Mitt emellan de stridande parterna, Hizbollah och den israeliska militären, finns knappt 9 000 kristna libaneser i några byar i södra Libanon. Men att lämna sina hem är det inte tal om – det skulle bara uppfylla Hizbollahs uttalade plan att fördriva alla kristna. Det berättar några av dem när Dagen följer upp kontakten vi hade med dem i våras.
– Även om det skulle bli fullskaligt krig så väljer vi att stanna, för så fort byar eller hus står tomma, så går Hizbollah in och använder dem som beskjutningsbaser. Då svarar Israel med att jämna dem med marken, berättar George Ayoub på telefon från byn Debel, en av en handfull kristna byar i södra Libanon.
Dagen har tidigare haft kontakt med familjen, men efter att stridigheterna blivit ännu mer intensiva, Israel beskjutit en byggnad i Beirut och dödat en av Hizbollahs ledare, och Hizbollah lovat hämnas för detta, tar vi kontakt igen.
– Just i dag är det betydligt lugnare. Men det är lugnet före stormen, säger George Ayoub.
Mitt i korselden
Familjen Ayoub tillhör de knappt 9 000 kristna som i dag finns kvar i området. De är en krympande minoritet som överlevt förföljelser och förtryck ända sedan Ottomanska rikets dagar, och som ännu använder arameiska – det språk som Jesus talade – som liturgiskt språk, ungefär som Katolska kyrkan använt och använder latin.
Nu är deras hembygd återigen platsen för krigshandlingar, när konflikten mellan Israel och Hizbollah trappats upp. Debel, familjen Ayoub, och de övriga kvarvarande kristna i området har hamnat mitt i korselden.
Men att flytta på sig är det inte tal om. Inte denna gången heller. Det vore att ge efter för Hizbollah, som länge velat driva bort alla kristna, menar man. Dessutom brukar Hizbollah snabbt ta över hus som står tomma och använder dem som skyttevärn, och när Israel då svarar med moteld blir det bara ruiner kvar av husen.
Åker och handlar med livet som insats
– Vi är flera kristna byar som väljer att leva så normalt som möjligt, säger Georges mamma Nohad Ayoub.
– Men det är stora risker att ta sig ut. Man kan inte åka mellan byarna till närmaste stad för att handla, då sätter man livet på spel. Det är ju brist både på förnödenheter och vatten, och det är många aktörer i Libanon som försöker få regeringen att få ut grönsaker, grödor och mat som förvaras i hamnen där den stora explosionen var, säger hon.
Är ni oroliga för att det ska bli värre efter de senaste dagarnas händelser?
– Det är klart att vi är oroliga. Problemet är att vi dras med. Det är de oskyldiga som drabbas, säger George Ayoub.
Freden heter Jesus
I Stockholm finns Georges bror Charbel, som förmedlar kontakten. Han ringer upp sin familj med telefonen på högtalare medan Dagen lyssnar, vidarebefordrar frågorna, och översätter svaren. Just nu har han kontakt med sin familj flera gånger om dagen.
– Det är klart att jag är orolig för situationen, säger han.
– Det är som [George] säger, det är många oskyldiga som stryker med. Det är ju Hizbollahs och även palestiniernas mål att bli av med den kristna minoriteten som är kvar i södra Libanon. Det är en ond plan.
– Men samtidigt kan jag inte komma ifrån att båda parterna behöver lära känna Jesus. Freden och friden är en person, inte en idé. Det har aldrig varit fred mellan israeler och palestinier, och det beror på att freden är en person, säger Charbel Ayoub.’
[ Frida Park: "Ett sätt för Israel att infria löftet om hämnd" ]
