Två eller tre kandidater? Det är frågan när Equmeniakyrkan väljer en ny kyrkoledare. Hur ser församlingarna på processen hittills? Dagen har pratat med några pastorer om detta.
– Allt står inte och faller med vem som väljs till kyrkoledare, säger Eva Larsen, föreståndare i Norrmalmskyrkan i Stockholm.
I förra veckan presenterades Karin Wiborn och Joakim Hagerius som de kandidater som återstår i kyrkoledarvalet, som avgörs på kyrkokonferensen i augusti.
Båda är välkända för många, har fina meriter och goda insikter i vad uppgiften att leda Equmeniakyrkan innebär, eftersom de redan i dag är biträdande kyrkoledare.
Men även en tredje person är fortfarande med i matchen. Men namnet på den personen är inte känt. Kyrkostyrelsen har valt att hålla dörren öppen för denna person, som Dagen tidigare rapporterat.
David Lund är pastor och föreståndare i Andreasförsamlingen-Fjällstugan i Jönköping. Han berättar att det finns ett engagemang i församlingen i frågan.
– Vi lämnade in ett förslag på en person som vi vill se som kyrkoledare och hoppas fortfarande att det blir den personen, säger David Lund lite hemlighetsfullt.
Han tycker det är bra att dörren fortfarande står öppen, och inväntar hur det går i den fortsatta processen.
Hur ser du på processen hittills? Är det tillräckligt tydligt hur kyrkostyrelsen tänker?
– Jag vet att det finns synpunkter, till exempel om processen varit tillräckligt tydlig. Jag förstår att kyrkostyrelsen vill se över de alternativ som finns och därför väljer att hålla dörren öppen ett tag till.
[ Två kandidater kvar: En av dem blir Equmeniakyrkans ledare ]
”Enligt Guds vilja”
David Lund betonar att oavsett vilken kandidat som valet faller på är ”det viktigaste att det blir enligt Guds vilja”. Han tycker att kyrkostyrelsen har gjort ett bra arbete hittills.
– I ett samfund som Equmeniakyrkan finns det många olika åsikter i frågan. Det går aldrig att göra alla nöjda. Jag har stor respekt för det arbete som görs med att ta fram den eller dem som ska leda kyrkan.
En komplex process
Betlehemskyrkan i Örebro, där Petter Hermansson är pastor och föreståndare, har också lämnat in förslag på vem församlingen vill se som samfundets främste företrädare när Lasse Svensson slutar.
Han är kritisk till att kyrkostyrelsen ensam har rätten att lägga förslag på kandidater till kyrkokonferensen och att kyrkokonferensen därmed inte längre har möjligheten att komma med motförslag.
– Jag är medveten om processens komplexitet. När det nu är en process där enbart kyrkostyrelsen har rätt att lägga förslag så skulle ju kandidaterna kunna hållas hemliga tills det bara finns ett färdigt förslag, men det går också emot idén om en starkare demokratisk process.
Vilja till öppenhet
Petter Hermansson förespråkar en öppen process, men tycker att det som händer nu känns motsägelsefullt.
– Målar man in sig i ett hörn då kyrkostyrelsen, genom nuvarande maktkoncentration, ensam har rätten att föreslå kandidater, men samtidigt vill visa en öppenhet som inte spelar någon reell roll för processen?
Önskemål om profil
I Norrmalmskyrkan i Stockholm finns också ett engagemang i frågan. Eva Larsen, pastor och föreståndare, berättar att församlingen inte lämnade in något förslag på den som de helst vill se som kyrkoledare.
– Vi valde att lämna in önskemål om den profil som kyrkoledaren bör ha. Och de två kandidater som hittills presenterats har många av de egenskaper och erfarenheter som vi värdesätter, förklarar hon för Dagen.
Olika sexuell läggning
Norrmalmskyrkan har profilerat sig som en församling som välkomnar människor med olika sexuell läggning och som värnar om hbtq-personers möjligheter att fullt ut delta i församlingslivet.
– En kyrkoledare bör representera helheten i Equmeniakyrkan, säger Eva Larsen och betonar samtidigt att framtiden för en av Sveriges största frikyrkor inte hänger på en enda person:
– På Vinterkonferensen i januari noterade jag en trygghet och en överlåtelse bland våra medarbetare som jag tänker är viktig i den situation vi står i som kyrka.
Behov av fördjupning
Ropen på förändring och förnyelse, och att en ny kyrkoledare måste ta täten i det arbetet, tar hon med en nypa salt.
– Jag tänker att det också är viktigt att vara kvar och fördjupa det vi redan har. Och samtidigt lita på att Gud leder oss. Att alla går samman och ber för kyrkans framtid är det vi behöver allra mest just nu.
Eva Larsen är inte kritisk mot den öppna process som kyrkostyrelsen valt att driva, utan säger att hon litar på processen och känner sig trygg med att kyrkostyrelsen gör sitt jobb.
– Vi lär oss hela tiden i de olika valprocesser som Equmeniakyrkan genomgått sedan bildandet för tretton år sedan. Jag känner mig väldigt trygg med det vi är och med det vi har, säger hon.
En yngre person
Till sist ytterligare en reflektion av David Lund i frikyrkotäta Jönköping. När det gäller om Karin Wiborn eller Joakim Hagerius är den ledare som kyrkan behöver, säger han:
– Om valet av kyrkoledare landar på en person som är 50 plus vore det önskvärt att den biträdande kyrkoledaren är en yngre person. Kanske en person i min egen ålder eller lite äldre.
– Jag vet flera i min egen ålder som har kapaciteten att göra ett bra jobb som biträdande kyrkoledare, säger David Lund, som är 34 år.
Ska det tolkas som att du ser fram mot ett spännande val?
– Ja, eller ett intressant val i alla fall!
