Snart två år efter Rysslands invasion av Ukraina lever de ukrainare som inte kunnat hitta arbete i Sverige långt under fattigdomsgränsen, och många är beroende av att få mat och annat av hjälporganisationerna. Regeringen vill lösa problemet genom att låta flyktingarna folkbokföras, så att de bland annat får tillgång till försörjningsstöd. Men det dröjer.
– Jag är orolig för att min dotter växer så snabbt, och hela tiden behöver nya kläder, säger Olena Hrytsenko.
Torsdag förmiddag, och det myllrar av människor på Mötesplats Caritas i centrala Stockholm. Överallt förs samtal på trevande svenska, över koppar med kaffe och te, medan volontärerna hjälper till med grammatik och stavning. Men Caritas erbjuder också studiebesök, kulturella evenemang och samhällsinformation, liksom medicinsk och juridisk rådgiving samt praktiskt och psykosocialt stöd.
– Här kan jag ställa frågor som jag inte skulle våga ställa till ”vanliga” svenskar, säger pensionären Polina Kyselavo, som är en av många ukrainska besökare.
Liksom de andra ukrainarna här kom hon till Sverige efter Rysslands invasion den 24 februari 2022. Genom EU:s massflyktsdirektiv har hon rätt till gratis boende genom Migrationsverket, liksom till ett bidrag på motsvarande 2 166 kronor i månaden för en vuxen. Det räcker inte långt, och de ukrainare som inte hittat något arbete är beroende av att få livsmedel, hygienartiklar och annat från olika hjälporganisationer.
– Jag är lärare i klassisk balett och har just nu några barngrupper på lördagarna. Men jag förstår inte hur jag ska kunna få tillräckligt mycket jobb för att kunna försörja mig och min dotter, säger Olena Hrytsenko, som är i Sverige med tioåriga dottern Anjuta.
Olenas man är fotograf men arbetar just nu som minröjare i familjens hemstad Charkiv i nordöstra Ukraina. Där bor också Olenas mamma kvar. I december återvände Olena och Anjuta dit för första gången sedan våren 2022 – men lämnade staden efter bara en dag efter ett större raketanfall. I stället fick familjen sex dagar tillsammans i Lviv i västra Ukraina.
– Där faller det också bomber, och människor tänker på döden varje sekund. I Sverige får vi i alla fall behålla livet, säger Olena medan hennes ögon fylls av tårar.
Just nu ser hon fram emot att ställa sig i kö för att läsa svenska på SFI, vilket tidigare inte varit möjligt för ukrainarna i Stockholm.
Det är inte roligt att komma hit och armbågas med de andra. Men vad ska man göra? Pengarna räcker inte.
— Masja, 55
Matutdelning i S:ta Clara kyrka
Det finns flera mötesplatser för ukrainare och andra migranter i Stockholmsområdet, också i kristna församlingar. S:ta Clara kyrka delar ut livsmedel till behövande varje förmiddag i veckan. Här tar många plats i kyrkbänkarna i mer än en timme i förväg för att försäkra sig om varor.
En av ukrainarna som väntar på sin tur är Masja, 55, som inte vill vara med på bild i tidningen.
– Det är inte roligt att komma hit och armbågas med de andra. Men vad ska man göra. Pengarna räcker inte, säger hon till Dagen.
– Om det bara gick skulle jag åka tillbaka i morgon.
Bor i Södertälje
Hemlängtan, rädsla för kriget och oro för släktingarna är något som alla Dagen talar med vittnar om. Många uttrycker också en dubbelhet: man är tacksam för att ha fått en fristad i Sverige, men måste kämpa för att få livet att gå ihop.
För drygt tre år sedan firade de pensionerade lärarna Polina och Vladimir Kyselavo guldbröllop i hemstaden Kramatorsk i östra Ukraina. Nu bor de i Södertälje och drömmer om att någon gång kunna besöka sonen, som tjänstgör i ukrainska armén.
– När vi kom till Sverige satt vi bokstavligen kvar på våra två resväskor och bara väntade på att kriget skulle ta slut så att vi kunde resa tillbaka, berättar Polina.
– Så blev det ju inte. Och utan välgörenhet från organisationer som Caritas skulle vi inte klara oss.
Större nedstämdhet i dag
Ruzanna Khachatryan arbetar på Caritas i Stockholm med att stötta de ukrainska flyktingarna. Hon ser en större oro och nedstämdhet i gruppen i dag än i början av kriget, då hoppet fanns om ett snart slut.
– Spänningarna bland ukrainarna här har också ökat med tiden, beroende på varifrån man kommer och vilken kyrka man tillhör, säger hon.
– Reglerna gör att många har svårt att komma in i samhället och det händer att människor luras in i gratisarbete med falska löfte om anställningar.
Svenska hjälporganisationer kräver sedan länge att dagersättningen för de ukrainska flyktingarna höjs. Regeringen har hittills hållit emot, och arbetar enligt migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) med det man ser som en bättre lösning: att göra det möjligt för ukrainarna att folkbokföras och få ett personnummer. Då skulle de kunna få bank-ID, tillgång till SFI i hela Sverige, yrkesutbildningar, utökad vård och högre ersättningsnivåer. När det kan ske, är dock fortfarande oklart.
---
Fakta: Ukrainska flyktingar i Sverige
- Runt 50 000 ukrainare kom till Sverige för att få skydd efter Rysslands invasion den 24 februari 2022. Av dem som fick skydd enligt massflyktsdirektivet har runt 8 900 meddelat att de lämnat Sverige.
- Förra året fanns närmare 40 000 ukrainare inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem.
- Av dem får cirka 22 000 personer dagersättning, vilket är en fingervisning om att de inte har hittat något arbete.
- Ukrainare som inte bor på ett av Migrationsverkets boenden där mat ingår, eller som inte arbetar, får 71 kr/dag i dagersättning om de är ensamstående vuxna. Barn får en lägre dagersättning.
- Pengarna ska räcka till mat, kläder, förbrukningsvaror, mediciner och läkarvård, även om avgiften för läkarvård och medicin för flyktingar är reducerad.
---
