Man vänder sig till vården för att få hjälp, inte en hejarklack. När journalisten Carolina Jemsby deltog på ett (G) som i Gud-seminarium i Almedalen berättade hon om sin granskning när det gäller unga tjejer som ångrat sitt könsbyte.
Debatten om könstillhörighet har varit intensiv under våren, inte minst då en ny könstillhörighetslag klubbades igenom. Ett perspektiv som lyfts fram är den grupp som genomgått ett könsbyte men som i efterhand ångrat sig.
En viktig anledning till det är boken Ånger, skriven av journalisten Carolina Jemsby. Hon var på plats på ett (G) som i Gud-seminarium i Almedalen för att berätta om sina möten med ångrarna. Inledningsvis ville hon markera att frågan om könsbyte har blivit en del av ett kulturkrig som hon själv inte är intresserad att delta i, samt att många transpersoner möter hat och hot.
– Det här är en grupp som finns och som har rätt till vård, sa hon.
Men, fortsatte hon, det är viktigt att de ska ha rätt sorts vård. Det är därför hon valt att lyfta fram personer som av en eller annan anledning ångrat att de genomgått en könskorrigerande behandling.
Djupt berörd
Carolina Jemsby berättade att nyfikenheten väcktes eftersom det skedde en explosionsartad ökning av unga kvinnor som börjat definiera sig som män och som sökte sig till vården. Sedan fick hon också kontakt med en ung person, en biologisk kvinna, som genomgått en behandling men som i efterhand ångrade sitt beslut och nu får leva med konsekvenserna med livslång behandling.
– Det gjorde mig djupt berörd.
Oerhörd ilska
Carolina Jemsby berättade att inom vården är det här känsligt, för transpersoner har historiskt diskriminerats och därför var många mån om att nu äntligen göra rätt. Problemet var, menar hon, att vården snarare blev aktivistisk där det blev alltför lätt att genomgå en behandling, vilket bevisas av att flera också ångrat sig i efterhand.
– Många beskriver en oerhörd ilska mot vården, säger hon.
– För man vänder sig till vården för att få hjälp, inte en hejarklack.
Att lyfta den här kritiken har inte varit lätt, dels för att man lätt blir en bricka i ett kulturkrig, men också för att det finns människor inom vården som byggt sina karriärer på just det här och som har svårt att backa och erkänna att fel begåtts. På det finns också en rädsla för att stämplas som transofob.
Uppmaning till kyrkor
Med i samtalet fanns också Jakob Olofsgård (L) och Liza-Maria Norlin (KD) som rent politiskt stod emot varandra då den nya könstillhörighetslagen klubbades. Nu var de relativt samstämmiga, båda betonade att transpersoner behöver rätt vård, även om de har lite olika ingångar i hur det bäst ska skötas.
Jakob Olofsgård röt också till mot personer som uttalar sig tvärsäkert om transpersoner utan att själva ha pratat med dem, då kan man lika gärna vara tyst, ansåg han. Sedan skickade han vidare en uppmaning till landets kyrkor.
– Det är viktigt att kyrkliga företrädare möter den här gruppen på ett icke dömande sätt, sa han.
Liza-Maria Norlin var mån om att lyfta in barnperspektivet, att det är ett stort beslut för en ung människa att byta kön, där hon var kritisk till att det alltmer ska bygga på självidentifikation.
– Vården tar ett steg tillbaka, menade hon.
– Nej, vården tar ett steg framåt, kontrade Jakob Olofsgård då han blottlade skillnaderna mellan L och KD i den här frågan.
Se hela seminariet här:
---
Fakta: (G) som i Gud
- (G) som i Gud är ett samarbete mellan tidningen Dagen, Frälsningsarmén, pingströrelsen och Evangeliska frikyrkan.
- Tillsammans arrangerar man flera seminarier under Almedalsveckan i Visby.
---
