År 2015 sökte drygt 35 000 ensamkommande barn asyl i Sverige. En stor del av dem som finns kvar har i dag sysselsättning. En av dessa är Gholam Sakhi som kom från Afghanistan. Dagen mötte Gholam och Anna Fogelberg, 48, mamman i den familj som tog emot honom och gav honom ett hem.
– Jag känner mig som en i familjen. De har gett mig en trygg grund att stå på som jag kanske aldrig hade fått annars, säger Gholam som efter flera års kamp har fått permanent uppehållstillstånd och för närvarande pluggar på en kristen folkhögskola.
VALLENTUNA. Kulturhuset i Vallentuna norr om Stockholm är välbesökt denna gråmulna eftermiddag i slutet av februari. Innanför entrén står en kvinna i rosa tröja och mörka byxor och väntar. Bredvid står en kille som är huvudet högre, med ett leende på läpparna. Han är hemma på sportlov och har varit här många gånger.
Just här på det kommunala biblioteket möttes Anna Fogelberg och Gholam Sakhi första gången i januari 2017. Anna, som är bibliotekarie, ansvarade för ett språkkafé för ungdomar dit Gholam kom. Han hade då varit i Sverige i drygt ett år och bott på flera olika platser i Skåne och Dalarna.
– Jag ville lära mig svenska och hade hört talas om språkkaféet på biblioteket, berättar Gholam medan vi slår oss ned i ett av smårummen en trappa upp i den ljusa och rymliga tvåvåningsbyggnaden i Vallentuna centrum.
I början när han kom till språkkaféet var han fåordig om sig själv, men efter en tid blev han mer öppen och fick god kontakt med Anna.
– En dag berättade Gholam att han snart skulle bli bostadslös. Jag var förberedd på att frågan kunde komma, och hade redan frågat min familj om de kunde tänka sig att Gholam flyttade hem till oss. De sa ja. Tidigare hade jag sagt till Gholam att ”det finns ett rum för dig hemma hos oss om du vill”, berättar Anna.
Gholam nickar åt beskrivningen och intygar att det betyder så mycket. Han har blivit en del av familjen.
Att tillhöra ett socialt sammanhang där han känner sig sedd och älskad gör stor skillnad. Förutom Anna består familjen Fogelberg av pappa Måns, Lovisa, 18 år, och Alfred, 15 år.
– När Gholam flyttade hem till oss var Alfred, 8 och Lovisa, 11 år, och de såg upp till honom. De ser honom som sin storebror, förklarar Anna och understryker att Gholam är en självklar del av deras familj.
Gholam tycker att det känns bra att vara storebror och säger att familjen är hans fasta punkt i tillvaron.
Kristna värderingar
Att de öppnade sitt hem för Gholam och tog emot honom som sin egen son, hade mycket att göra med familjens värderingar som bottnar i en kristen människosyn. Att ta hand om den faderlöse och se till behoven hos främlingen går som en röd tråd genom Bibeln.
– Jag är uppvuxen inom Svenska kyrkan. Numera går jag sällan i kyrkan men jag har en tro på Gud som är viktig för mig och som jag vill omsätta i handling. Och min familj delar de kristna grundvärderingarna. Om vi har möjlighet sträcker vi gärna ut en hjälpande hand till människor som behöver det, förklarar hon.
I Afghanistan bekänner sig majoriteten av befolkningen till islam. Och efter talibanernas maktövertagande 2021 är landet ett muslimskt emirat som ska styras i enlighet med sharialagar. Sedan Gholam kom till Sverige har han valt att inte praktisera någon religion.
– Jag vet att Anna är kristen och tror på Gud. Det är okej för mig. Jag är inte särskilt intresserad av tro och religion, men jag har inget emot kyrkan. Kyrkorna gör mycket som är bra. När jag var nyinflyttad i Vallentuna gick jag till ett språkkafé i Åbybergskyrkan. Där lärde jag mig att prata svenska lite bättre, berättar han.
Lärt sig bra svenska
Gholams modersmål är dari, ett språk som har få likheter med svenska. Trots detta behärskar han svenska mycket bra, och har förmågan att få fram nyanser när han uttrycker sig. En förklaring kan vara att han läser mycket, och Anna berättar att när Gholam flyttade in hos dem hamnade han i ”bokslukaråldern”.
– Under en period läste jag många böcker på svenska och jag läser fortfarande mycket. Gärna biografier och faktaböcker inom psykologi och filosofi, säger Gholam som inte fick gå i skola i Afghanistan.
