Nyheter

Böneledaren: ”Jag är mer bekväm med paradoxer nu”

Pete Greig, som skapade bönerörelsen 24-7, har blivit bättre på att be

Mycket har hänt sedan Pete Greig var på Torp för 25 år sedan. Han har grundat den numera internationella bönerörelsen 24–7 Prayer, vars svenska gren ansvarar för ständig bön under konferensen. Och han har själv blivit bättre på att be.

TORP. Den gänglige britten som möter Dagen vid frukosten på onsdagen håller hårt i kaffemuggen. Kvällen innan har han talat både vid kvällsmötet i Ladan och på ungdomarnas nattmöte i Magasinet, där frukostgästerna nu brer ut sig vid långborden.

Visiten på Torp är kort, men återseendet kärt.

– Det är härligt att se samma gamla lada, fylld av tusentals människor, men ur en helt ny generation. Det känns som att knyta an till något gammalt och något väldigt nytt på samma gång, säger han till Dagen.

Vad har hänt dig på de 25 år som gått?

– I dag har jag grått skägg, och två vuxna söner. Men min teologi har också förändrats, säger den 56-årige Pete Greig med ett snett leende.

– En sak som hänt är att bönerörelsen 24–7 Prayer startade, och spred sig till över 100 länder. Det har omdefinierat mitt liv. En annan är att min hustru var nära döden flera gånger, vilket gav mig större nöd för andra som har det svårt. Jag är mer bekväm med paradoxer nu, och det hoppas jag har gjort mig till en bättre pastor. De enkla svaren duger inte längre.

Pete Greig, från bönererörelsen 24/7, besökte Torpkonferensen.

Pete Greig har berättat tidigare, även i Dagen, om hur hans hustrus cancer och de svåra sviterna av sjukdomen ställde hans böneliv på ända. Hans hustru överlevde. Erfarenheterna av den här tiden blev till boken Gud i tyst läge, som bland annat handlar om obesvarade böner.

– När 24-7-rörelsen startade var det som att vi såg bön som en stor röd strömbrytare på väggen. Bara vi nådde den och slog på den så skulle vi få väckelse och alla våra problem skulle försvinna. Sedan insåg vi att bönen är en pågående relation med en Gud som älskar oss, men som vi inte alltid förstår, säger han.

Du har berättat att du startade bönerummet för att ni var så dåliga på att be. Är du bättre på det nu?

– Ja men absolut. Jag tror att många inte inser att bön också handlar om färdighet, som att träna på tennis. Naturligtvis är bönen till sin kärna inte en ”färdighet” utan ett samtal, med vår himmelske fader. På så vis är det enkelt, säger han.

– Men det finns sådant vi kan lära oss, och verktyg vi kan ta till: kontemplativ bön, andlig krigföring, kraften i fastan, att lyssna in Gud, och bön genom Bibeln, lectio divina.

Att relationen med Gud i bönen utvecklas genom åren, menar Pete Greig, är lika naturligt som att samtalet med det älskade barnet, eller relationen med en livspartner, förändras och fördjupas allt eftersom.

Något som Pete Greig lärt sig att värdera genom åren är disciplin, och rutiner, också för bönen.

– Nio gånger av tio när jag går upp i natten för att sätta mig i bönerummet så vill jag inte gå dit. Jag vill stanna i sängen, jag är trött, jag har fullt upp med annat, det är en idiotisk idé och så vidare. Men när jag väl är där så kommer det, nio gånger av tio, ett ögonblick när jag känner: ”Åh, det här är vad allt handlar om.” Alla disharmonier inom kristenheten, alla böcker, all teologi viker undan när det bara är jag och Gud i natten. Så disciplin är något vi behöver.

Pete Greig, från bönererörelsen 24/7, besökte Torpkonferensen.

Var ber du helst?

– Bönerummen hör till mina favoritplatser, och det är för att en plats blir helig när människor har bett längre där. De keltiska kristna talade om ”tunna platser”, där himmel och jord närmar sig varandra, säger han.

– En annan favoritplats är en viss stol i mitt hem. Där dricker jag mitt kaffe och sitter i tysthet inför Herren varje morgon. Och så läser jag min bibel. Den stolen är en helig plats för mig.

Vilka är utmaningarna för bönerörelsen i dag?

– För det första har världen blivit mer komplex, samtidigt som vi lever allt mer uppdelade i våra egna miljöer. Det är svårt att ena kyrkan i bön i tid med svåra sociopolitiska frågor, som i Israel och Gaza just nu.

– Men det är också svårt över lag att vara en kristen ledare i dag. Dels för att det sekulära är norm, i alla fall i Europa, och dels för att det skapat misstro när kända kristna ledare gjort övertramp, antingen sexuella eller genom maktmissbruk. Ibland skulle jag vilja ha en t-shirt där det stod ”Mina vänner tycker inte att jag är en narcissist, och jag är trogen min fru”.

Ändå, menar Pete Greig, finns det gott om tecken på att Gud, och bön, gör skillnad.

Det handlar både om raden av kulturpersonligheter, kända intellektuella och artister som blir kristna, om församlingar som faktiskt växer och når ut, och om vågen av ungdomar som söker stadga och tydlighet i kyrkorna.

Finna ett eget uttryck

Men det handlar också om att låta alla finna ett uttryck för bön som de känner sig hemma med – något som 24-7-rörelsen lägger stor vikt vid.

– I går när det var möte med ungdomarna ledde jag dem i ett ”stridsrop” till Gud. Musikerna blev som galna, särskilt trummisen, och vi ropade ”Kom, låt ditt rike komma!”.

– Det som berörde mig starkt var att så många unga män kom fram till mig efteråt och sa att de känt något som de aldrig gjort förut. I kyrkan ska det vara så dämpat och tillrättalagt, musiken mjuk, typ ”papparock”. Men Jesus bad ofta med hög röst, och processionerna till templet var högljudda. Så det är faktiskt bibliskt att be med hög röst – bara du inte gör det hela tiden, för det vore ohyfsat.

Något annat som berörde Pete Greig starkt på Torp var det som hände i slutet av tisdagens kvällsmöte.

– Mitt budskap i Ladan var att föra ut det goda budskapet till de fattiga och utsatta. På slutet bad jag dem att kliva fram som kände att Gud kallar dem till de fattiga. Hundratals, många unga, steg fram, inte för att bli välsignade utan för att ge sina liv för att tjäna de fattiga. Det är ett tecken på hur Guds kungadöme bryter fram.

---

Fakta: 24-7 Prayer

  • En internationell, samfundsöverskridande bönerörelse, med målet att förena bön, mission och rättvisa.
  • Startade 1999 när en församlingsplantering i södra England, som Pete Greig ledde, beslöt sig för att testa att be dygnet runt i ett och samma rum.
  • Idén med bön dygnet runt spred sig, och blev med tiden en distinkt bönerörelse. I centrum står bönerummet, som en plats där människor kan söka Gud tillsammans, och som är öppet för olika kreativa uttryck.
  • Tillhandahåller en rad resurser gratis, som andaktsappen Lectio 365 och kurser om bön.
  • I Sverige finns 24–7 Prayer Sverige, som tillhandahåller en plats för ständig bön under Evangeliska frikyrkans sommarkonferens på Torp. På lördag hålls tolv timmar av oavbruten lovsång i bönehuset, med början kl 14.
  • Mer står på hemsidan 24-7prayer.se

---

Fler artiklar för dig