Inför sin tolvårige son sköts 39-årige Mikael ihjäl vid en gångtunnel i Skärholmen i samband med en konfrontation med några ungdomar. ”Ett moraliskt förfall”, säger Lotta Aginger, pastor i Skärholmen, när Dagen möter henne vid brottsplatsen.
SKÄRHOLMEN. En av de torrlagda fontänerna på Skärholmstorg har blivit en minnesplats. 83-åriga Daniela sitter på en bänk och blickar ut över ljusen och blommorna.
– Man ska inte bära sig åt som ett djur och bara skjuta. Hur kan man göra sådant? Det är ofattbart egentligen för min del.
Hon bor i en närliggande förort och hade tänkt ta sig till Skärholmen redan i torsdags, dagen efter dödsskjutningen, men det vågade hon inte. Under fredagsförmiddagen har hon köpt tre ljusa rosor, satt dem i en glasflaska och vågat komma till torget.
Där hon sitter på bänken frågar sig Daniela vad det egentligen är för lagar som Sverige har. Mördare ska låsas in på livstid – inte släppas ut efter några år, anser hon.
”Varsågod att visitera”
Vid en gångtunnel, två minuter från torget där Daniela sitter, sköts 39-årige Mikael ihjäl med en kula i ansiktet i onsdags. Det skedde vid sextiden på kvällen när han var på väg till simhallen med sin tolvårige son. Det exakta händelseförloppet är oklart, men någon typ av konfrontation mellan Mikael och några ungdomar vid tunneln ska ha föregått skottet.
– Och sedan gnäller folket för att polisen tycker att de ska visitera, säger Daniela.
83-åringen med rullator höjer nu röstläget.
– Varsågod att visitera! Om jag är oskyldig och inte har vapen … det är väl bara de som är smugglare som är arga.
Samlades till bön
Vid själva brottsplatsen, tunneln där dödsskjutningen ägde rum, står Lotta Aginger, pastor i Elimkyrkan i Skärholmen. Hennes församling kom till som en fristående plantering inom EFK, men är i dag en del av Stockholmsförsamlingen New Life Church.
[ Läs alla artiklar i Dagens satsning "Ett helare Sverige" ]
– Vi flyttade hit när vi planterade församlingen. Jag tänkte att om vi ska vara kyrka här, då vill jag bo här, då vill jag vara en i gänget, säger hon.
Under torsdagskvällen samlades församlingen till bön för Skärholmen, förorten som återigen sett det dödliga våldets ansikte. Mitt i sorgen, och frustrationen över de gängkriminellas härjningar, säger Lotta Aginger att hon känner sig motiverad att fortsätta ”vara kyrka” i Skärholmen.
– Jag tror att människor behöver bli frälsta och lära känna Jesus. Sedan behöver vi göra mycket mer såklart, men jag tror på riktigt att det är det som kan vända detta. Det här är ju ett moraliskt förfall. Det är fritt fall för Sverige just nu. Men man får inte ge upp.
Fotografer rusar
Varje dag passerar boende i området gångtunneln under Ekholmsvägen när de går till och från centrum. Vid lunchtid på fredagen stannar många förbipasserande en stund vid det framväxande havet av blommor och ljus. De flesta står tysta, någon gråter, andra kommer i samspråk med främlingar.
[ Justitieministern: Gud har en central roll för att motverka brott ]
Plötsligt rusar pressfotografer genom den korta tunneln.
Några sekunder innan Muharrem Demirok, Centerpartiets partiledare, nått fram till blommorna och ljusen hinner fotograferna inta sina platser. Demirok står tyst ett slag, för att så gå fram och lämna sina blommor. Efteråt ger han medierna några korta intervjuer.
Tidigare under fredagen har näringsministern tillika Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch besökt platsen.
Dagen innan: Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson, Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar och statsministern tillika Moderaternas partiledare Ulf Kristersson.
”Som Chicago på trettiotalet”
En stund efter att Centerledaren lämnat tunneln står där en kvinna som har bott i Skärholmen sedan 1990-talet. Under inga omständigheter vill hon ha sitt namn i tidningen.
– De kanske kommer och skjuter oss också då, säger hon.
Vad ska man göra åt det här?
– Föräldrar och polisen måste jobba tillsammans. Barn ska gå i skolan. De måste ha penna i handen. De ska inte ha pistol i handen.
Kvinnan är nöjd med den slagkraftiga formuleringen. Hon upprepar:
– Penna i handen – inte pistol!
Hon är rädd för att själv råka hamna mitt i en uppgörelse mellan kriminella grupper. Från och med nu tänker hon inte gå utanför hemmet i onödan.
– De kanske skjuter fel och träffar mig också. Dagtid kan jag gå till centrum, handla och sedan gå hem, säger kvinnan.
En äldre man i tunneln, också han boende i Skärholmen sedan 1990-talet, går med på att låta sig citeras anonymt.
– Du kan skriva att Skärholmen har blivit som Chicago på trettiotalet.
Han är övertygad om att den bästa medicinen mot gängkriminaliteten är att fler unga döms till fängelse.
– Problemet är att minderåriga inte får dömas. Man kommer undan, och då blir det så att vuxna lejer de yngre för att begå brott. Dömer man 14-åringar, 15-åringar blir det avskräckande, säger den äldre mannen.
Ska man döma barn?
– Ja, de dödar ju människor!
Oro i pastorns familj
Lotta Aginger, pastorn som flyttat ut till Skärholmen, har svårt att hålla tillbaka tårarna.
– Jag har själv en son som är 13 år. Det kunde varit vi som cyklade förbi här. Och jag är en sådan som säger till folk, så jag kunde ha fått en kula i huvudet, säger hon.
I hennes familj finns sedan en tid en oro för att gängkriminella ungdomar ska nästla sig in i sonens umgängeskrets.
– Ska han och hans kompisar bli rekryterade till något? Vi pratar jättemycket om sådant hemma, säger Lotta Aginger.
