Julian Khalaf var tonåring i Alby i södra Stockholm när en del kompisar började tänja på gränserna och dras in i kraftfälten kring de kriminella gängen. Det var bara en tidsfråga innan han skulle kunna hamna där själv, säger Julian. Men konfirmationen kom emellan.
HALLUNDA. Broschyren från Svenska kyrkan damp ned genom brevlådan hos fyrabarnsfamiljen i Alby sommaren 2019. Och blev liggande. Julians tre äldre syskon hade alla konfirmerats tillsammans, och 14-åringen tvekade in i det sista.
– Till slut anmälde jag mig. Jag tror det var precis innan anmälan stängde.
Konfirmandgruppen möttes i Ljusets kyrka i Botkyrka söder om Stockholm, strax intill den brusande E4:an. Den faluröda träkyrkan, som står som en kantig biskopsmössa mellan Hallunda centrum och bostadshusen, blev lite av en fritidsgård för Julian Khalaf och de andra konfirmanderna. Det är han tacksam för i dag.
– Man prövar ju på olika grejer i den åldern. Jag säger inte att det alltid är fel, men det kan leda fel. En av mina kompisar på den tiden berättade att han såg sig om över axeln varje dag, vilket är helt fruktansvärt när man är så ung, säger Julian till Dagen.
– För mig var det en tidsfråga innan jag skulle hamna där själv. Men som det var nu hade jag ingen tid för det helt enkelt.
Kyrka och gängkriminalitet
När vi ses i Ljusets kyrka har det gått ungefär fyra år sedan Julian plockade upp den där broschyren om konfirmation. Nu går han sista terminen på gymnasiet och är ordförande i församlingens ungdomsstyrelse. Och just i dag ska han prata gängkriminalitet med ett 40-tal betydligt äldre verksamhetsledare, präster, diakoner och pedagoger inom det svenkkyrkliga församlingsnätverket Framtiden bor hos oss.
Träffen får ett både poetiskt och dramatiskt anslag genom ett framförande av kyrkomusikern Tobias Helldin. Han har tonsatt texten i boken Någons bror, som är ett samarbete mellan författaren Viveka Sjögren och elever i Fittjaskolan. Boken skildrar en dödsskjutning ur barns perspektiv, och barnens illustrationer visas på storbildsskärm.
Det märks på stämningen i kyrkorummet att orden, musiken och bilderna berör många starkt. Här finns flera medarbetare som de senaste åren har fått öppna sina kyrkor för sörjande och oroliga efter sprängningar eller skjutningar. Faktum är att en av Sveriges mest uppmärksammade dödsskjutningar ägde rum en knapp kilometer från Ljusets kyrka sommaren 2020. Då träffades tolvåriga Adriana av kulor avsedda för en grupp unga kriminella män, och avled av sina skador.
– Jag brukade tänka på Adriana varje dag när jag åkte förbi den här platsen till jobbet på Ingarö förut, säger Ragnhild Johansson, präst i Ljusets kyrka, till Dagen efter Julians föreläsning.
– Hon fanns absolut med i mina tankar när jag sökte det här jobbet.
Når ut till barn och unga
Både Botkyrka och de andra församlingar i kontraktet försöker att vara en trygg plats för traktens barn och ungdomar, och deras föräldrar. Senare på onsdagen dukar Ljusets kyrka upp till den öppna verksamheten Mat och prat, lagom till att församlingspedagog Johannes Nunez rundar av eftermiddagens timmar av studiestöd för äldre elever.
En ny idé är att ställa fram mackor och fika åt de elever som passerar kyrkan på sin väg till S:t Botvids gymnasium.
Kanske får man då tillfälle att praktisera det som Julian Khalaf närmast tjatar om inför gruppen församlingsanställda: att skapa anknytning, utan att tränga sig på.
– Jag har hört det från så många barn och unga. Man vill ha vuxna att tala med, men det funkar inte att gå från noll till hundra. Börja med att säga “hej” i några veckor. Sen kan du fråga “H, hur är det?” och efter några veckor till kan du fråga “Hej, hur är det, vad gör du? “.
[ ”Folk vågade inte ens handla på Ica längre” – då valde kyrkan att agera i området Dalaberg ]
Vill ge ”facit”
I dag har Julian inte någon kontakt med de av hans gamla vänner som sögs in i kriminella gäng. Men tankarna på dem bidrog till att han gick en kurs i våldsförebyggande arbete på högstadiet, för att kunna vara mentor åt yngre elever.
Efter en tid började Julian att föreläsa på skolor och andra platser, och 2022 fick han som ta emot det stipendium som instiftats till minne av tolvåriga Adriana, för brotts- och våldsförebyggande arbete.
Gängkriminaliteten fortsätter att uppta Julian Khalaf, som skriver sitt gymnasiearbete om nyrekryteringen till gängen. Den 10 maj släpps den bok han skrivit på i tre år, Skriket från gatan. Till den har han intervjuat elever, lärare, föräldrar, poliser, politiker och andra om vad som gör att gängkriminaliteten sprider sig allt längre ned i åldrarna, och vad som kan stoppa den.
– Jag vill ge ett slags facit till vad det handlar om, säger han till Dagen.
En av faktorerna som han menar driver in barnen i gängen är suget efter pengar – och inte bara till märkeskläder utan också till den där hamburgermenyn som kompisarna kan unna sig. En annan är längtan efter gemenskap och samhörighet. Här tycker han att kyrkan kunna vara en given del av svaret.
– Vi kan skapa anknytning och relation inte bara till barnen utan till hela familjen. Och aldrig glömma att se människorna bakom rubrikerna.
[ Svenska kyrkan söker sin roll i en ny vardag intill gängvåldet ]
