Församlingsprästen Lars Sahlin tvingas göra avkall på bibelundervisningen och själavårdskontakterna. Kyrkoherden Ingrid Augrell måste hoppa in och täcka upp för församlingsherdar som saknas.
Dagen har besökt Bollnäs – en av alla platser där Svenska kyrkans prästbrist gör sig gällande.
BOLLNÄS. Från klarblå himmel lyser solen över snön på marken. I Hälsingland: brytningstid mellan två årstider. På Bollnäs prästgård, numera kontoriserad till församlingsexpedition, tar kyrkoherden Ingrid Augrell emot på sitt rum.
På ett dokumentskåp i midjehöjd: ett kort från kungen – tack för 75-årshälsningen.
– Jag tror att kyrkan fortfarande är dålig på att göra reklam för sig. Vi är vana vid att vara statskyrka. Men kyrkans plats i samhället är inte vad den har varit, säger kyrkoherden.
På fönsterbrädan: påven som nickedocka.
– När kyrkan får allt färre medlemmar är det naturligt att färre vill bli präster, det hänger givetvis ihop.
Bollnäs pastorat har runt 65 anställda och runt 17 000 församlingsmedlemmar, fördelade på fyra församlingar.
Men prästerna är för få.
Länge har pastoratet försökt att få in fler präster. När tre tjänster låg ute i höstas kom inte en enda ansökan in.
I dag saknas församlingsherdar – präster med arbetsledaransvar – i tre av pastoratets fyra församlingar. Situationen i en av dessa församlingar är tillfälligt löst med en vikarie. I de övriga två får kyrkoherden, som annars har det övergripande ansvaret för pastoratets hela verksamhet, själv hoppa in som arbetsledare.
– Det blir ju Ingrid som får vara där och styra upp det när det inte finns arbetsledare i församlingarna. Hon får väldigt mycket på sitt bord, säger HR-specialisten Maja Malm.
Hon ansvarar för pastoratets rekryteringsprocesser.
– Att de här rollerna är vakanta påverkar alla våra anställda. Det påverkar prästerna och andra medarbetare som inte har en ordinarie chef. Det påverkar dem som arbetar administrativt, med till exempel bokningar. Och det påverkar indirekt även mig, för folk känner oro och kommer till mig med sina frågor, säger Maja Malm.
Stämningen inne på kyrkoherdens kontor är uppsluppen. Är Ingrid Augrell, som utöver sin egen kyrkoherdetjänst också täcker upp för två chefer som saknas, inte på bristningsgränsen?
– Nej, det är det som är så konstigt. Jag borde ju vara det. Men jag gör bara det som verkligen måste göras, och då hinner jag ju inte arbeta med de strategiska delarna så mycket som jag egentligen måste. Sedan underlättar det att det i grunden är så god stämning i pastoratet, säger hon.
”Får göra avkall på undervisningen”
Hundrafemtio meter från församlingsexpeditionen sitter församlingsprästen Lars Sahlin i Bollnäs kyrka, omgiven av en tillfällig ikonutställning.
Förr hade han en arbetsledande roll i en annan församling i pastoratet, men med den tjänsten följde mycket arbete på visst avstånd från församlingsborna. Tid för bibelundervisning och mission saknade han.
– Missionen är ju nödvändig för kyrkan, med tanke på att vi går mot en framtid där utvecklingen pekar nedåt, säger han.
Det man får göra avkall på är just undervisningen, missionen, själavårdskontakterna.
— Lars Sahlin, komminister
Lars Sahlin sa upp sig och började i stället i pastoratets huvudförsamling, Bollnäs församling, för att kunna ägna mer tid åt det han tycker är roligast: att möta församlingsbor i bibelstudiegrupper, i Alphagrupper, i själavård – att vara präst där folk är.
Men när han inte har tillräckligt med kollegor tvingas han ägna det mesta av sin tid åt att förbereda och genomföra kyrkliga förrättningar, framför allt begravningar.
– Prioritetsordningen ändras när vi är för få präster. Det man får göra avkall på är just undervisningen, missionen, själavårdskontakterna. Nu får jag ställa in verksamheter för att jag inte hinner med. Det stressar mig.
[ Fem präster om prästbristen: Kyrkan har brustit i att tala med unga om kallelse ]
Pensionärer kvar i kyrkans tjänst
Prästbristen är inte unik för Bollnäs. Den gör sig gällande i Svenska kyrkan över hela landet, inte minst i glesbygden. Och värre lär det bli med de stora pensionsavgångar som väntar.
När 2020-talet är slut kommer nästan 30 procent av kyrkans präster ha passerat pensionsstrecket. Redan i dag är fem procent av de aktiva prästerna 70 år eller äldre.
Återväxten av präster ser inte på långa vägar ut att kunna fylla det kommande tomrummet.
Präster verkar åldras långsammare, kanske för att man aldrig får gå i pension.
— Ingrid Augrell, kyrkoherde
Men konsekvenserna av prästbristen skjuts i många fall på framtiden. Verksamheterna i församlingarna och pastorat går runt tack vare pensionerade präster som fortsätter att stå i kyrkans tjänst. För pensionärer som vill ställa sig till förfogande finns till och med en vikariepool: Prästbanken.
I Bollnäs blir Lars Sahlin och hans kollegor avlastade av tre pensionärer som hjälper till med förrättningarna.
– Men det räcker liksom inte. Det blir väldigt mycket begravningar ändå när man får hoppa in i andra församlingar i pastoratet, säger han.
[ Frida Park: Måste det till en präst varje gång det ska knäppas händer i Svenska kyrkan? ]
Ingrid Augrell, kyrkoherden, berömmer pensionärerna. De är erfarna och ”man kan slänga in dem i nästan vad som helst”, säger hon.
– Präster verkar åldras långsammare, kanske just för att man aldrig får gå i pension.
För verksamheten här och nu är det väldigt bra att pensionärerna kan täcka upp, framhåller hon.
– Men det är klart att man som pensionär kanske inte drar i gång nya verksamheter. Man bygger inte för tio år framåt.
”Tillit och förtröstan”
Mitt i prästbristen är både Ingrid Augrell och Lars Sahlin hoppfulla. Nu är de vakanta prästtjänsterna utlysta igen – och den här gången har ett par ansökningar kommit in.
– Jag tror att Gud kommer skicka trogna arbetare till sin skörd, som vi sjunger i litanian, säger hon.
Han säger:
– Jag har full tillit och förtröstan på att kyrkan, på något vis, kommer klara även detta. Det tror jag.
---
Fakta: Prästbristen i Svenska kyrkan
- På många håll i landet går pastorat och församlingar runt tack vare pensionerade präster som fortsätter att stå i kyrkan tjänst.
- Under de kommande åren kommer nästan 30 procent av kyrkans präster passera pensionsstrecket. Inflödet av nya präster ser inte ut att kunna fylla det kommande tomrummet.
---