Som många andra jämnåriga lämnade han Afghanistan som ensam i sin familj. Flykten blev dramatisk. Färden över Medelhavet i en överfull gummibåt glömmer han aldrig. Vid flera tillfällen höll färden på att sluta i katastrof. Lugnt och behärskat berättar Gholam om sina upplevelser av att inte veta om han skulle överleva eller dö.
Bok om flykten
Han är van vid att berätta. År 2018 kom boken ”Efter varje natt kommer en ny dag”. Den är skriven av Anna Fogelberg, som tidigare författat ett tiotal barnböcker med fantasytema, och handlar om hur Gholam flydde till Sverige.
– Att berätta för Anna fungerade som terapi och det har gjort att jag kunnat bearbeta det som hände, berättar Gholam som tillsammans med Anna under en period reste runt på bibliotek, i kyrkor och andra platser och berättade sin livshistoria.
Sedan satte pandemin stopp.
Hösten 2022 fick Gholam permanent uppehållstillstånd i Sverige. Då hade sju år gått sedan han skickade in sin första ansökan om asyl till Migrationsverket. Det blev fyra avslag innan det kom ett slutgiltigt ja. När beskedet kom att Gholam får stanna i Sverige lyftes en sten från hans axlar. Men Anna är kritisk till myndigheternas senfärdighet:
– Sju år för att få besked om man får stanna i Sverige eller inte är alldeles för lång tid. Att vara papperslös är att leva i en stor ovisshet som är tung att bära. Frågorna hopar sig: Vad kommer att hända med mig? När får jag besked? Blir jag skickad tillbaka? Hur ser min framtid ut där?
Familjen ställde upp
Ofta slets Gholam mellan hopp och förtvivlan. När det kändes hopplöst fanns familjen som ett stort stöd. Han fick sätta ord på sin oro, de lyssnade och tog honom på allvar, vilket gjorde livet lättare att leva. Nu studerar han andra och sista läsåret på allmän kurs på Glimåkra folkhögskola i Skåne. Den har EFS som huvudman och drivs på kristen grund.
– Jag trivs jättebra. Det är en blandning av elever, både kristna och de som inte tror. Jag har fått nya vänner och ny kunskap. Ibland är jag med på morgonbön och gudstjänster, men det är frivilligt. Ingen tvingas att vara med, säger Gholam om hur skolans kristna prägel märks.
Välintegrerad flyktinggrupp
Nyligen presenterade Statistiska centralbyrån, SCB, en undersökning som visar att av alla ensamkommande män som kom till Sverige 2015 – och som bor kvar i Sverige – är det 8 av 10, eller mer exakt 82 procent, som har sysselsättning. Motsvarande siffra bland män födda i Sverige är 65 procent.
Av de killar som kom till Sverige i den stora flyktingvågen för nio år sedan, varav de flesta kom från Afghanistan, är det alltså fler som i dag har jobb jämfört med killar i samma ålder som är födda i Sverige. Gruppen ensamkommande flyktingar ser enligt bedömare ut att bli den mest välintegrerade och framgångsrika flyktinggruppen i modern tid.
– Det kan stämma, menar Anna.
– Genom kontakter på sociala medier vet jag andra ensamkommande som det gått bra för. Som också har jobb eller som studerar. Det är fantastiskt att höra. Jag hoppas att det fortsätter så. Gholam är en härlig kille som har så mycket att bidra med. Han har gett oss i familjen så mycket tillbaka med sin värme och generositet.
---
Fakta: SCB:s undersökning
- År 2015 sökte drygt 35 000 ensamkommande barn asyl i Sverige.
- Drygt 20 000 av dessa bor kvar och har fått permanent uppehållstillstånd.
- De flesta som kom var pojkar och hade afghanskt medborgarskap.
- Av dessa har 8 av 10, eller 82 procent sysselsättning.
- Bland svenska killar i samma ålder är motsvarande siffra 65 procent.
- Studien gäller hur det såg ut i slutet av år 2022.
---
Gholam passar väl in på SCB:s beskrivning. Han har tidigare studerat på komvux, utbildat sig till undersköterska och arbetat som sådan på några olika äldreboenden. Han vill utvecklas och bidra med sina kunskaper och det han kan till det svenska samhällsbygget. Och inte minst har han en familj där han vågar vara den han är och där han känner sig älskad.
[ Lennarth Hambre: Kyrkorna har gjort heroiska insatser för flyktingar ]
