Att det vid sidan av den öppna demokratiska processen till val av ny kyrkoledare för Equmeniakyrkan har spekulerats om en skuggkandidat är olyckligt. Det menar statsvetaren Marie Demker.
– Här får vi den klassiska frånvarande pappan.
I augusti ska Equmeniakyrkan välja ny kyrkoledare och processen att ta fram kandidater har pågått ett tag. Två personer har föreslagits och båda är öppna med sin kandidatur, Karin Wiborn och Joakim Hagerius.
Men samtidigt har det utöver det talats om en tredje kandidat som fortfarande är anonym, där många samstämmigt pekat ut att det handlar om Niklas Piensoho, i dag föreståndare för Filadelfiakyrkan i Stockholm som är en del av pingströrelsen.
När Dagen nådde honom för att reda ut var han står i processen ville han varken bekräfta eller dementera att han var denna anonyma kandidat, inte heller kom något rakt besked om han är intresserad av att bli ny kyrkoledare för Equmeniakyrkan.
Statsvetare kritik
Nu kommer kritik mot hur hela denna process sköts. Det är Marie Demker, statsvetare vid Göteborgs universitet, som tycker att det är olyckligt att det vid sidan om en öppen process parallellt även har funnits en dold.
– Jag tycker att den här processen inte har hanterats på ett tillräckligt öppet sätt, det stora problemet är vad jag kallat en skuggkandidat, säger hon till Dagen.
Marie Demker är också ordförande i St Jakobs församling som tillhör Equmeniakyrkan och har på så sätt varit delaktig i att föreslå kandidater till ny kyrkoledare, men det är i rollen som statsvetare hon nu går ut och kritiserar den demokratiska processen, något hon också skrivit om på sin blogg Emmausvandrarna.
Stört processen
– När det kommer till den öppna delen har den sköts helt korrekt, man har kunnat följa processens gång och det har hållits utfrågningar av de två kandidater som är kvar, det har jag inget att invända emot, säger hon.
– Problemet är skuggkandidaten som legat och stört processen, samt att det har skett en mobilisering för denna skuggkandidat. Då är det inte ett öppet race.
Marie Demker menar att de som mobiliserat för en anonym kandidat inte har tagit hänsyn till hur en demokratisk process fungerar.
– Det är olyckligt och skapar osäkerhet både för oss medlemmar och för ombuden på kyrkokonferensen eftersom ingen är riktigt säker på vem som det handlar om.
Frånvarande pappan
Marie Demker menar att när en kandidat hålls anonym på det här sättet vid sidan om en öppen process skapas det lätt en bild av vem denna ”drömkandidat” kan vara.
– De som klivit fram är personer som vi kan bedöma. Men här får vi den klassiska frånvarande pappan som man kan projicera alla sina förväntningar och ideal på, säger Marie Demker.
– Jag har ingen anledning att tro att Niklas Piensoho är olämplig som person, men för dem som mobiliserar för honom så blir han något av en idealkandidat. Samtidigt vet vi inte vad han vill, eftersom han inte klivit fram och svarat på några frågor.
Vem menar du borde ha satt ned foten här?
– Jag menar att Niklas Piensoho själv borde ha sagt att det är honom som det handlar om, samt att han borde berätta om han i så fall står till förfogande.
I så fall hade han också fått infoga sig i den öppna process som pågår för att ta fram en ny kyrkoledare, tillsammans med Karin Wiborn och Joakim Hagerius.
– Det andra sättet att få ett slut på det här skulle vara att kyrkostyrelsen gick ut och säger att det är de här två kandidaterna som det handlar om, punkt slut, säger Marie Demker, något som nu till slut har inträffat.
Hon menar också att de personer som mobiliserade för Niklas Piensoho på ett mer öppet sätt borde ha kunnat gå ut och sagt vad det var för ett ledarskap som de önskade se.
– Då hade vi fått en öppen diskussion om det i stället, vilket också går att ta med i de samtal som finns med de öppna kandidater som vi har.
