Hederskultur brukar ofta förknippas med islam och Mellanöstern. Men när myndigheten MUCF presenterar sin rapport om hbtq-personers utsatthet beskriver de också den svenska frikyrkligheten som en kultur med hedersnormer.
För fyra år sedan pågick debatten här i tidningen Dagen. Erik Lundström, uppvuxen i pingströrelsen och numera diakon i Svenska kyrkan, menade att det finns en hederskultur i svenska frikyrkor, något han skrivit en masteruppsats om.
Han fick en hel del mothugg efter att ha skrivit sitt debattinlägg, exempelvis från pingstpastor Niklas Piensoho som tyckte att ordet heder var helt främmande i sammanhanget. ”Argumentationen håller helt inte”, skrev han som svar till påståendet om att det skulle finnas en hederskultur i svenska frikyrkor.
Nu har den statliga myndigheten MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor, tagit ställning i debatten. I rapporten ”Det får inte existera” har man använt Erik Lundströms syn på hederskultur i frikyrkan, och hänvisar till hans forskning för att slå fast sina slutsatser.
Mer än islam
I rapporten konstaterar författarna att hedersproblematik främst brukar förknippas med islam. Men, menar de, problemet är bredare än så och hederskultur finns i många religiösa grupper. Inte minst frikyrkliga.
I sin rapport förklarar MUCF först vad myndigheten menar med hedersnormer, och presenterar en lista där;
- en enskild individs agerande anses påverka hela familjens anseende.
- individen är underordnad familjen.
- individens sexualitet ses som en angelägenhet för hela familjen.
- sex enbart är tillåtet inom äktenskapet mellan man och kvinna.
- att följa könsnormer och könsroller är en förutsättning för att bli accepterad.
MUCF menar att personer från olika religioner passar in på denna beskrivning, ”inklusive frikyrkliga sammanhang, då myndigheten bedömer att de uppfyller kriterierna för ovanstående punkter”.
Lite senare i texten återkommer man till samma sak. ”Hedersnormerna är nära sammantvinnade med den frikyrkliga kontexten.”
De har upplevt olika påtryckningar att förändra sig för att inte skada familjens anseende inom kollektivet.
— Sofia Zere, MUCF
Förutom Erik Lundström hänvisar rapporten också till forskaren Charlotta Carlströms forskning om hbtq-personers situation i frikyrkan.
I rapporten beskrivs det som att det finns en hederskultur inom frikyrkan. Är ni säkra på att ordet heder är rätt beskrivning?
– Ordet heder används sällan av dem som är utsatta i en hederskontext. Informanterna, oavsett muslimsk eller kristen bakgrund, använder ord som ”rykte”, ”anseende”, ”dra skam över”, svarar Sofia Zere, avdelningschef på MUCF, till Dagen.
– I rapporten används inte heller ordet hederskultur. I stället beskriver MUCF att det finns normer kopplat till heder, alltså ett kollektivt anseende som kräver att man anpassar sig till kollektivt föreskrivna normer.
Kan tvingas dölja vem man är
De som inte följer kollektivets normer och värderingar i frågor om sexualitet och könsidentitet, förklarar Sofia Zere, kan beläggas med skuld och skam samt påtryckningar för att dölja vilka de är.
– Några av de personer som MUCF varit i kontakt med är uppvuxna i frikyrkliga sammanhang. De beskriver att deras sexuella läggning betraktats som en kollektiv angelägenhet. De har upplevt olika påtryckningar att förändra sig för att inte skada familjens anseende inom kollektivet.
Sofia Zere betonar dock att rapporten utgår från individuella erfarenheter, och att MUCF inte påstår att det här gäller alla unga hbtq-personer i en frikyrklig miljö.
Menar ni att det går att jämföra hedersnormer i frikyrkan med dem som finns inom islam, vilket debatten ofta handlar om?
– Vad hedersnormer är och vad heder innebär kan se olika ut i olika kontexter. Det varierar också från land till land, sammanhang till sammanhang och från familj till familj, svarar Sofia Zere.
Även grader av sanktioner varierar. I vissa fall kan det handla om skuld och skambeläggning, i andra fall om grovt fysiskt våld.
– MUCF:s rapport utgår ifrån de utsattas perspektiv. Gemensamt för de hbtq-personer som myndigheten varit i kontakt med, oavsett etnisk eller religiös bakgrund, är att de lever med kollektiva förväntningar kring heterosexualitet och binär könsidentitet. De utstår olika typer av kollektiva påtryckningar och upplever negativa sociala konsekvenser av att vara öppna med vilka de är.
Vad hoppas ni att era slutsatser i rapporten ska leda till?
– Unga hbtq-personer som lever i en hederskontext har ofta svårt att berätta för andra om sin utsatthet. MUCF hoppas att rapporten ska leda till ökad kunskap om denna grupp. Det är också viktigt att göra unga hbtq-personer medvetna om sina rättigheter och om vilket stöd som finns.
[ Erik Lundström: Dags att tala om hederskulturen i frikyrkan (2020) ]
