Den konservativa rörelsen vill inte bryta helt med den stora lutherska kyrkan i Finland, men planerar ändå att hitta ett sätt att gå sin egen väg.
Det var på 1800-talet som väckelsen bröt ut kring den svenska prästen och predikanten Lars Levi Laestadius. Numera finns den rörelse som bildats i hans namn, laestadianismen, främst i norra Sverige och Finland. I bägge länderna har man varit trogen den lutherska kyrkan, det vill säga Svenska kyrkan respektive Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, även om laestadianerna många gånger kritiserat vad de ser som en alltmer teologisk liberal inriktning.
Nu ser det ut som om de finlandssvenska östlaestadianerna, en av grenarna i rörelsen, förbereder någon form av mjuk brytning med sin moderkyrka. I en intern rapport har man tagit fram två olika alternativ, rapporterar Kyrkpressen.
Inomkyrklig rörelse
Det första förslaget är att laestadianerna ska bilda någon form av inomkyrklig rörelse. På så sätt skulle de vara kvar under den finska folkkyrkans paraply, men får en friare roll, där man kan ordna egna nattvardsmässor, dop och konfirmation.
Det andra förslaget är att bilda egna föreningsbaserade församlingar, vilket alltså skulle innebära en brytning med samfundet. Men man vill inte bilda ett eget trossamfund och tanken är att medlemmarna själva ska kunna vara kvar i den evangelisk-lutherska kyrkan.
Utifrån rapporten kommer nu diskussioner att föras hur man vill gå vidare.
Gnissel i Sverige
Även i Sverige har det förts diskussioner bland östlaestadianerna om vilken relation de ska ha till Svenska kyrkan. För några år sedan skickade de exempelvis ett brev till kyrkans biskopar med frågan om det fortfarande fanns plats för dem i gemenskapen, med sitt fokus på att vara bibeltrogna och sin kritik av kyrkans liberala hållning i hbtq-frågor. Svaret de fick var ja, Svenska kyrkan såg laestadianismen som en av många viktiga rörelser inom kyrkan och från biskoparnas horisont var det inte aktuellt med någon form av brytning.
[ Biskoparnas svar till besvikna laestadianer ]
