Vid tre tillfällen berättade prästen om prästkandidatens tillika anmälarens själavårdssamtal för utomstående personer. Domkapitlet i Luleå stift ger därför en skriftlig erinran till prästen som därmed brutit mot tystnadsplikten. Prästen själv motsätter sig dock anmälningen eftersom hon inte uppfattat att det var själavård som samtalen handlade om.
I Luleå stift är prästkandidater ålagda att gå minst tio själavårdssamtal med präst innan sitt pastoralteologiska slutår. Av den anledningen tog en prästkandidat mejlkontakt med en präst i Luleå stift för att boka en tid. Inledningsvis ska prästen ha frågat kandidaten om vad samtalet skulle betraktas som. Parterna kom överens om att man under mötena skulle diskutera olika aspekter av prästadömet, vilket är varför prästen enligt sitt yttrande kom att se samtalen som undervisning, snarare än själavård. Prästkandidaten håller dock inte med och menar att frågan inte var tillräckligt tydligt ställd.
Bröt tystnadsplikt vid tre tillfällen
Vid tre tillfällen under prästens och prästkandidatens kontakt ska den förstnämnda ha brutit mot tystnadsplikten. Den första gången vid ett tillfälle då prästen framför en grupp personer antydde vad parternas nästa samtal skulle handla om.
Vid en annan händelse samma år talade prästen om för en utomstående att prästkandidaten gick i själavårdssamtal hos henne. Den tredje incidenten utspelade sig på ett möte mellan ärendets två parter och en till person, då prästen sa att kandidaten gick i samtal hos henne och att ”det inte var någon hemlighet”.
Prästen säger att hon inte uppfattade att det var själavård som samtalen handlade om, och yrkar på att ärendet ska avskrivas. Bland annat menar prästen att hon vid det första mötet frågat kandidaten om själavård behövdes, varpå denna svarat nekande. Dessutom fortsatte kandidaten att boka in möten efter det att tystnadsplikten skulle ha brutits utan att antyda någon sorts besvikelse, menar prästen.
[ Martin Modéus: ”Människor har trott att vi är en mumlande kyrka” ]
Å andra sidan anser anmälaren att prästens kunskap om sin maktposition är bristande om denna anser att konfidenten har som ansvar att konfrontera prästen. Kandidaten har i samtalen talat öppet om sina tankar, åsikter och känslor kring prästadömet vilka hon inte ville att någon annan skulle få veta. Därför önskade hon inte skapa konflikt med motparten, som hon ansåg sig stå i beroendeställning till.
”Mycket allvarligt”
Domkapitlet konstaterar att i en situation som denna då det varit oklart huruvida samtalet skulle betraktas som själavård eller inte, borde prästen tagit sitt ansvar att tydliggöra saken för bådas skull. Eftersom kandidaten var ålagd själavårdssamtal i sin utbildning och informerat prästen om detta, bokat in fler själavårdssamtal och delat med sig av personliga upplevelser anses prästen ha brutit mot sin absoluta tystnadsplikt. ”[Prästen] visar på ett gränslöst, okänsligt och omdömeslöst beteende genom att vid upprepade tillfällen agera och uttala sig på det sätt hon gjort. Domkapitlet ser mycket allvarligt i detta”, skriver domkapitlet i sammansträdesprotokollet.
Domkapitlet kan besluta om prövotid för fortsatt behörighet eller avkragning, alltså att prästen inte längre får utöva kyrkans vigningstjänst. I detta fall stannar man dock vid en skriftlig erinran.
---
Fakta: Tystnadsplikt vid själavård
- Prästen har absolut tystnadsplikt vid bikt och enskild själavård. Tystnadsplikten har inga undantag.
- Domkapitlet får enligt kyrkoordningen tilldela en präst en skriftlig erinran om denne bland annat har brutit sin tystnadsplikt i fråga om sådant som han eller hon fått veta under enskild själavård eller på annat sätt i avsevärd mån har skadat det anseende en präst bör ha.
Källa: Svenska kyrkan.
---
