Den syrisk-ortodoxa kyrkan vill föra vidare såväl tro som kultur till nästa generation, samtidigt som man är mån om att integreras i Sverige. Det berättar Nail Barhanko, ordförande för trossamfundet Syrisk-ortodoxa ärkestiftet, som lägger till att man samtidigt inte vill att det ska gå som för svenskarna som emigrerade till USA, som numera är helt assimilerade.
SÖDERTÄLJE. – Vi vill integrera oss i landet, för vi har inget annat land än det här. Men samtidigt vill vi inte glömma bort vilka vi är, säger Nail Barhanko, ordförande för Syrisk-ortodoxa ärkestiftet av Sverige och Skandinavien.
Vi har slagit oss ned i två pråliga stolar ute på kyrkans balkong, och i rummet innanför har det dukats upp rejält med godsaker. Anledningen är att KD-ledaren Ebba Busch precis har varit på besök, något som verkligen uppskattas här.
– Det är viktigt att politikerna vet att vi finns, att vi som folk inte är bortglömda, förklarar han.
Kyrkan utspridd
Nail Barhanko företräder en kyrka med djupa rötter i Mellanöstern, där patriarken Mor Aphrem II har sitt huvudsäte i Syriens huvudstad Damaskus. Numera är dock kyrkan utspridd över hela världen, mycket på grund av att dess medlemmar lämnat sina hemländer, där de flesta ser sig som syrianer/assyrier. Nail Barhanko är själv född i Turkiet, även om han har bott i Sverige större delen av sitt liv.
Hur viktig är kyrkan för att bevara er kultur?
– Mycket, mycket viktigt, svarar Nail Barhanko.
Sedan berättar han om hur kyrkan under lång tid spelat en avgörande roll för att bevara såväl tro som kultur, och ger exempel från Turkiet där man i kyrkan kunde studera det egna språket trots att det inte var tillåtet.
– Vi var tvungna att ha någon som stod vakt.
Även i Sverige har den syrisk-ortodoxa kyrkan blivit något av en kulturbärare. Samtidigt säger Nail Barhanko att man är mycket mån om att integreras i Sverige.
– I alla länder där vi bor försöker vi att vara en del av det landet. Vi kommer hit för att integreras, men samtidigt vill vi inte glömma varifrån vi kommer.
Finns det en rädsla för att assimileras?
– Den finns alltid. Men vi vill inte tänka på det, vi vill tänka på motsatsen, att vi ska kunna behålla vår kultur och samtidigt integrera oss, säger Nail Barhanko.
Utmaningen är så klart barnen, som växer upp i Sverige och har en fot i varje kultur. För många av kyrkans medlemmar har det gått bra, inte minst för den andra generationen, man har utbildning och fina jobb och även representanter i politiken.
– Så vi är mycket nöjda.
Det man inte vill, säger Nail Barhanko, är att det ska gå som för svenskarna som emigrerade till USA, och som numera helt har assimilerats i sitt nya hemland, där de har tappat språket och bara har vaga kulturella band kvar till det förflutna.
Så vill inte ni att det ska gå?
– Nej, och en viktig anledning är att vårt folk bor över hela världen. Utan ett gemensamt språk, hur ska jag då kunna prata med mina släktingar, en stor del av min släkt bor i Australien. Utan vårt eget språk skulle vi inte kunna prata med varandra och tappa kontakten.
Språket han syftar på arameiska, eller suryoyo.
Splittrad i två
Nail Barhanko berättar att det i dag finns omkring 100 000 personer i Sverige med koppling till den syrisk-ortodoxa kyrkan. Men de är uppdelade i två olika trossamfund, en splittring som tillkom på 1990-talet och består än i dag. Konflikten handlar delvis om etnicitet, där vissa vill kalla sig syrianer och andra assyrier, men har också haft sin grund i personliga meningsskiljaktigheter.
Nu råder dock något av ett töväder och de två syrisk-ortodoxa kyrkorna börjar alltmer se sig som en och samma kyrka. Det gick bland annat att se då Youhanun Lahdo tidigare i år vigdes till ärkebiskop här i S:t Jacobs katedral. På plats vid ceremonin fanns nämligen den andra ärkebiskopen Benjamin Atas vid hans sida.
– Nu har vi närmat oss varandra och vi har också bestämt att präster ska kunna växla mellan kyrkorna, så att det inte blir som att det där är min präst och det där är din präst, säger Nail Barhanko.
Varför kan ni inte bara slå ihop er?
– Det kommer att hända tror jag, för vi är så många här i Sverige, där vi har 52 olika kyrkor.
Men det är inte helt lätt att slå ihop två organisationer som tillåtits växa på var sitt håll under några årtionden. Men Nail Barhanko hoppas i alla fall att den syrisk-ortodoxa splittringen i Sverige snart kan vara historia. Ett smart sätt att lösa det hela vore att dela upp Sverige i flera stift och sedan placera ut kyrkoledarna på olika ställen, och inte som nu, ha två ärkebiskopar i Södertälje.
[ Ebba Busch vill att regeringen erkänner Seyfo - folkmordet på kristna ]
---
Fakta: Syrisk-ortodoxa kyrkan
- Den syrisk-ortodoxa kyrkan i Sverige är sedan trettio år tillbaka uppdelad i två olika samfund, även om de båda är underställd samma patriark, Mor Aphrem II.
- Det ena samfundet går under namnet Syrisk-ortodoxa ärkestiftet av Sverige och Skandinavien, och leds av ärkebiskop Youhanun Lahdo.
- Det andra samfundet heter Syrisk-ortodoxa patriarkatets ställföreträdarskap i Sverige, och leds av ärkebiskop Benjamin Atas.
---
