Nyheter

Rabbinerna som sätter rättvisa före rätten till mark

Olika tolkningar av Gamla testamentet gör att judar i Israel ser olika på konflikten med palestinier

Bosättarna som vill köra bort palestinier sätter marken först, medan vi sätter rättvisan först. Det säger den israeliska rabbinen Ruti Baidatz när hon ombeds att förklara hur judar i Israel kan tolka Torah så pass olika.
Hon är själv aktiv i organisationen Rabbis for human rights som jobbar mot bosättarvåldet och är på plats i Sverige för att kräva ett eldupphör i Gaza.

Hennes främsta budskap är att Israel måste gå med på en vapenvila i Gaza. Men runt sin hals bär rabbinen Ruti Baidatz ett annat krav, nämligen att Hamas måste släppa den israeliska gisslan. ”Bring them back home now” står det på hennes halsband.

Hon är själv engagerad i organisationen Rabbis for human rights och ser sig som en del av den israeliska fredsrörelsen. Hon har kommit till Sverige med sin kollega Dani Brodski, som dock inte är rabbin, för att lyfta organisationens perspektiv på konflikten. Förutom en fredstrevare när det gäller kriget är organisationen också engagerad i situationen på Västbanken där de motverkar bosättarrörelsens inflytande.

På Västbanken samarbetar de med Ekumeniska följeslagarprogrammet, och det är också tack vare dem som den här intervjun blir av inne på Ekumeniska centret i Alvik, Stockholm.

Ruth Baidach och Daniel Brodsky från israeliska Rabbis for Human Rights

Gudsbilden skakade

Men intervjun börjar med rabbinens halsband och det faktum att hon är djupt berörd av vad Hamas har gjort.

– Min gudsbild som jag har skadades om, säger hon.

– Brutaliteten, hatet, våldtäkterna och mördandet, det här var så chockande och det har förändrat oss på djupet.

Själv bor hon i norra Israel och drabbades inte direkt av Hamas terrorattack.

– Men jag kände flera av dem som dödades. Min son och min svärson har åkt ut i kriget och mina döttrar var i Tel Aviv under raketbeskjutningen. Det som hänt kommer nära, oavsett var du bor i Israel. Vi är ett litet land, alla är inblandade.

Även Dani Brodsky intygar hur känslomässigt svårt Hamas attack har varit.

Protesterade mot regeringen

De båda berättar om hur de innan kriget startade var en del i de stora protesterna som hölls mot den israeliska regeringen och deras planer på att inskränka Högsta domstolens befogenheter.

– Vi brukar annars prata mycket om ockupationen, men sa att det fick vänta till senare, för det här är mer brådskande, säger Ruti Baidatz.

Visst, fortsätter hon, att Hamas någon gång skulle kunna slå till var något de visste.

– Men det var inte som att vi hade förväntat oss detta.

Ruth Baidach och Daniel Brodsky från israeliska Rabbis for Human Rights

Vädjar om eldupphör

Nu har kriget rasat i över ett halvårs tid, antalet dödade palestinier i Gaza uppges vara över 30 000, det varnas om brist på mat och en stundande svältkatastrof. Israel anklagas också av många för att hålla på att genomföra ett folkmord. Rabbis for human rights är en av flera aktörer som menar att nu får vara nog.

– Vi är här för att vädja om eldupphör, för att få omvärldens hjälp att sätta press på vår regering, vi vill också att man får in nödhjälp till Gaza, säger Ruti Baidatz.

– Vi vill också att gisslan släpps.

Dani Brodsky tar över.

– Det är inte så att vi kan förgöra Hamas militärt, bevisligen är det något som inte kommer att hända. Men regeringen låter ändå detta perversa krig få fortsätta, säger han.

Sedan lyfter han en välkänd kritik, att premiärminister Benjamin Netanyahu låter kriget fortsätta för att på så sätt kunna komma undan de utredningar om korruption som pågår mot honom.

Kritik inifrån

Rabbis for human rights krav på en vapenvila är långtifrån unik, utan det är krav som ställs på Israel från många tunga aktörer. Det unika här är att kravet kommer från en israelisk aktör.

De båda besökarna som kommit till Sverige är heller inte lika kategoriska som många andra som protesterar för palestiniernas sak, där många enbart väljer att ställer krav på Israel, exempelvis genom slagord som From the river to the sea.

Ruti Baidatz ryser till när ramsan nämns.

– När jag erkänner palestiniers rättigheter, då vill jag också att de erkänner mina, säger hon.

