Nej, det blev inte så mycket bevänt med nattsömnen för Ulrica Fritzson efter det besked som kom på eftermiddagen den 20 mars: Med en halv procents marginal valdes stiftsteologen till nästa biskop i Skara stift, och det redan i första omröstningen.
– Så mycket sömn blev det inte. Men det känns alldeles fantastiskt, säger en glad biskop electa till Dagen morgonen den 21 mars.
Vid 15-tiden på onsdagseftermiddagen stod det klart: Ulrica Fritzson, stiftsteolog i Skara, blir nästa biskop i Skara stift när Åke Bonnier går i pension i höst. Hon blir dessutom den första kvinnan i ämbetet i Skara, som är det äldsta av Svenska kyrkans 13 stift och bildades 1014.
Sin väg in i kyrkan fann den blivande biskopen under uppväxten i Örkelljunga, en tätort på landsbygden i norra Skåne.
– Det var en väldigt kyrklig bygd med många frikyrkor. Jag var med i Kyrkans ungdom, som det hette på den tiden, men jag var också medlem i EFS. Vi var ett gäng ungdomar som gick i princip i alla kyrkor och växte upp tillsammans, säger Ulrica Fritzson till Dagen.
– Sedan jag var väldigt liten var kyrkan väldigt viktig, ett tryggt sammanhang där jag kunde vara mig själv och ha mina vänner.
Gömde Bibeln under sängen
Något större kristet engagemang fanns inte i familjen. Och under utfrågningen av biskopskandidaterna tidigare i mars hajade nog en och annan lyssnare till när Ulrica Fritzson berättade att hon gömde undan sin bibel under sängen.
– Det var inte så att jag inte fick läsa Bibeln, men det ansågs som något onödigt, säger hon till Dagen.
– Mina föräldrar var traditionalister i den bemärkelsen att de ansåg att barnen skulle döpas och konfirmeras, men att kyrkan inte var något man behövde gå i. Går man i Kyrkans ungdom och konfirmerar sig så får man tack och lov en bibel, och den blev otroligt viktig för mig.
Just den Bibeln har hon kvar, komplett med understrykningar och med stjärnor och utropstecken i marginalerna.
– Den är välläst, måste jag säga.
Vad var det som gjorde att du valde att bli präst?
– Det var inte någon enskild händelse. I efterhand kan jag se att det funnits ett slags lågfrekvent viskning genom hela mitt liv som har med Gud att göra, en känsla av att ”jag finns här nära dig”. Den känslan har jag burit med mig så länge jag kan minnas, säger hon.
Några förebilder som unga eller kvinnliga präster fanns inte just i Örkelljunga.
– Så den här viskningen inombords fanns där, men jag förstod inte riktigt vad den handlade om, för jag hade inget att relatera till. Det var först när jag blev äldre och flyttade därifrån som jag insåg att det fanns fler som jag och som hade den här kallelsen inombords. Det är så viktigt med människor som gått före och banat väg.
[ Samkönade vigslar skiljer kandidaterna åt i Skaras biskopsval ]
Banar du inte väg själv nu, som Skaras första blivande kvinnliga biskop?
– Jag tror att alla vi människor kan bana väg för varandra på de platser där vi är. Det gäller naturligtvis också biskopar. Det är ju inte jättevanligt med kvinnliga biskopar.
Finns det människor eller möten som präglat dig som person?
– En person som betytt mycket för mig är [den sydafrikanske kyrkoledaren och ärkebiskopen] Desmond Tutu, hans sätt att vara ledare och hans tro på allas lika värde och värdighet. Men jag tänker också på alla jag mött som inte har fått några stora rubriker och inte har kända namn. Människor som tagit sig ur svåra och mörka erfarenheter, som har drabbats av Guds ljus och Guds kärlek, och har fått mod att ta sig ur sin situation.
Flera av de människorna träffade Ulrica Fritzon under sina tio år som fängelsepräst, och i de sinnesromässor som hon var med om att starta i Malmö, och som kan beskrivas som ett möte mellan kyrkan och tolvstegsandligheten.
