Kyrkor och stadsmissioner kraftsamlade när romer från Östeuropa intog gathörnen med pappmuggar och handskrivna skyltar. Men nu är de nästan borta. Vad är det som har hänt?
Kungsgatan, Stockholm i mars 2016. Vårsolens första strålar hade börjat tina upp trottoarerna. Överallt hördes: ”Hej hej!” ”Krona please, krona please.” Var tjugonde meter satt män och kvinnor uppradade och bad om pengar. Till en början var generositeten stor. Människor diskuterade i sociala medier hur man bäst skulle hjälpa till. Räcker en tia? Eller borde man skänka en hundring?
Vi som en gång blev av med tiggeriet i samhället, hade nu fått det tillbaka.
Kyrkorna kraftsamlade. Natthärbärgen startades. En nationell samordnare för EU-migranter inrättades. Uppemot 7 000 människor tros ha rest till Sverige bara för att tigga. De flesta var överens: Ingen ska behöva ha det så här. Under följande år fick svenskarna en fördjupad insikt i romernas situation i Europa. Om systematisk diskriminering, om nedärvd fattigdom och passivitet. Om såren och minnena från Förintelsen, där hundratusentals romer mördades.
Lönade sig inte längre att tigga
Åtta år senare. De romska tiggarna på gatorna är nästan borta. En som följde dem på nära håll var Martin Rosengren från Karlskrona. Han jobbade en tid som migrantsamordnare för Pingstkyrkan i staden. Arbetet mynnade ut i en dokumentärfilm, där han följde en familj dygnet runt och även reste med dem till Rumänien.
– Jag hoppas att man som tittare förstår varför tiggarna är här i Sverige och utifrån det frågar: Behöver de vara här? Mitt svar är ja, sa han till Dagen 2016.
I dag låter det lite annorlunda.
– Det var enkla pengar för dem. På en dag kunde varje person få ihop 1 500 kronor. De tjänade mer på att komma hit än på enklare jobb i Rumänien, säger Martin Rosengren.
Men sedan kom Swish. Det gjorde att folk nästan slutade använda kontanter.
– Swish var den enskilt största orsaken till att tiggarna försvann från gatorna. När de bara fick in nio kronor per dag, lönade det sig inte längre.
I stället bar resan åt andra håll. Av den familj han följde hamnade flera i Kanada, där han berättar att flera har fått jobb på hamburgerrestauranger och som flygplatspersonal.
– Man kan säga att vi exporterade problemet till Nordamerika, men att de är bättre på att integrera människor. I hela Europa är romer oerhört stigmatiserade, säger han.
Svenskar inte lika välvilligt inställda längre
Även Elin Gert, verksamhetschef på Örebro stadsmission, delar bilden av att de EU-migranter som bad om pengar på gatorna nästan helt har försvunnit.
– Ja, de har minskat drastiskt de senaste åren. Sedan många år har vi ett vinterhärbärge, och där har det skett en betydlig minskning. Och Crossroads, som är en verksamhet där man kan duscha och tvätta kläder, har bara haft någon enstaka gäst sedan början på året.
Elin Gert tecknar tre primära orsaker till att situationen har förändrats:
1. Under pandemin blev det svårare att resa mellan länderna i Europa. Många länder krävde vaccinpass, och enligt Elin Gert fanns en stor vaccinskepsis bland de här människorna.
2. Det kontantlösa samhället växte fram. Det har lett till att de som förut reste till Sverige stannar i Tyskland, eftersom kontanter används i större utsträckning där.
3. Attityden bland svenskarna förändrades och givarviljan har minskat. Detta är något som även andra stadsmissioner märkt av.
– Detta har vi uttryckligen hört som skäl när vi intervjuat målgruppen. Allmänheten är inte lika välvilligt inställd längre, och det har hänt något i mentaliteten, säger Elin Gert.
Vad tänker du om den utvecklingen?
– Med tanke på hur samtalen går inom politiken är jag inte förvånad. Jag uppfattar att de mer handlar om hur vi stoppar invandringen. Alla olika grupper dras med i samma argumentation och den bygger på ett generellt ”vi” och ”de”. Jag saknar nyanserna i samtalen.
Har samhället löst problemet med tiggeriet?
– Både ja och nej. I en bemärkelse är problemet löst, eftersom det inte förekommer i samma utsträckning. Men samtidigt är problemen flyttade. Vår bild är att många fortfarande är kvar, men väljer att ta svartjobb i stället. Så vi ser det inte lika mycket.
– Individerna har inte fått hjälp eller blivit mer inkluderade i samhället, säger hon.
---
Fakta: Tiggeriförbud infördes i flera kommuner
- En ytterligare orsak till att tiggeriet försvunnit i vissa kommuner är de tiggeriförbud som införts enligt den så kallade ”Vellingemodellen”. I följande kommuner gäller lokala tiggeriförbud: Bromölla, Ekerö, Staffanstorp, Sölvesborg, Lidingö och Danderyd.
- På andra håll, som i Eskilstuna och Katrineholm gäller inga förbud, men tillstånd från polisen krävs för att få tigga på vissa platser.
Källa: Norstedts Juridik
---
