Nyhetskommentar

Efter en dag med Carry the love-teamet funderar jag över min egen frimodighet

Nyhetsreporter Thomas Österberg efter att ha tillbringat en dag med evangelisterna i internationella evangelisationsteamet “Carry the love”, som just nu är i landet för att evangelisera och be för svenskar.

Jag brottas aningen med mig själv när jag följer 20-åringarna i Carry the love-teamet från USA på deras vandring genom shoppinggallerian Asecs (A6) i Jönköping. Hur ska det fungera att närma sig okända svenskar och prata om Jesus och kristen tro under tiden som svenskarna är ute och handlar kläder, mat eller ska besöka Apoteket?

Gatuevangelisation var vanligt på 1970-talet, men är inte lika självklar i svensk miljö i dag. Kristenheten har blivit mer försiktig. Politik är okej som budskap för dörrknackare och gatupratare. Men religiös tro och Gud anses betydligt mer privat och svårare att inleda ett samtal om – åtminstone med okända – och utan präst- eller pastorskrage.

Därför blir jag aningen förvånad över att de två teamen ändå verkar få god kontakt med flera av dem de närmar sig i gallerian en vanlig torsdagseftermiddag. Jag uppfattar teammedlemmarna som socialt kompetenta, med en vänlig ton och utan övertoner. Men visst finns det, som jag skriver i mitt reportage, också personer som tackar nej till att prata.

Går på kärnan i tron

Några samtal varar 10–15 minuter. Det är inte envägskommunikation, utan dialog som pågår. De är frimodiga och rakt på sak om kärnan i den kristna tron. Uppträder samtidigt respektfullt och är inlyssnande.

När de knäpper händerna och ber tillsammans med några teamet träffat, måste jag erkänna att jag som mångårig kristen i frikyrkligheten ändå tänker ”oj! ”.

Det är inte det mest naturliga för den stora mängden svenska kristna att söka upp okända människor så här i butiksgalleriorna. Men samtidigt fascineras jag av att unga människor vågar och lyckas föra samtal. Jag funderar över mig själv, och om jag har tappat något av frimodigheten? Eller om det är så att det finns ett växande sug bland svenskarna att verkligen få prata om de innersta livsfrågorna och Gud?

Helige Ande blir praktik

En annan sak som slår mig är hur det internationella teamet tydligt räknar med den helige Andes hjälp i sina liv och när de möter andra människor. Här finns både det Bibeln kallar profetiska budskap, kunskapens ord och tron på kroppsligt och själsligt helande.

De ber frimodigt och tydligt. Och delar kollektivt med sig av inre bilder och ord som de upplever komma från Gud som en peppande uppmuntran till svenska kristna ungdomar på besök. Här handlar det inte om teori, utan om praktik.

Förankring i församling

Men de har en ödmjuk hållning – och uppmanar till prövning. ”Vi upplever att det här är från Gud, men kan självklart också ha fel ibland”, säger en av teamledarna.

En fundering är samtidigt hur många av de som uppges bli kristna under USA-teamets besök som verkligen hittar in i en lokal församling här i Sverige och långsiktigt får växa i sin tro? Här råder naturligtvis delat ansvar mellan Carry the love-teamet, Youth with a mission och de församlingar som tar emot dem.

Fler artiklar för dig