För 50 år sedan införde Sverige en lagstiftning där par med barn som ville skilja sig skulle få sex månaders betänketid. Det visar sig att det gav ett tydligt resultat, framför allt för barnen, där sannolikheten ökade att de skulle klara av skolan och etablera sig i arbetslivet.
Det är en ganska liten reform, men den fick stor effekt. Så beskriver Edvin Hertegård införandet av betänketid vid skilsmässor för par med barn, en lagstiftning som infördes 1974. Han har nu skrivit en rapport om vad den här lagen för Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering.
Varför har du tittat närmare på en lagstiftning från 1974?
– För att jag är intresserad av effekter av skilsmässors långsiktiga utfall, framför allt hur det påverkar barn, säger Edvin Hertegård till Dagen.
– Annars kan man tänka sig att människor har väl rätt att gifta sig och skilja sig bäst de vill och det är inget man ska bry sig om. Men det finns också forskning på det här.
Inte minst tycker han att det är intressant ur ett samhällsperspektiv vilken familjepolitik man har.
Före och efter
I det här fallet har Edvin Hertegård kunnat jämföra hur situationen såg ut före och efter att man år 1974 införde sex månaders betänketid vid en skilsmässa. Även om skilsmässorna ökade i samhället vid denna tidpunkt gick det att se en tydlig skillnad mellan par som hade barn och fick sex månaders betänketid, jämfört med dem som inte hade barn.
– Reformen gjorde att det blev 30 procents färre skilsmässor för barnfamiljerna, jämfört med dem som inte påverkades av betänketiden.
Edvin Hertegård beskriver betänketiden som ett sätt att bromsa förloppet vid en skilsmässa, att man får någon slags nedkylningsperiod och en möjlighet att tänkta till och reflektera över sina beslut.
Framför allt är det här viktigt för par där en skilsmässa ligger på marginalen, där det står och väger.
Bra för barnen
Edvin Hertegårds forskning visar att betänketiden gav tydliga effekter för barnen. Det handlar inte bara om att många slapp det smärtsamma i att uppleva föräldrarnas skilsmässa, utan statistiken pekade på att de också hade lättare att klara av studier och senare etablera sig på arbetsmarknaden.
– Sannolikheten ökade med två procent att de skulle ta en gymnasieexamen. Så det här är en reform som påverkade direkt på kort sikt, men även på lång sikt.
Genom att följa barnen, födda på 1950- och 1960-talet, över en längre tid gick det också att påvisa att de själva skilde sig i mindre utsträckning än andra i vuxen ålder.
Den här lagen finns kvar än i dag, tror du att den fortfarande ger effekt?
– Där får man vara väldigt försiktig, själv är jag trygg med att uttala mig om de här barnen som jag tittat närmare på. Men min gissning är att det fortfarande finns en effekt, även om den kan ha försvagats över tid, säger Edvin Hertegård.
För tiderna förändras. För 50 år sedan var det en tydligare norm att man gifte sig, medan många i dag hellre väljer att bo sambo, vilket innebär att de inte har sex månaders betänketid på samma sätt som gifta par har vid en separation.
När det gäller sambopar finns det alltså inte en motsvarande lagstiftning?
– Nej, precis. Så för dem ger inte det här någon effekt.
Andra saker som förändrats är att kvinnor tagit ett tydligare kliv in på arbetsmarknaden, för femtio år sedan var det mer normalt med hemmafruidealet. Det här har nog också en viss effekt när det gäller skilsmässor, även om det inte är något som Edvin Hertegård tittat närmare på.
Men din forskning visar ändå att stabila familjer är bra för samhället?
– Absolut. Det återspeglar också den nationalekonomiska forskningen som finns.
Där har man bland annat visat på vikten av att föra över så kallat humankapital från en generation till en annan, där forskning visar att det finns ett starkt samband mellan föräldrar och barn, där stabila familjer ofta leder till ett bättre utfall för samhället som helhet.
[ Jim Lagerlöf: Familjen måste komma först – även för pastorn ]
