Daniel Källander blir ny präst i Evangeliska brödraförsamlingen i Stockholm. Han ser många likheter med EFS där han tidigare har jobbat som präst.
– Båda är lågkyrkliga rörelser med fokus på den personliga tron, bönegemenskapen, bibelordet och missionen, säger han.
När Dagen når Daniel Källander har han precis skrivit på anställningsavtalet. Han börjar sin nya tjänst i Evangeliska brödraförsamlingen i september.
– Jag kommer att vara präst och verksamhetsledare och ser verkligen fram emot att få jobba i EBF, berättar Daniel Källander som är 42 år och vigdes till präst så sent som 2021.
Tidigare har han arbetat som elevassistent och inom psykiatrin. Han är även utbildad kriminalvårdare.
Dessa erfarenheter har han stor nytta av i sin roll som präst. Men också andra erfarenheter i livet tar han med sig in i sitt nya uppdrag. Till exempel att han blev mobbad under uppväxten och sjukdom i familjen.
– Att ha egna erfarenheter av hur det kan vara på livets skuggsida är bra att ha med sig som präst. Det handlar ju om att möta och arbeta tillsammans med människor.
Närmast kommer han från en tjänst som vikarierande komminister i Knivsta pastorat i Svenska kyrkan. Sin prästbana började han i en EFS-förening i Heby utanför Uppsala.
Hur kommer det sig att du hamnade i Evangeliska brödraförsamlingen?
– Jag blev tipsad om att tjänsten var ledig av flera vänner som hörde av sig till mig helt oberoende av varandra. De tyckte att jag skulle passa in där, berättar Daniel Källander för Dagen.
Kom från Tyskland
Evangeliska brödraförsamlingen är ganska okänd i Sverige. Den har sina rötter inom den så kallade herrnhutismen som grundades i Tyskland på 1700-talet, och strax därefter kom den till Sverige.
Herrnhutismen är en förelöpare till de väckelserörelser som senare växte fram.
Förutom församlingen i Stockholm finns en församling i Göteborg. I Sverige har dock rörelsen aldrig blivit särskilt stor. Som mest har det varit drygt tusen personer, men det är länge sedan.
Det andliga inflytandet har dock fortlevt och bland annat resulterat i uppkomsten av EFS och ELM. Det vill säga Evangeliska fosterlandsstiftelsen och Evangelisk luthersk mission, eller Bibeltrogna vänner.
Blir det en stor förändring för dig att gå från Svenska kyrkan och EFS till Evangeliska brödraförsamlingen?
– Nej, för jag uppfattar att det finns många likheter. En gudstjänst i EFS och en i Evangeliska brödraförsamlingen är lika på många sätt, säger Daniel Källander till Dagen.
En lågkyrklig rörelse
Han beskriver Evangeliska brödraförsamlingen som en lågkyrklig rörelse som har sin grund i den lutherska kyrkotraditionen. Och i den traditionen känner han sig hemma.
Vad vill du jobba med?
– Jag vill jobba med gudstjänster, själavård, bibelsamtal och mission. Jag är en social person som gillar att förmedla evangelium på olika sätt både inåt och utåt, framhåller han.
Räknar inte medlemmar
Daniel Källander efterträder Klas Lindberg som varit präst i Evangeliska brödraförsamlingen i Stockholm i tretton år. På frågan hur många medlemmar församlingen har blir Klas Lindbergs svar:
– Vi har inga medlemmar alls. Till våra gudstjänster, som vi firar varannan vecka, kommer det vid traditionella gudstjänster uppemot ett 60-tal och vid andra tillfällen handlar det om femton till tjugofem personer.
Klas Lindberg, som snart går i pension, gör bedömningen att ett par hundra personer ser församlingarna i Stockholm och Göteborg som sitt andliga hem. Men internationellt är rörelsen mycket större.
– I många länder är rörelsen mest känd som Moravian church. Den största kyrkan finns i Tanzania där 800 000 personer hör hemma. I Sydafrika är det cirka 100 000 och i Tyskland ungefär 7 000.
