Hur kan man kombinera arbete med församlingsplantering med ett engagemang för förföljda kristna? Det är en fråga som ska diskuteras när världspingströrelsens religionsfrihetskommitté möts den 4–6 april.
– Vi vill jobba för att stödet för förföljda kristna ska bli en integrerad del av missionsarbetet, säger Rauli Lehtonen, som är ende svensk i kommittén.
Historiskt har frågor som rör religionsfrihet inte stått högst upp på agendan inom den världsvida pingströrelsen. Men de senaste åren har en omsvängning skett, och för några år sedan bildades en kommitté.
Pentecostal Commission on Religious Liberty, PCRL, som kommittén kallas, består av ett 15-tal personer från olika länder och kontinenter. Arto Hämäläinen från Finland är dess ordförande.
– Vi arbetar på uppdrag av de två stora nätverk som finns för den världsvida pingströrelsen. Det vill säga World Assemblies of God och Pentecostal World Fellowship, berättar Rauli Lehtonen som är arbetsgruppens sekreterare.
Han är pingstpastor och har tidigare bland annat arbetat för missionsorganisationen Ljus i öster i länder i östra Europa och Asien. Han beskriver den samling som ska hållas under tre dagar som en konsultation.
– Vårt fokus kommer att vara riktat på några frågor som är särskilt angelägna i det omvärldsläge som råder just nu, förklarar Rauli Lehtonen för Dagen.
En fråga som ska diskuteras är den om hur man gör för att kombinera arbete med församlingsplantering med ett engagemang för förföljda och diskriminerade kristna. Det visar sig nämligen att detta inte är helt enkelt.
– Missionärer som jobbar med att plantera nya församlingar har ofta svårt att påpeka att religionsfriheten inte fungerar som den borde. I många länder, som till exempel Kina, riskerar missionären i så fall att hamna på kollisionskurs med myndigheterna.
– Ofta måste missionärerna välja att antingen jobba med församlingsplantering eller med religionsfrihetsfrågor. Vi vill titta på om det finns sätt att arbeta med båda parallellt, förklarar han.
Stötta kristna mer
En annan fråga på dagordningen handlar om hur missionärer kan samarbeta med stater och myndigheter för att förbättra situationen för kristna som har det svårt. Ofta fungerar inte detta som det borde.
– En hel del görs redan, till exempel i länder som Nigeria, Etiopien och Kenya, men vi behöver över lag anstränga oss mer för att på plats stötta kristna i länder där demokrati inte är en självklarhet, menar Rauli Lehtonen.
Han ser flera förklaringar till att den världsvida pingströrelsen tidigare inte satsat särskilt mycket på att driva frågor om religionsfrihet, utan mer på till exempel församlingsplantering och social diakoni:
– Det kan ha att göra med tradition och teologi. Men det faktum att vi i de nordiska länderna under lång tid levt i väl fungerande demokratier har nog spelat stor roll för hur vi prioriterat inom vår mission.
– Eftersom vi i Sverige inte har några egna erfarenheter av förföljelse har vi inte heller haft de verktyg som behövts för att stötta förföljda kristna runt om i världen, säger Rauli Lehtonen.
– Vi har helt enkelt haft svårt att identifiera oss med kristna som förföljs för sin tro i andra länder, sammanfattar han sitt resonemang.
Vad har den svenska pingströrelsen att bidra med när det gäller religionsfrihet?
– Under konsultationen kommer vi att berätta om ett nytt projekt som pingströrelserna i Norge, Finland och Sverige tagit initiativ till. Vi vill uppmuntra församlingar i våra tre länder att ”adoptera” ett onått folk som böneobjekt och ett land med förföljda grupper.
Initiativ från Oslo
Initiativet, som presenteras för en större publik senare detta år, har sin grund i en satsning som inleddes för 50 år sedan. Hans Myrvold i Filadelfia Oslo fick då idén till en satsning kallad Bönekorståget som riktade in sig på det forna Sovjetunionen.
– I Sverige var Bo Hörnberg och Siri Palmestav i Pingst Jönköping navet i den svenska bönesatsningen. Drygt 700 församlingar i Norden hängde på. Vi hoppas att många pingströrelser och församlingar runt om i världen vill haka på vårt nya böneinitiativ.
Vad är målsättningen med satsningen?
– Femton år efter Bönekorståget kom glasnost och perestrojka. Just nu ser det mörkt ut med Rysslands krigföring i Ukraina. Men vi vet att bön kan bidra till förändring, och vi tror att det även är möjligt i vår tid, säger han.
– Av tidigare erfarenheter vet vi att när kristna isoleras, som nu sker i Ryssland under Vladimir Putin, så ökar samtidigt förföljelsen av kristna. Och det enda vapen vi har att ta till i det läget är bön. Därför är detta mycket angeläget.
Var konsultationen kommer att hållas vill Rauli Lehtonen inte avslöja, av risk för repressalier, men det sker i ett land någonstans i Europa.
[ Frida Park: Avskyvärt nog hade vi brytt oss om offren varit svenskar ]
