– Min tro om att slaveriet knäcktes under amerikanska inbördeskriget visade sig vara helt fel. Det visade sig att i dag är det fler slavar än det någonsin har varit i mänsklighetens historia.
Det säger Stefan Beimark, pastor och föreståndare i Pingstkyrkan i Örnsköldsvik, vars initiativ till en ny organisation mot slaveri redan befriat omkring 700 personer och som nu växer snabbt bland svenska kristna församlingar med tyngdpunkten i Norrland.
HUSBONDLIDEN. – Den yngste vi har befriat är en kille på åtta år som levt som slav i Pakistan från fyra års ålder, säger Stefan Beimark, pastor och föreståndare i Pingstkyrkan i Örnsköldsvik, och initiativtagare till organisationen No Slaves, ”Inga slavar”, ett snabbväxande svenskt kristet nätverk.
Minst 50 miljoner människor lever i dag i någon form av slaveri världen över, enligt FN:s statistik, vilken även räknar in till exempel tvångsäktenskap och tvångsprostitution, barnarbete, samt tvångsrekryteringar till olika väpnade grupper. Bara i Sverige uppskattas 6 000 personer leva i någon form av ofrihet enligt denna definition. Mörkertalet är förmodligen ännu större. Det ”klassiska” slaveriet, där människor mer eller mindre öppet köps och säljs på en marknad, är också en stor del av detta.
Allt det här var en upptäckt som förfärade Stefan Beimark när han först insåg hur illa det var. Han började predika om saken i sin kyrka, fler och fler anslöt sig, man började läsa in sig på ämnet, och under en studieresa till Indien lyckades man tillsammans med lokala partners befria en nepalesisk kvinna som levt i påtvingad prostitution i tio år, så att hon kunde åka hem till sin dotter.
– Det här blev för oss som ett tecken, säger Stefan Beimark.
– Vi var inte där för att det skulle ske, utan för att se och lära och förstå, och så får vi uppleva ett genombrott eller vad man ska säga. Fram till den punkten hade jag börjat känna att mitt liv är helt bortkastat om inte jag får göra någonting, jag måste få hjälpa en människa till frihet i alla fall, säger han.
700 redan befriade
Detta ledde till att No Slaves bildades, med stöd från Stefan Beimarks kyrka och flera andra församlingar med tyngdpunkten i Norrland. På några få år har organisationen fått ihop ett 30-tal stödjande församlingar runtom i landet, och med hjälp av dessa beräknar No Slaves att man redan lyckats befria 700 personer.
– Det är en djävulsk verklighet de här människorna lever i. Kan vi vara ett litet ljus i det, så, ja, då ska vi försöka vara det, säger Stefan Beimark.
Hasse Olofsson, välkänd inom pingströrelsen med många års missionsengagemang i bland annat ICBI och Ibra, är precis nyanställd direktor på deltid i No Slaves. Hans jobb blir nu att expandera och få ihop fler understödjare, besöka kyrkor och väcka intresse. Samtidigt har han gott om kontakter som kan sköta arbetet på plats i Asien där han bott i 15 år. Korruptionen bland lokala biståndsorganisationer är utbredd, så det är viktigt att känna dem man arbetar med personligen, säger han.
Hotades med syra
– Ett riktigt smärtsamt exempel på korruption, säger Stefan Beimark, var när vi var i Indien och besökte ett bordellområde för att lära och förstå. Efter ett tag så förstår vi via våra medföljare att de pratar om att genomföra en syraattack på oss, så vi får ju avbryta och ta oss därifrån. När vi kommer tillbaka så förstår vi att det är en polis som har frågat vår chaufför om vad vi är för några, och när chauffören inte kan svara, då larmar polisen bordellerna.
Bland det konkreta arbete som organisationen stöttar i Asien finns projekt där kvinnor befrias ur prostitution och slaveri, får en yrkesutbildning, och därefter kan försörja sig själva. I vissa fall löser No Slaves och deras samarbetspartners helt enkelt människors skulder för att på så sätt få dem fria.
Befriade tjejer stoppar smugglare vid gränsen
– Att befria en tegelbruksfamilj i Pakistan kostar någonstans mellan 10 och 20 000 [kronor]. Så ett 50-årsfirande där du samlar ihop tiotusen, det kan vara en hel familjs frihet. Så för relativt små summor så går det faktiskt att göra skillnad, säger Stefan Beimark.
En vanlig invändning mot detta är att det snarast riskerar att göda människohandeln, eftersom smugglarna då ser att det går att tjäna pengar på att slavarna köps fria, och därför helt enkelt skaffar fram nya. Därför arbetar No Slaves och deras partners också mycket med förebyggande arbete.
Fattigdom, dålig utbildning, och inte minst kastsystemet gör att många människor inte ser något annat val än att nappa på vad som ser ut som lockande löften om guldkantade arbetstillfällen utomlands. Via radio försöker man därför upplysa människor ute i byarna om farorna, man ser till att myndigheterna slår till mot bordellerna, och i Nepal arbetar man med en organisation som rent fysiskt stoppar människosmugglingen vid gränsen.
– Det är ofta unga tjejer som själva har suttit fast, som nu har blivit befriade, som har kommit och sagt att de vill jobba ihop med den här organisationen. De känner ju igen systemet, känner igen mönstret på hur smuggling går till, och i vissa fall faktiskt även känner igen smugglaren. De kan alltså därmed identifiera och göra så att [polisen] gör tillslag. De har bidragit till att lagföra ett stort antal människor, som alltså i dag sitter bakom lås och bom på grund av de är professionella smugglare, säger Hasse Olofsson.
Ändå så låter det ju som en droppe i havet om man talar om 50 miljoner slavar. Vad kan lilla Pingstförsamlingen i lilla Örnsköldsvik göra mot det här?
– Väldigt lite – på egen hand. Det är därför vi är väldigt glada över att det finns andra församlingar och organisationer som har sagt att de vill vara med, säger Stefan Beimark, men tillägger:
– Samtidigt är det ju så att för den enskilda människan så betyder det allt att få bli fri.
