Tidigare i år gick Folkhälsomyndigheten ut med en ny kartläggning över ensamhet i Sverige. I studien undersöktes social, emotionell och existentiell ensamhet. Anmari Larsson har jobbat för sjukhuskyrkan på Universitetssjukhuset Örebro och har mött många ensamma människor som saknar någon att prata med.
Arbetet som diakon för en sjukhuskyrka är brett, enligt Anmari Larsson. Hon får möta både personal, anhöriga och patienter. När hon har tid över sätter hon sig på en offentlig bänk i sjukhusets entré.
– När människor rör sig i korridorerna har de nyligen fått svar som kan vara både negativt eller positivt och så har de ingen att berätta det för. Människor är oerhört ensamma, säger Anmari Larsson, som förra veckan berättade för P4 Örebro om människor hon möter vid entrén.
Hur kom du på idén att sitta på bänken vid entrén?
– Jag tänkte att sitter jag där signalerar jag både tillgänglighet, närvaro och med min gröna utstyrsel att jag har tystnadsplikt, säger Anmari Larsson.
Hon förklarar att när hon sitter på en offentlig plats som buss eller tåg passar människor på att berätta om sina liv med besvikelse, tankar och funderingar. Detta säger hon händer väldigt ofta.
Enligt henne handlar det om det spontana mötet i offentliga rum där människor får möjlighet att öppna sig. Att samtal uppstår tror Anmari kan ha att göra med att hennes ålder utstrålar trygghet, men även att hon öppnar upp för samtal, ofta genom att fråga om hon kan få slå sig ned en stund.
Kyrka mitt i byn
Thomas Henning jobbar i Malmö Pingstförsamling med ansvar för diakoni och omsorg. Han ser ett behov av att diakoni blir en kyrka mitt i byn.
Vad menar du med en kyrka mitt i byn?
– Det är ett uttryck för att kyrkan hör hemma på torget, en plats mitt i samhället där alla människor möts ur olika sammanhang och institutioner, säger Thomas Henning.
I yrkesbeskrivningen för vad en diakon gör skriver Saco att en diakon kan vara länken mellan folket och kyrkan. Ofta kan diakonen ha kontakt med socialtjänst, kommun, sjukhus, arbetsförmedling, försäkringskassa och ideella organisationer.
Eva Milton beskriver diakoniyrket som brett och att diakoni behövs mer än någonsin. Som diakon får hon göra allt ifrån att finnas med som medmänniska i samtal till att stötta människor med ekonomiska svårigheter. När hon får frågan vad hon menar med att diakoni behövs mer än någonsin svarar hon:
– Dels för människors ensamhet, som är ganska tydlig, dels för den utsatthet som många som lever i ekonomisk svårighet har.
I vilka offentliga rum behövs det mer diakonalt arbete?
– Kyrkans människor skulle behöva komma innanför skolans väggar. Mycket för att vara en medmänniska som lyssnar och bara finns tillgänglig för de yngre, säger Eva Milton.
Slutsatsen i Folkhälsomyndighetens kartläggning över ensamhet i Sverige är att de mest ensamma grupperna är de äldre, yngre, ensamstående, personer med funktionsnedsättningar samt personer som inte arbetar.
Behovet är stort
Även Thomas Henning beskriver behovet av diakoni som stort. Han ser framför allt många äldre, både i församlingar men även utomstående, som är väldigt ensamma. Enligt honom är det inte självklart att endast diakoner bär ansvaret för diakonin.
– Klart vi behöver diakoner som arbetar speciellt med det, men diakonin är ett uppdrag för varje kristen, säger Thomas Henning.
Han avslutar med att säga:
– Jag tror många jobbar diakonalt utan att veta om det genom att engagera sig i sin vardag för sin omgivning, vänner och grannar.
---
Fakta: Folkhälsomyndighetens olika begrepp om ensamhet
- Existentiell ensamhet: kan förekomma som en känsla av att inte bli förstådd och känna sig avskuren från delar i livet.
- Social ensamhet: beror på ett för litet socialt nätverk.
- Emotionell ensamhet: beskrivs som känslan av att inte ha någon att anförtro sig till, även om man har ett rikt socialt nätverk.
---