Dani Brodsky är inte lika hård i sitt omdöme, och menar att när palestinier ropar om frihet från Jordanfloden till Medelhavet behöver det inte nödvändigtvis innebära att de vill utplåna Israel som stat.

– Det kan lika väl betyda att palestinier vill leva i frihet var de än är och det är något som vi också stämmer in i.

Hur kan det komma sig att ni besöker just Sverige?

– Vi fick en inbjudan från Alice Bah Kuhnke.

Det visar sig att Miljöpartiets EU-parlamentariker varit i kontakt med Ekumeniska följeslagarprogrammet efter att de tvingats lämna Västbanken då kriget bröt ut. Hon hade bett om att få komma i kontakt med den israeliska fredsrörelsen, och hänvisades då vidare till Rabbis for human rights. Så nu sitter Ruti och Dani här, som ett svar på detta.

Besöket i Sverige delas dock upp mellan Alice Bah Kuhnke och Sveriges kristna råd (SKR), som är huvudman för Ekumeniska följeslagarprogrammet. Så Ruti och Dani har under några dagar gjort en rad besök, exempelvis i riksdagen för att träffa politiker. Men de har också besökt Norrmalmskyrkan och varit på plats i en synagoga.

Varför inte en moské, när ni ändå jobbar med muslimer till vardags?

– Bra fråga. Vi har helt enkelt inte blivit inbjudna och har ingen kontakt med dem här. Men i Israel samarbetar vi mycket med muslimer. Men vi kan inte bara komma och besöka en moské hur som helst när vi vet inte vad de tycker och tänker, säger Ruti Baidatz.

Inte en fotbollsmatch

Plötsligt kommer hon på sig själv.

– Just det, vi måste ta upp fotbollsgrejen.

Daniel Brodsky får förklara vad det är hon menar.

– Det är för att många ser på den här konflikten som en fotbollsmatch där du ska heja på antingen det ena eller det andra laget, där den ena sidan alltid gör allt rätt och den andra alltid har fel.

Men så kan man inte se på konflikten mellan israeler och palestinier, för det övergripande målet måste vara rättvisa för alla och att mänskliga rättigheter efterlevs.

– Det betyder att vi kritiserar både den israeliska och palestinska sidan, säger han.

Ruti Baidatz tar över igen och säger att rättvisa bör vara ledstjärnan i alla religioner, så även inom judendomen.

– Problemet är att vi har en stark religiös högerextrem rörelse i Israel, säger hon.

– Så vi behöver lyfta vår röst för de mänskliga rättigheternas principer.

Men de israeliska bosättarna läser väl samma Torah som ni gör, varför landar ni så olika?

– Det jag läser i Torah är att vi ska stå för social rättvisa, att vi ska ta hand om främlingen eftersom vi själva en gång var förtryckta i Egypten, säger Ruti Baidatz.

– De läser texten på ett mer nationalistiskt sätt. Att i Torah finns det flera passager där Herren lovar Israel detta land, de läser det som att de därmed har rätt att ta över det.

Men de rabbiner som hon sällar sig till menar att detta är fel, att rättvisa alltid ska komma först och att Guds löfte om Israel inte handlar om att judar till varje pris har rätt att ta över marken i det Heliga landet, utan att Torah handlar om att sätta rättvisan först, landet att bo i kommer sedan.

Ruth Baidach och Daniel Brodsky från israeliska Rabbis for Human Rights

Kan ni visa mig vägen till en hållbar fred?

– Nej, ingen vet nog hur en hållbar fred är möjlig just nu. Vad som har hänt med fredsrörelsen är att vi brukade prata om en tvåstatslösning, men nu vet vi inte längre vad som är den bästa lösningen. Vi måste tänka till och bli kreativa, säger Ruti Baidatz.

– Men jag tror att en lösningen kommer att komma.

Dani Brodsky konstaterar att Israel styrs av en regering som inte drivs av någon slags vision som inkluderar palestinier.

– Fakta är att under de senaste femton åren har vi inte rört oss framåt över huvud taget, vi har en regering som inte bryr sig, som inte är intresserad av dialog eller långsiktiga lösningar.

Även han har svårt att ge något bra förslag på hur konflikten ska lösas, men vädjar ändå till politikerna.

– Gör något, ge oss visioner, det är ert jobb. Om regeringen i Israel inte kan visa oss en väg framåt kan den lika gärna avgå för att ge andra chansen.

Fler artiklar för dig