Gullbranna-aktuella mångsysslaren Lasse Åberg återanvände ”Nunnans bön”, en bön inför åldrandet, som avslutning på sitt Sommar i P1. Sedan lämnade han lyssnarna med en älskad psalm.
Folkkäre regissören, skådespelaren och konstnären Lasse Åberg delade i sitt sommarprat med sig av uppväxten i Stockholmsstadsdelen Fredhäll på Kungsholmen, samt om sitt delade förhållande till bananer, en frukt som på ett sätt byggt hans karriär.
Mot avslutningen av sommarprogrammet valde Åberg att citera Nunnans bön, en bön han redan delat med sig av i ett tidigare vinterprat men som han nu valde att läsa igen.
– När vännerna fick reda på att jag skulle sommarprata så sa flera av dem, kan du inte läsa Nunnans bön, den du läste i ditt senaste Vinter i P1. ”Kan jag väl”, sa jag.
– Den är ju ständigt aktuell och kan de lira Beyoncé och Taylor Swift 17 gånger om dagen så kan väl också jag få reprisera mig. Så här kommer bönen, sa Lasse Åberg i sommarprogrammet.
Därefter läste han bönen, som är ett slags samtal med Gud om ålderdomen och bland annat innehåller citatet:
”Lär mig den strålande läxan, att jag tar fel. Ibland. Låt mig få förbli någorlunda angenäm. Jag vill inte vara ett helgon – somliga helgon är så svåra att leva med. Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk.”
[ Kan Lasse Åberg så kan också andra seniorer ]
Spelar på sin tredje Gullbrannafestival
Lasse Åberg, som i sommar för tredje gången kommer att gästa kristna Gullbrannafestivalen med Electric Banana Band, avslutade sitt sommarprogram med att konstatera att nunnan bakom bönen förmodligen aldrig existerat, men att detta inte gör bönen mindre angelägen.
Därefter valde Lasse Åberg att spela Freddie Wadlings tolkning av psalmen Blott en dag till avslutning.
[ De blir årets sommarpratare ]
---
”Nunnans bön” i sin helhet
Herre, Du vet bättre än jag själv, att jag håller på att åldras och att jag en dag ska vara gammal.
Avhåll mig från den fatala tron, att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen.
Befria mig från begäret, att jag skall ordna upp alla människors angelägenheter.
Gör mig tankfull, men inte dyster. Hjälpsam, men inte beskäftig.
Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer. Ge mig vingar, som för mig till saken.
Försegla mina läppar angående mina krämpor och besvär. De tilltar och det känns alltmer frestande att älta bekymren.
Jag vågar inte be om ett förbättrat minne, men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet, när mitt minne inte stämmer med de andras.
Lär mig den strålande läxan, att jag tar fel. Ibland. Låt mig få förbli någorlunda angenäm. Jag vill inte vara ett helgon – somliga helgon är så svåra att leva med. Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk.
Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talanger hos människor, där man inte väntade sådant.
Och, käre Herre, fast jag har en enorm livsvisdom och äger stor klokhet, låter jag ej detta komma andra till del.
Ty vet, Herre, jag vill gärna ha några goda vänner kvar till slutet.
Amen.
---
