Det syns inte utanpå – men det känns desto mera inuti. Rastlösheten. Svårigheten att fokusera på och förstå vad pastorn, prästen eller ledaren säger. Menande ord och uttryck som swishar förbi över huvudet utan att man begriper vad alla andra skrattar åt. Förändringarna som skapar kaos i tankelivet. Och inte minst skammen.
Men i församlingen borde det vara lika självklart att ta hänsyn till människor som brottas med neuropsykiatriska funktionshinder (NPF) som det är att installera hörselslinga, menar Christine Viklund och Gustaf Nyström, som nu vill hjälpa kyrkor att hjälpa människor med NPF.
Oss med NPF.
HUSBONDLIDEN. Jag som skriver detta har ADD. Jag fick diagnosen i 40-årsåldern, för över ett decennium sedan. Jag fick därmed äntligen en förklaring till varför jag blir så utmattad av vardagliga sysslor som andra människor river av utan att behöva tänka, som att sortera tvätten; varför jag kan vara så tankspridd – och inte minst varför jag så lätt somnar under predikningarna i kyrkan. Min hjärna blir helt enkelt översvämmad om predikan är för ostrukturerad och överlastad, och går liksom i strejk. Allt detta, hade jag tidigare tänkt, var något att skämmas för.
Å andra sidan kan jag fokusera som en laserstråle på en uppgift, timme efter timme efter timme om det behövs, på ett sätt som får omgivningen att undra om jag är riktigt klok.
Satt och stickade – och fler tog efter
Jag är alltså en av tio personer du möter ute på gatan – eller inne i kyrkan – som har någon typ av neuropsykiatriskt funktionsnedsättning, NPF. Eller, ja, nedsättning och nedsättning. Rätt använt blir NPF en superkraft. Och vem har bestämt att man måste kunna sitta still på en hård träbänk i 45 minuter och lyssna på någon som bokstavligen talar om allt mellan himmel och jord och länderna däromkring, för att man ska räknas som normal?
Förståelsen för sådana som oss börjar genomsyra samhället i takt med att allt fler får diagnosen – inte, som belackarna påstår, för att det är någon pseudovetenskaplig modediagnos, utan för att vetenskapen i dag vet mer om vad NPF handlar om, och därmed kan upptäcka oss lättare. Det gäller även i kyrkan, konstaterar Christine Viklund och Gustaf Nyström, som nu vill hjälpa församlingarna att bemöta sådana som oss. Inte bara i barn- och ungdomsverksamheten.
– Vi fick höra om en kvinna, berättar Gustaf Nyström, som bestämde sig för att “ska jag kunna koncentrera mig på gudstjänsten så behöver jag ta med mig mitt ‘sticke’”. Så hon tog helt enkelt med sig sitt “sticke” och satt och stickade under gudstjänsten. Och det som hände var att nu är de några stycken som sitter på den där raden och stickar tillsammans under gudstjänsten, för det visade sig att när hon vågade bryta isen lite så fanns det fler som också uppskattade att få lyssna på predikan och sticka samtidigt.
---
Fakta: Detta är NPF
- NPF, förkortning för neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, är ett samlingsbegrepp för olika diagnoser som ADD, ADHD, asperger/autism, språkstörning, Tourettes syndrom med flera.
- ADD innebär till exempel svårigheter att fokusera, tankspriddhet, samt problem med korttidsminnet (arbetsminnet). ADHD är samma sak fast med hyperaktivitet. Personer med ADD/ADHD kan också hyperfokusera.
- Autism är en spektrumdiagnos, det vill säga man kan ha mer eller mindre uttalade symptom. Bland dessa finns svårigheter att umgås med andra människor, svårigheter med språk och icke-verbal kommunikation, att “läsa mellan raderna”, samt repetitiva beteenden. Asperger anses numera vara en form av autism.
- Språkstörning innebär svårigheter att kommunicera via språket, medan Tourettes syndrom innebär att man utan att rå för det regelbundet säger ord som kan uppfattas opassande.
- Inga NPF-diagnoser innebär någon intellektuell funktionsnedsättning. Tvärtom kan personer med NPF vara synnerligen högpresterande givet rätt förutsättningar.
- Både barn och vuxna kan få NPF-diagnoser. Det är inget som går över eller växer bort, men däremot kan man lära sig att hantera det.
- Bland de bibliska personer som på olika grunder misstänks ha haft någon form av NPF finns Moses, Esau, Simson, kung Saul, kung Salomo, och evangelisten Matteus.
---
Verbal kultur ett hinder
Gustaf Nyström är verksamhetsledare för Pingst Ung och Christine Viklund är verksamhetsansvarig för Pingst Omsorg. Både Lapplandsveckan och Nyhemsveckan har i år arrangerat seminarier om hur man arbetar med NPF-personer, särskilt inom barn- och ungdomsverksamheten. Efterfrågan har kommit från församlingarna själva.
– Jag tror inte, uppriktigt tror jag inte att det finns någon av våra församlingar som säger “vi vill inte ha de här personerna hos oss” – tvärtom. Men att agera på den längtan att göra skillnad, det kanske har ökat i takt med att man ser att “i den där församlingen, där har de NPF-kafé”, “de här säger att de har börjat jobba på det här sättet”. Då blir man inspirerad av varandra, säger Christine Viklund.
Frikyrkan är av hävd en väldigt verbal kultur, där det förutom sång och musik mestadels är med ord som man förkunnat Ordet. Men för att människor med NPF-diagnoser ska kunna ta till sig Guds ord utan människors prat måste man låta kreativiteten flöda med nya uttryckssätt.
– Jag gick på en gudstjänst en gång som var anpassad för att man oavsett funktionsnedsättning skulle kunna kommunicera med Gud på sitt sätt. Då fanns det ett varv som man gick med olika bönestationer, där man exempelvis kunde sitta på en stol en stund i stillhet och tystnad eller sätta sitt handavtryck på ett stort hjärta, man kunde skriva en lapp eller lyssna på musik i hörlurar. Jag gillade det, och jag tror att barn- och ungdomsverksamheterna ofta hittar de kreativa vägarna, men jag tror att vuxengudstjänsterna hittar dem mer sällan, säger Christine Viklund.
– Man kan bara ta Jesus som exempel, med alla hans liknelser. Han pratade i bilder – ofta. Absolut tänker jag att vi kan undervisa mera utifrån bilder än vad vi gör, säger Gustaf Nyström.
---
Fakta: Gustaf Nyströms och Christine Viklunds fem bästa tips för att hjälpa NPF-personer i kyrkan
- Utgå från att det redan finns människor med NPF i din församling, och börja arbeta därefter. När man börjar tala mer öppet om detta kommer människor allteftersom känna sig trygga att ta del i församlingskroppen och söka dialog om möjligheter till ökad inkludering.
- Ta kontakt med föräldrarna till de barn som uppvisar tecken på NPF, och samtala och samarbeta med dem. Var medveten om att familjerna kanske redan brottas med verkligt svåra utmaningar.
- Tänk på att kultur och miljö är två olika saker. Det är eventuellt lättare att göra den fysiska miljön mer tillgänglig, så att människor kan komma dit, men man måste också få människor att känna sig trygga, välkomna och mindre stressade när de är där.
- Utvärdera hur NPF-vänlig församlingen är, helst tillsammans med dem som har diagnoserna själva. Ta upp frågor som till exempel om gudstjänsterna blir för långa eller om något känns stressande eller otryggt.
- Läs på om NPF, ta del av den information som finns, och bjud in föreläsare – till exempel genom att ta kontakt med Gustaf eller Christine.
---
