Han föreslås bli biträdande kyrkoledare för Equmeniakyrkan, men Niklas Piensoho berättar för Dagen att han och Karin Wiborn i praktiken kommer att ha delat ledarskap. Han förklarar också att han behövt tid för att kunna tacka ja, och att det är därför han figurerat under anonymitet under processen.
Att Niklas Piensoho föreslås bli biträdande kyrkoledare för Equmeniakyrkan är en stor nyhet i frikyrkosverige. För det här berör också i högsta grad pingströrelsen, där Niklas Piensoho i dag är verksam i egenskap av pastor och föreståndare för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm.
När Dagen når honom på onsdagsmorgonen är han på väg till sommarfesten för personalen.
– Jag vill gärna vara med på festen, så att vi kan prata och idissla det här, säger Niklas Piensoho.
Djupa band
Församlingens medarbetare fick reda på nyheten att han tänker lämna något tidigare än alla andra och nu finns det en hel del att prata om. Efter 18 år som föreståndare är det mycket som har hänt och Niklas Piensoho beskriver hur man som pastor knyter starka band till människor, ofta får man träffa dem under livets viktiga skeden, som när någon tar emot Jesus, när någon blir döpt, vid bröllop och vid begravningar.
– Det skapar väldigt djupa band, konstaterar han.
Så den stora frågan i sammanhanget har inte varit om Niklas Piensoho kunde tänka sig att börja jobba för Equmeniakyrkan.
– Det som varit den stora och överhängande frågan för mig har snarare varit om jag kan lämna Filadelfiakyrkan.
Var inte redo
Så när hans namn kom upp som förslag till att bli någon form av kyrkoledare inom Equmeniakyrkan beskriver han det som att han mentalt inte alls var redo. Under flera månaders tid fanns han därför med som en anonym kandidat medan övriga trädde fram med namn och deltog i offentliga utfrågningar.
– Jag har behövt den här tiden, förklarar Niklas Piensoho.
Så när var du redo?
– För några veckor sedan.
Vad hände?
– Jag har inget klockslag eller så, men beslutet är inte längre bort än för några veckor sedan.
Niklas Piensoho förklarar att det var först när Karin Wiborn fick sin förfrågan om att bli kyrkoledare som processen för hans del gick in i ett skarpt läge.
Hur och när fick du frågan att bli biträdande kyrkoledare?
– Den fick jag i söndags kväll. Då fick jag formellt förfrågan. Men det är som i alla processer, innan den frågan ställdes har det varit en beredningstid.
Men alla turer och samtal innan dess, det menar Niklas Piensoho ligger under sekretess.
– Det finns inget skäl för mig att offentliggöra det vi pratat om. Man känner sig fram, man samtalar, man prövar lite olika tankar, så har det varit. Så småningom har det landat i det här beslutet, i den här konkreta förfrågan och slutligen min och min fru Helenas beslut att ställa oss till förfogande.
Kan du förstå dem som kritiserat att det funnits både en öppen och en sluten process parallellt?
– Jag har ingen som helst kommentar till det. Det är en fråga för kyrkostyrelsen och inte för mig, svarar Niklas Piensoho.
Varför bestämde du dig till slut för att tacka ja?
– Mycket handlade om de samtal jag haft med Karin Wiborn och hennes sätt att tänka och se på ledarskap. Både jag och Karin är överens om att ingen av oss egentligen är helt bekväm med rollen som biträdande kyrkoledare och hon har varit tydlig med att hon kommer att agera som att vi är i ett delat ledarskap, säger Niklas Piensoho.
– Det har för mig varit helt avgörande.
Så i praktiken ett delat ledarskap alltså?
– Ja, även fast det enligt Equmeniakyrkans stadgar står att det ska vara en kyrkoledare och en biträdande. Men det kan man gestalta på olika sätt, den som håller i taktpinnen är den som är kyrkoledare. När Karin fick frågan var hon tydlig med hur hon ville agera och teamtanken har fallit väl ut för mig. Det är Karins ledarskap som gör att jag bejakar fråga.
Om det här på sikt innebär att Equmeniakyrkan skulle ändra i sina stadgar och införa ett dubbelt ledarskap är dock något som Niklas Piensoho inte vill uttala sig om, utan menar att även det är en fråga för kyrkostyrelsen.
Dubbla känslor
Formellt kommer Equmeniakyrkan att välja sina nya kyrkoledare på kyrkokonferensen i augusti, först efter det kommer Niklas Piensoho att säga upp sig från sin nuvarande tjänst.
– Det är dubbla känslor just nu, förklarar han.
– För jag känner en stor tacksamhet för det förtroende som jag har fått från Filadelfiaförsamlingen, jag känner mig verkligen ödmjuk inför allt stöd, all förbön och all uppbackning. Det finns så mycket kärlek. Så det är ett smärtsamt och svårt beslut att lämna.
– Å andra sidan så har friden infunnit sig, känslan att det är Guds tid i våra liv nu. Gud öppnar dörrar och stänger dörrar, här har jag anat att Gud har öppnat en dörr, vi har prövat oss inför detta, att vi ska gå in genom den dörren.
Vad är du nu, pingstvän eller equmenian?
– Jag är ingetdera och kommer inte bli något av det. Jag är kristen. Jag är lärjunge till Jesus Kristus. Det andra har med organisatoriska och historiska skäl att göra. Men min identitet sitter mycket djupare än ett samfund. Gud har bara ett folk, säger Niklas Piensoho.
– Det står heller inget om dessa samfund i den heliga skrift, utan de är påkomna av människor i olika historiska situationer.
Så därför säger Niklas Piensoho att hans primära kallelse är att förkunna Guds ord och leda Guds folk och då är själva etiketten på samfundet inte det viktiga, utan snarare vad man fyller det hela med.
Vad hoppas du på när du går in i en ledarroll i Equmeniakyrkan?
– Jag hoppas att få vara med och uppmuntra och inspirera för det som är kyrkans stora och viktiga missionsuppdrag, det är att människor behöver Jesus.
