Efter ett sekel firar nu Elim på Åstol 100-årsjubileum.
– Det är en pigg pensionär kan man säga, säger församlingen föreståndare Dan Blessed.
1923 gick en stor väckelse över ön Åstol i Bohuslän och året därefter startade 19 personer Åstols Baptistförsamling. Samma år invigdes kyrkolokalen som fick namnet Elim. Byggmaterialet lastades och transporterades först på järnväg och sedan med fiskebåt för att nå Åstol. Fullt färdigt, med både bänkar och talarstol, kostade det cirka 4.000 kr (ungefär 140 000 omräknat till dagens penningvärde). På 1930-talet följde några oroliga år, men mot slutet av 1940-talet blev det åter en stor väckelse med 128 personer döpta. 1963 blev också ett väckelsens år då 63 ungdomar lät döpa sig.
I dag delar församlingarna i Åstol och Rönnäng på en pastorstjänst och jobbar som om de vore en församling, men är formellt fortfarande två församlingar, berättar Dan Blessed som tillsammans med sin fru i dag är föreståndare i de båda församlingarna sedan ett drygt halvår.
– Det är bara tio minuters färjetur mellan orterna, säger Dan Blessed.
Hur mår Elim i dag?
– I grund och botten mår den bra, det händer ganska mycket på den här lilla platsen.
– Bön på tisdagar, bibelstudium på onsdagar, på fredagar är det tjejfika och på lördag är det gubbfika, varje vecka. Och varannan vecka har vi gudstjänst Åstol, övriga söndagar på Rönnäng.
– Men många av medlemmarna är lite till åren, så man kan kalla den för en pigg pensionär, men med en självinsikt att vi blir färre och färre av naturliga skäl.
Återväxte finns – men de flyttar
Åstol är som många andra pärlor i Bohuslän en utflyttningsort där inte minst de unga lämnar. Det är också väldigt dyrt att köpa hus på ön så det är inte helt lätt att återvända. De säsongsboende blir fler på bekostnad av de åretruntboende.
Stor skillnad mot när församlingen startade och under en stor del av 1900-talet då många av männen var fiskare och hade havet som arbetsplats och kvinnorna var hemma. Återväxten finns dock på ön, i augusti 2022 var det fest i Elim då sex ungdomar lät döpa sig. Men de unga i församlingen stannar inte alltid kvar.
– Med i församlingen har vi fyra barnfamiljer med barn och ungdomar i tonåren som också bor på ön. Men om man får vara lite krass så är det förmodligen få av de unga som kommer att stanna kvar. Inte bara för att plugga eller jobba utan för att man över huvud taget måste bo någonstans.
– Det är också lite omständligt för barnfamiljer att bo på ön för de måste ta sig till Tjörn för skola och fritidsaktiviteter. Så församlingen är av naturliga skäl en tynande skara.
”Andra tider nu”
Dan Blessed menar att även om det är naturligt att längta tillbaka till svunna väckelsetider då kyrkan fylldes flera gånger om, ska man ha med sig att det är andra tider nu.
– Om alla som är åretruntboende på Åstol skulle bli frälsta i dag, så skulle kyrkan ändå inte fyllas för det bor inte så många här ute nu året runt.
– Så den mentala och praktiska utmaningen för oss är vad Gud vill göra på Åstol i dag.
Församlingen i Rönnäng, som ligger på Tjörn, har en helt annan åldersstruktur och där är båda församlingarnas barn- och ungdomsarbete förlagt till exempel. Församlingen försöker nu hitta en struktur där man jobbar på två platser på en rimlig nivå.
En lite speciell omständighet är att det bor dryga 100 personer på Åstol året runt och nästan hälften av dem är med i Elim, en ovanligt hög andel.
Hur är relationen mellan Elim och den minoritet av Åstolbor som inte är med i församlingen?
– Min upplevelse, dock efter att ha jobbat här bara ett halvår, så räknas församlingen som den största aktören på ön, tillsammans med idrottsföreningen. Det är i princip en institution och den övriga befolkningen är inte rädd eller anti-kyrka. Elim spelar här en större roll än Svenska kyrkan som institution till exempel, de samlar färre och har inte alls samma centrala roll.
Om de människor som var med vid starten för 100 år sedan kom på besök på en gudstjänst i dag – vad skulle de känna igen sig i?
– I alla väckelseskeende finns alltid en hunger och en längtan efter mer av Gud. Den kan man fortfarande se i församlingen i dag, inte minst hos de äldre. Och det tycker jag är ett sundhetstecken. Det tro jag att de som varit med från början hade gillat.
– Det är dock alltid risk att man tänker tillbaka och de som var med från starten hade inte så mycket att blicka tillbaka till, utan deras blick var bara framåt, och mot himlen. Den blicken framåt kanske vi inte har riktigt i dag hos alla. Men längtan att Gud ska göra något, den finns definitivt kvar.
Om du skulle få önska något i födelsedagspresent å kyrkans vägnar – vad skulle det vara?
– Elim har ju haft stora väckelser i sin historia och min längtan är att Gud skulle göra det igen, men inte nödvändigtvis på samma sätt. Att vi som lokal församling på en liten ö i Bohuslän ska få insikt i och riktning mot vad vi tror att Guds plan är för oss på Åstol och i kristenheten de kommande tio-tjugo åren. Att vi ger plats och utrymme till Gud att göra under på ett nytt sätt.
Under jubileumshelgen bjöd man hela ön på tårta under påskafton, man ägnade tid och tillbakablickande men också framåtblickande. Och välbesökt var det.
– Lokalen rymmer bara 150 personer enligt brandföreskrifterna och efter vi skickat ut ett internt meddelande så var det redan 150 anmälda innan ens en annons hunnit gå ut till allmänheten, berättar Dan Blessed.
