En oansenlig liten by i ett hörn av Tyskland som grundades av en handfull förföljda väckelsekristna, och som fick lägga grunden bland annat för den nordiska frikyrkoväckelsen, upphöjdes på fredagen till världsarv av FN-organet Unesco.
– Det herrnhutska brödraskapets bosättningar står för kulturellt och andligt utbyte över landsgränser och kontinenter. De är förenade i sina olikheter och är därmed en sinnebild för världsarvsidén, säger Maria Böhmer, president för den tyska Unescokommissionen
En enig världsarvskommitté upphöjde på fredagen dessa till samma status som exempelvis Egyptens pyramider, Kinesiska muren, Taj Mahal, Machu Picchu, Drottningholm, Höga kusten eller Gammelstads kyrkstad. Därmed får tyska myndigheter särskild skyldighet att skydda de byggnader där grunden lades på vilken bland annat den nordiska frikyrkorörelsen byggde vidare.
Under Herrens beskydd
Historien om Herrnhut, en liten ort med några tusen invånare längst ned till höger i Sachsen i östra delen av dagens Tyskland, började 1722. Det var då som den unge greven Nikolaus Ludwig von Zinzendorf erbjöd en grupp förföljda kristna från väckelsen i dagens Tjeckien och Slovakien att få bosätta sig på hans ägor istället. Att byn som de byggde fick namnet Herrnhut anspelar både på att de skulle stå under Herrens beskydd – unter den Herrn Hut – och vara på vakt för Herren – auf des Herrn Hut.
[ ”Det är lätt att missionera i Sverige” ]
Där blomstrade en väckelse i glädjens, jämlikhetens och förbrödringens tecken under greve von Zinzendorfs ledning, där den personliga relationen med Jesus var viktigare än allt annat. Så småningom sände man ut missionärer, massor med missionärer, till en rad olika länder, bland annat till Sverige. Greve von Zinzendorf besökte själv Malmö redan 1735, men herrnhutarnas egen mission hade framgångar i hela landet. Särskild och oväntad draghjälp fick den av de karoliner som återvände från fångenskapen i Ryssland efter Karl XII:s misslyckade krig och som nu drevs av en ny religiös innerlighet för att hitta förklaringar till och tröst i sitt elände.
Dagens lösen och adventsstjärnor
Detta var dock under konventikelplakatets dagar, som förbjöd privata religiösa sammankomster i hemmen, så något eget samfund bildade herrnhutarna aldrig i Sverige. Men herrnhutarna hade slagit in en första kil i den statsreligiösa stenmuren, och sått idéer om en personlig och innerlig gudsrelation, om jämlikhet i församlingen, om lekmannatjänst och mission. Historikerna menar att detta banade väg för de svenska väckelserörelserna på 1800-talet, som ju kännetecknades av allt detta.
Till herrnhutismens bidrag till dagens Sverige hör även andaktsboken Dagens lösen, psalm nr 58 i den svenska ekumeniska psalmboken som är skriven av greve von Zinzendorf, samt traditionen att hänga upp adventsstjärnor i fönstren till jul.
Fler bosättningar inkluderas
I ett bredare perspektiv anses herrnhutismen ha inspirerat John Wesley när han grundade metodismen, och hela den moderna evangelikala rörelsen. I Danmark, USA och Nordirland grundade herrnhutarna också egna samhällen med Herrnhut som förebild, och även dessa inkluderas nu i FN:s världsarvslista.
– Det handlar om en idé om att bo tillsammans som bygger på öppenhet gentemot världen, jämlikhet, och familjesammanhållning. [Världsarvsutmärkelsen] är ett fint tecken för Sachsen, speciellt i en tid när vi upplever mycket motsättningar och polarisering, säger till nyhetsbyrån DPA Sachsens delstatskansler Conrad Clemens – som själv är son till en pastor inom herrnhutsrörelsen och därmed har tillhört denna sedan födseln.
