänkt.
– Det har gått jättebra, jag är förvånad själv. Fast på ett sätt kanske inte, säger Robert Persson.
– Vi har den synen att kristna kanske ska jobba med sådant här. Vi har inga ekonomiska intressen. De pengar som blir över investerar vi i saker som kan hjälpa människor. Vi satsar på personalvård, att personalen ska ha kollektivavtal, rätt lön, OB-tillägg, vi försöker få personalen att trivas. De gamla ägarna hade ganska mycket personalomsättning. Vi har inte bytt någon personal de här sex månaderna.
Hur har det gått för de hemlösa?
– Det har gått ganska bra tycker jag. De har lyckats få med sig några från härbärget till kyrkan på söndagarna, och där är det öppna dörrar för de här människorna. Hela församlingen är med och vill ha det här sociala arbetet.
Kontraktet löper fram till september 2026, och därefter har LP-verksamheten första tjing på ytterligare en period om två år och fyra månader, berättar Robert Persson.
– Man kan ju känna ibland att det finns ett motstånd mot det kristna, att vi är flummiga med våran Jesus och att vi ber för olika saker. Men jag tycker ändå att [kommunen] har fått upp ögonen för vad vi gör för saker. Vi ger inte upp på människor; även om de misslyckas försöker vi möta dem om och om igen.
