Kan en frikyrkopastor också vara illustratör och bildkonstnär? Får pastorn i så fall teckna en fantasymus med ett svärd i handen och lägga upp bilden i sociala medier? Eller kan illustrationen tolkas som en ondskefull demon med horn som inte passar sig för en andlig ledare?
Pontus Perstrand hamnade i konflikt med församlingens styrelse utifrån saken och jobbar inte längre som pastor. Nu vill han väcka samtal om konstens och kulturens plats i kyrkan.
Det är ungefär ett år sedan Pontus Perstrand slutade som pastor och föreståndare i Pingstkyrkan i Överhörnäs utanför Örnsköldsvik. Han insåg att det inte fungerade längre och undertecknade en överenskommelse om att bli uppsagd.
Den 38-årige sexbarnspappan hade jobbat i församlingen i fem år.
Av den skriftliga överenskommelsen, som Dagen har läst, framgår att styrelsen i Pingstkyrkan anser att Pontus Perstrand hade lagt upp en ”olämplig bild” i sociala medier.
De beslutade att säga upp honom, och tjänsten avslutades därmed, något som Pontus Perstrand själv var med på i det läget, även om ingen av parterna önskat att de hade hamnat där.
Styrelsen: Illustrationen är inte allt
Församlingsstyrelsens ordförande, Sture Söderholm, betonar i samtal med Dagen att den aktuella bilden bara var en liten del av processen, och att det på slutet blev helt andra saker, som följde innan de kom överens om att gå skilda vägar.
Detta vill han inte gå in närmare på.
– Vi är inte på något sätt emot hans konst som uttrycksform. Det här är absolut något man kan använda i kristet arbete, säger Sture Söderholm till Dagen.
– Vi har i församlingen haft många pastorer som varit konstnärer och målat tavlor genom åren.
Han menar att han inte vill sätta upp några uttalade begränsningar för bildkonsten.
[ Listan: Här är vanligaste anledningarna att frikyrkopastorer sägs upp eller köps ut ]
Tecknat sedan unga år
Pontus Perstrand har haft sitt intresse för att rita och teckna sedan barnsben. På gymnasiet gick han konst- och formlinjen och som vuxen har han gjort olika illustrationer i och vid sidan av pastorsuppdraget.
Det har kunnat handla om beställningsuppdrag till en museiutställning eller om bilderböcker för barn, bland annat till missionsorganisationen Ibra. Och så lägger han upp sin konst i sociala medier och säljer en del digitalt.
Med sitt intresse för fantasyböcker och filmer har det blivit en hel del bilder som drar åt det hållet: krigare med svärd, riddare, rustningar, zombier och skelett … allt möjligt.
– Att jag har varit pastor och ritat har alltid varit något positivt för mig, en inkörsport till samtal med människor. Många tycker det är roligt att jag som kristen kan rita nördig fantasykonst.
– Lokaltidningen gjorde en artikel om den serietecknande pastorn, berättar Pontus Perstrand.
– Jag har undervisat om konstens roll i församlingen med positiva reaktioner. Och har även gjort en del illustrationer till min bibelundervisning på ungdomssamlingarna i kyrkan.
Inga klagomål tidigare
Pontus Perstrand tycker sig aldrig tidigare ha upplevt några klagomål kring sina illustrationer eller kring sin pastorstjänst. Men en tid efter att han hösten 2022 lade upp en av sina illustrationer i sociala medier dök alltså frågan upp i församlingens styrelse.
Själv beskriver Pontus Perstrand att hans tanke med illustrationen är en fantasymus avbildad bakifrån, som hänger i taket med ett svärd i handen, och som spionerar på en kapten som sitter vid ett bord nere i rummet och skriver några hemliga papper.
Bild kan väcka eftertanke
Den var en i raden av illustrationer. Han hade inte reflekterat över att det skulle kunna bli reaktioner. Pontus Perstrand upplevde att det från styrelsen förmedlades att det var något mörkt och ondskefullt över hans bild.
– Jag tänker att det inte i sig är något objektivt fel att rita en bild som ger negativa associationer. Det kan väcka eftertanke hos den som ser illustrationen. Eller så kan människor tänka att den här konstnären förstår verkligen hur det är att känna sig iakttagen, eller att det finns något mörkt som hänger över axeln.
Vi behöver definitivt ha en större öppenhet och inte vara rädda för konstnärliga uttryck i pingströrelsen.
— Pontus Perstrand
– Bilden kan få mig att känna att någon förstår mig, eller att jag verkligen behöver Guds beskydd, säger han.
Sjukskriven en tid
Pontus Perstrand beskriver att han uppmanades ta bort illustrationen från sina sociala medier, och att när han inte tog ner den rakt av utan ville ha ett samtal med styrelsen om var gränserna för konsten går så ”skar det sig”. Efter en tids sjukskrivning gjordes så en överenskommelse om att gå skilda vägar.
[ Experten: Då har arbetsgivaren rätt att lägga sig i vad den anställda gör på fritiden ]
Han uppger att han kände sig pressad att antingen säga upp sig själv, eller skriva under den skriftliga överenskommelsen där han i stället blev uppsagd, och att tjänsten därmed avslutades. Han hade från början aldrig tänkt att sluta som pastor.
– Jag ifrågasätter om man kan rita en bild som anses så läskig att det finns grund för uppsägning, säger han.
Pontus Perstrand jobbar i dag som sprutlackerare av stridsvagnar för att försörja sig, och är engagerad volontärt i Pingstkyrkan i Örnsköldsvik, en mil ifrån Överhörnäs. När vi pratas vid ska han strax åka i väg till en ungdomssamling där de ska spela brädspel och äta tacos.
Han utesluter inte helt att komma tillbaka till pastorsyrket någon gång, ”om han får ett tydligt tilltal från Gud”, men säger att det då nog ligger några år framåt.
Han vill gärna få i gång en dialog kring konstens och andra kreativa kulturuttrycks plats inom frikyrkornas värld – och särskilt i den rörelse där han själv finns – där det ibland har varit för trångt kring detta, hävdar han.
Pontus Perstrand menar att konst och teater har setts som ”finkultur” i pingströrelsen som har kommit ur förenings- och arbetarrörelserna. Han är samtidigt glad för det kreativa nätverk som har växt fram i Pingst.
Efterlyser fler kulturuttryck
– Vi behöver definitivt ha en större öppenhet och inte vara rädda för konstnärliga uttryck i pingströrelsen. Vi behöver involvera fler sinnen än bara hörseln. Budskapet kan bli platt med bara prat.
Vid sidan av musiken efterlyser han mer av både konst, skulpturer, poesi, teater, spoken word – en sorts rappande poesi utan musik – och andra kulturuttryck i församlingarna.
