När Owe Kerygman träffade Roger Larsson första gången bad han att Gud skulle sammanföra dem. Det slutade med att de åkte över hela Norden och evangeliserade tillsammans.
– Det är min “pappa”, säger Owe Kerygman om Roger Larsson, som gick ur tiden den 19 juni, 89 år gammal.
Första gången som Owe Kerygman träffade Roger Larsson var på ett möte i Heby utanför Uppsala 1996. Då hade Owe nyligen bytt ett hårt liv till att läsa på bibelskola, och han var ivrig att gå djupare in i det profetiska. En vän berättade att Roger Larsson förkroppsligade det som Owe var ute efter.
– När jag hörde honom tala sa jag tyst för mig själv: “Jesus, för mig ihop med den här mannen”. Från den dagen bad jag flera gånger i veckan att det skulle ske, säger han.
Åkte runt i olika sammanhang
Deras vägar skulle korsas fyra år senare. Då hade Roger Larsson flyttat ner till Uppsala och Owe Kerygman kom på besök. Efter en kort tid bad Roger Owe att berätta sin livshistoria – och gav honom sedan nyckeln till sitt och hustrun Karins fina hus för att han skulle kunna besöka dem.
– Med min bakgrund blev jag väldigt förvånad över att de gav mig ett sådant förtroende. Men det blev början på vår resa tillsammans.
Under de efterföljande åren åkte de ut och evangeliserade i hela Norden. Roger Larsson hade länge jobbat som riksevangelist i Frälsningsarmén, men han och Owe kom till många olika sammanhang.
– Vi har rest över hela den svenska kristenheten. Han har inte varit samfundsbunden på något sätt. Många av våra starkaste möten har skett i Svenska kyrkan, säger han, och poängterar att det också skapades en djup, privat vänskap mellan dem.
Bad tillsammans på sjukhuset
Han vill lyfta fram att Roger Larssons “hemlighet” till att orka ett helt evangelistliv var hans privata relation med Gud bakom stängda dörrar.
Roger Larsson själv sa tidigt att Owe Kerygman skulle överta hans tjänst.
– Han har överlämnat stafettpinnen. “Där jag har gått, där springer du”, som han sa, berättar Owe Kerygman.
Han säger att de kunde ta avsked på sjukhuset några dagar innan Roger dog.
– Det sista vi gjorde var att han la sin hand på mitt huvud, och så bad vi tillsammans, säger han.