– Dit kom människor som längtade efter gemenskap men inte trodde att det var något för dem. Men så var det något som gjorde att de träffades av Guds nåd och kärlek och kunde resa sig upp och ta några steg vidare. Jag har fått många förebilder på den vägen.
Du sa i utfrågningen att människovärdet riskerar att urholkas i dag. Hur sker det?
– Bara att tala om att vi aldrig kan villkora människors värdighet, utifrån hudfärg, kultur eller vad vi gjort, är mer uppseendeväckande i dag än det kanske var för ett antal år sedan. Jag tänker till exempel på den rapport som gavs ut i samarbete med bland annat Skaras och Göteborgs stift, En reva i samhällskroppen, och som handlar om papperslösa i vårt samhälle.
En av dina hjärtefrågor är fred och försoning. Hur kan kyrkan bida till det i ett läge när krig rasar i vårt närområde?
– Genom att hoppas, tro och be, och att fortsätta att vara kyrka. Jag tänker att det är omöjligt att tala om försoning mitt under ett krig, utan det är något vi behöver arbeta med efteråt. Men jag vill inte ge mig in i debatten om huruvida man ska göra det ena eller andra nu, utan konstaterar att världen behöver fred, och att människor flyr och dör.
Du är flitig användare av appen Pray As You Go. Finns det någon särskild bön som följer dig?
– Det finns en vers som jag ofta går och säger för mig själv, ur psalm 769: ”Gud, i dina händer vilar jag i tro, vilar i din värme och din ro. Varje brustet hjärta, varje skadad själ famnar du i nåd och gör den hel. Nära vill jag leva, nära dig, min Gud, i din omsorg finner själen ro. Nära vill jag leva, nära dig, min Gud, i din kärlek kan min kärlek gro.”
[ Biskop: Det är för sent att be om ursäkt för apartheidbeslutet ]
Du är året runt-badare och sjunger gärna gospel. Kommer det finnas plats för det framöver?
– Det finns en bäck intill biskopsgården i Skara, men den tror jag inte att jag ska bada i, säger Ulrica Fritzson skämtsamt, och tillägger snabbt att det inte lär bli tid till vare sig organiserad körsång eller bryggbad framöver.
– Får jag tid över ska jag ägna den åt att träffa barnen och familjen.
Just nu veckopendlar Ulrica Fritzson mellan bostaden i Malmö och en etta i Skara. När flyttlasset går till biskopsgården i höst följer maken Erik med, medan de tre vuxna barnen – varav den yngsta tar studenten i vår – blir kvar i Malmö.
Hur skulle du beskriva din inre drivkraft?
– Jag är oftast väldigt glad, och tänker att det är en nådegåva jag fått. Så jag har en inre glädje som driver mig.
---
Fakta: Ulrica Fritzson
- Föddes den 22 januari 1968 i Tjärby församling i Halland. Prästvigdes 1996 för Lunds stift och har verkat som präst i Sverige och Svenska kyrkan i utlandet.
- Familj: Make och tre vuxna barn. Bor i Malmö och Skara.
- Disputerade 2017 i religionsfilosofi, med skuld och försoning som fördjupning.
- Har arbetat som behandlare på ett kriscentrum för personer som varit utsatta för våld och utövat våld i nära relationer.
- Arbetade under tio år som fängelsepräst. Initiativtagare till Försoningsgruppen, som arbetar med intagna och före detta intagna på svenska anstalter.
- Verksam som stiftsteolog i Skara stift sedan januari 2020.
- Utkom 2022 med boken Försoningens väg: Teologiska och diakonala perspektiv på försoning, upprättelse och liv.
- Vann biskopsvalet i Skara stift den 20 mars med 50,44 procent av rösterna, och blir därmed stiftets 84:e biskop och den första kvinnan i ämbetet. Fritzson vann valet redan i första valomgången.
---
