För precis ett år sedan förvandlades en vanlig andakt till ett bönemöte som pågick dygnet runt i två veckor. Den sömniga staden Wilmore i Kentucky blev vallfartsort för tiotusentals kristna. Var det en väckelse som ägde rum på Asbury University?
Det var pastorn Zach Meerkreebs som höll i andakten. Han var anställd på en missionsorganisation och hoppade in som volontär för att leda samlingen för studenterna på Asbury University i delstaten Kentucky. Han talade, spontant, om Guds kärlek och avslutade med att bjuda fram studenterna på förbön.
Först kom bara några studenter fram, och så ytterligare några, och sedan några fler. Och så fortsatte bönen och lovsången oavbrutet i drygt två veckor.
Tiotusentals personer vallfärdade till den lilla staden Wilmore – där finns en enda stor korsning, två trafikljus och 6 000 invånare – för att vara med om det som hände i kapellet på det kristna universitet.
Så vad var det egentligen som hände på Asbury? Var det en väckelse, som det kallades i medierapporteringen?
På sin hemsida beskriver Asbury University skeendet som en ”utgjutelse som vissa har beskrivit som en väckelse”. Zach Meerkreebs själv vill helst inte använda något begrepp alls för att beskriva de där februaridagarna i fjol. Men vill ”pastorer, journalister eller andra som är smartare än vad vi är” kalla det för en väckelse så går det bra, säger han till Dagen.
– Jag vet inte exakt vad det var som hände. Det finns en frestelse i att kalla det för något särskilt för att själv få beröm för det.
Nedtrampade trädgårdar
Den nedtonade stil som märks i Zach Meerkreebs sätt att tala kännetecknade också det som alltså benämnts väckelsen på Asbury. Lovsången var enkel: några enstaka sångare på scenen, några gitarrer och en flygel.
Enkelheten uppmärksammades av tidningen The Economist, som menade att ”väckelsen tycks vara motsatsen till organiserad religion”. På sätt och vis var det som hände också ”en vederläggning av religiös politik”, ansåg tidningen. När tv-kanalen Fox News dåvarande stjärnprofil Tucker Carlsson ville göra ett reportage från Asbury tackade universitetet vänligt nej.
– Vi ville bara inte att det skulle bli något som distraherade från det som pågick, säger Zach Meerkreebs i dag.
Uppskattningsvis 60 000 personer hann besöka kapellet innan universitetsledningen beslutade att det var dags att avrunda bönemötet, som då hade pågått i 16 dagar. Beslutet fattades av både praktiska och andliga skäl, säger Zach Meerkreebs.
– Många studenter hade uteblivit från undervisningen. Och boende i Wilmore hade fått sina trädgårdar nedtrampade av alla tusentals människor som kom hit. Sedan ville vi inte att Asbury skulle bli ett slags andligt landmärke som folk kom till. Jag tycker att det var ett djärvt beslut av ledningen.
”Nykterhet och tacksamhet”
Ett år har nu gått. Lämnade det ovanligt långa bönemötet några bestående avtryck? Ja, svarar Zach Meerkreebs.
– Vi ser en djupgående hunger efter Herren bland studenterna, inte bara när vi har andakter, utan också i idrottslagen, på studenthemmen, på universitetskaféet. Vi har även gjort teamresor med hundratals studenter till församlingar i USA och utomlands.
Jag är varken tillräckligt smart eller begåvad för att kunna skaffa mig den plattform som jag nu har fått.
— Zach Meerkreebs
Det senaste året har också medfört stora förändringar i Zach Meerkreebs egen vardag. För ett år sedan visste ingen utanför Kentucky vem han var; i dag är han resande predikant, med inbjudningar till kyrkor och konferenser i både USA och Europa.
Den plötsliga uppmärksamheten, de stora plattformarna och de nya vännerna leder till en frestelse att låta sig bli berusad på berömmelse, säger han.
– Det finns två ord som jag har begrundat under det här året: nykterhet och tacksamhet. När man frestas att bli stolt brukar tacksamheten vara ett bra motmedel. Jag är varken tillräckligt smart eller begåvad för att kunna skaffa mig den plattform som jag nu har fått. Jag vill bara hålla mig nära Jesus och ta ett par månader i taget.
[ Bönemötet i Asbury började med hans predikan: ”Det var Gud” ]
”Ska vara som de två spejarna”
Sin egen kallelse beskriver Zach Meerkreebs med en hänvisning till Fjärde Moseboks trettonde kapitel. När de tolv spejarna återvände från sitt uppdrag i det förlovade landet talade tio av dem om hur svårt det skulle bli att inta det. Bara Kaleb och Josua trodde att det skulle gå, med Guds hjälp.
– Jag känner att jag ska vara som de två spejarna. Under 16 dagar såg vi något som jag önskar att fler skulle få uppleva, även om det är svårt: Man måste vara beredd att låta Gud peka på synd som man behöver göra upp med i sitt liv. Och man måste vara beredd att låta 18-åringar som knappt vet vad de gör leda lovsång.
Zach Meerkreebs säger att han ber att Gud ska beröra Sverige och hela Europa.
– Då kan vi från Asbury komma och hjälpa till med att hålla upp dörrar och städa toaletter, precis som många människor gjorde när de kom hit förra året.
[ Lennarth Hambre: Kan det som händer i Asbury ske i Sverige? ]
---
Fakta: Zach Meerkreebs
Ålder: Fyller snart 34 år.
Familj: Frun Kristin och de tre döttrarna Eden, 7 år, Esther, i himlen, och Mercy, 1,5 år.
Arbete: Resande predikant och deltidspastor på Asbury University.
Bor: Wilmington, Kentucky, USA.
Fritid: Tränare för fotbollslaget på Asbury University.
Bibelord som följt honom det senaste året: Joh 15:15.
---