Regeringen vill att civilsamhället ska samla in mer pengar på egen hand för att få del av regeringens biståndsbudget. Flera kristna organisationer kritiserar detta, men Läkarmissionens generalsekreterare Josephine Sundqvist tycker att det snarare är en viktig reform för att frigöra civilsamhället från statligt beroende.
Regeringen har precis presenterat sin nya biståndsstrategi för civilsamhället. En ändring som lagts på bordet är att biståndsaktörernas egeninsats ska höjas, alltså att de måste samla in mer pengar själva för att få statligt stöd. I dag är egeninsatsen på 5–10 procent, men regeringen har nu beslutat att den successivt ska höjas till 15 procent.
Det här uppskattas inte av alla. Exempelvis gick fem kristna biståndsorganisationer (PMU, Svenska missionsrådet, Erikshjälpen, Act Svenska kyrkan och Diakonia) nyligen ut i en debattartikel och beklagade sig över att egeninsatsen kommer att höjas.
Statlig underleverantör
Men nu får de mothugg av Läkarmissionens generalsekreterare Josephine Sundqvist, som tycker att det är rimligt av regeringen att ställa det här kravet, något som hon också ventilerade då Svenska missionsrådet nyligen hade sina medlemsdagar i Immanuelskyrkan i Stockholm.
Anledningen till att hon ger regeringen tummen upp är för att hon menar att civilsamhället måste bli bättre på att engagera sina egna sympatisörer, även ekonomiskt.
– Om ens verksamhet till 95 procent är betald av staten, då är det en stor risk att man också blir en underleverantör till staten, säger Josephine Sundqvist.
Frikyrkor var fria
Inte minst tycker hon att det här är viktigt ur ett teologiskt perspektiv, där hon beskriver hur frikyrkorna historiskt vuxit fram helt utan stöd från statsmakten. På så sätt banade man exempelvis väg för demokratins införande och kyrkorna var också pionjärer när det gäller kvinnligt ledarskap.
– Så jag är förvånad över att flera kristna biståndsorganisationer är så kritiska till att egeninsatsen höjs. Jag tror att om man själv som organisation måste stå för 10–15 procent av pengarna, då uppmuntras man också vara ute i hela landet och mobilisera kraft och engagemang. Jag har haft svårt att förstå hur man så ensidigt kan se det här som negativt, säger hon.
– Det är också viktigt för att biståndet måste vara folkligt förankrat.
Stöttas av kyrkor
Att regeringens reform kommer att påverka förutsättningar för enskilda organisationer är hon samtidigt på det klara med, framför allt kommer aktörer som vilar tungt på statlig finansiering att drabbas där det i vissa fall kanske måste till någon alternativ lösning för att de ska kunna finnas kvar. Inte minst finns det en del sårbara mindre organisationer att ta hänsyn till.
– Men jag tror inte att det här kommer att bli ett stort problem för de kristna organisationerna, säger hon.
Anledningen är att många stöttas av olika trossamfund, de har gåvogivare och flera kristna biståndsorganisationer får också in pengar genom sin second hand-verksamhet.
Den organisation som hon själv leder, Läkarmissionen, kommer exempelvis inte ha några större problem när egeninsatsen höjs.
– Vi har cirka 70 000 personer som stödjer oss och samlar in omkring 120 miljoner per år, säger Josephine Sundqvist.
De får i dag åtta miljoner kronor per år av Sida, förmedlat via Svenska missionsrådet, vilket är cirka fyra procent av den årliga omsättningen. Hon berättar att Läkarmissionen också lyckats väl med att få bidrag av EU och FN, vilket gör att de har många olika inkomstkällor att luta sig mot.
– Att i grunden arbeta för att civilsamhället ska ha en diversifierad finansiering är en positiv utveckling. För oss har skapat en större finansiell hållbarhet och manöverutrymme där vi fått en tydligare egenidentitet med lägre risk till att bli en underleverantör till den svenska staten.
Har svenska biståndsorganisationer fastnat i ett beroende av staten?
– Det är svårt att svara på ett allmänt plan men jag kan absolut tycka så vad gäller vissa enskilda fall, säger Josephine Sundqvist.
– Är man i ett beroende ser man inte alltid själv att det är så. För risken finns att man blir en underleverantörer till Sida och driver snarare myndighetens visioner än sina egna.
Finns det en rädsla för förändringar bland biståndsorganisationer?
– Ja, jag tror att dagens civilsamhällesorganisationer inte är så förändringsbenägna och det beror nog bland annat på att man inte gett en ung generation plats i ledarskapet, vilket skulle behövas.
– Vi kan heller inte bara kritisera regeringen för att biståndet reformeras, utan vi behöver i stället presentera våra egna visioner och konstruktiva förslag. Annars riskerar vi att bli för protektionistiska och vill bara att allt ska vara så som det alltid har varit.
Har också kritik
Samtidigt vill Josephine Sundqvist inte klappa regeringen medhårs alltför mycket och hon har också sin kritik av det pågående reformarbetet. Exempelvis tycker hon att det är motsägelsefullt när regeringen uppmanar civilsamhället att mobilisera ett större engagemang, samtidigt som man försvårar just det genom att dra in stödet för informationsanslag och minskar medlen för att skicka ut praktikanter för att skaffa sig egna erfarenheter.
[ Nu när strategin är beslutad hoppas jag berörda organisationer lugnas ]
---
Fakta: Svenskt bistånd
- Sedan maktskiftet förra året har den borgerliga regeringen, med biståndsminister Johan Forssell (M) i spetsen, börjat reformera det svenska biståndet.
- Steg för steg har reformagendan presenterats, och i veckan som passerat kom ett förtydligande om vad som gäller för civilsamhället.
- Bland annat ska egeninsatsen för civilsamhällesorganisationer höjas från 5 procent till 10 för att slutligen landa på 15 procent.
- Siffran visar i hur pass stor utsträckning organisationerna själva måste samla in pengar för att kunna få statligt stöd.
---
