Joakim Hagerius lämnar uppdraget som biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan när hans mandattid går ut vid kyrkokonferensen i mitten på augusti.
– Det har varit fyra fantastiska år, säger han.
Joakim Hagerius kandiderade till kyrkoledaruppdraget i samfundet. Han var ett av kyrkostyrelsens slutnamn ihop med Karin Wiborn, och den ”anonyma” kandidat, som visade sig vara Niklas Piensoho, och som nu är föreslagen som biträdande kyrkoledare vid sidan av Wiborn.
Men för Joakim Hagerius har det aldrig varit aktuellt att stanna kvar som biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan efter den här processen, uppger han.
Om det nu föreslagna kyrkoledarteamet säger Hagerius:
– Det är två kompetenta, duktiga och erfarna ledare som jag är övertygad om kommer att kunna samverka och möta alla utmaningar som är och som kommer. Jag tror det blir jättebra. Jag har stort förtroende för dem båda två.
Trygg i processen
För egen del säger Joakim Hagerius att han har ställt sig till förfogande för uppdraget som kyrkoledare, och hela tiden har känt sig trygg i processen. Det gör han även nu.
– Jag är på gott humör och jag känner både tillförsikt och nyfikenhet inför vad som väntar för mig själv.
Fullt upp fortfarande
Han jobbar på i det nuvarande uppdraget fram till kyrkokonferensen, och vet inte vad som kommer att hända för hans egen del därefter. Samtalet med Dagen sker i en kort paus under en intensiv strategidag.
– Jag har fortfarande fullt upp. Bland annat inför Almedalsveckan och kyrkokonferensen, som blir det sista som jag arbetar med. Uppdraget upptar mer än väl min fulla tid och energi. Jag har inte ägnat framtiden så mycket utrymme ännu.
– Det ligger framför nu, säger Joakim Hagerius.
Engagemang och kärlek
Vad säger han då om tiden som biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan.
– Det har varit fyra fantastiska år. Det har varit otroligt givande och känts viktigt att få jobba ihop med både Lasse Svensson och Karin Wiborn och alla andra i olika uppgifter, inte minst med de regionala kyrkoledarna.
– Det finns så mycket engagemang och kärlek i och för den här kyrkan, säger Joakim Hagerius.
