Är det rätt att genomföra en abort? Många kyrkor svarar nej på den frågan. Nu har Svenska kyrkan, via ett nytt biskopsbrev, förtydligat sin hållning.
– Ytterst måste människor själva få avgöra, men vi vill ge dem redskap att göra det, säger biskop Susanne Rappmann.
”Livets början och livets slut” är namnet på det biskopsbrev som Svenska kyrkans biskopar nu lanserar, en 92 sidor lång text som främst riktar sig till präster och diakoner i kyrkan. Här bearbetas såväl frågor om abort som dödshjälp.
När det gäller frågan om abort så anser flera kyrkor att det bör vara förbjudet, exempelvis Katolska kyrkan som menar att ett människoliv börjar vid befruktningen. Även många evangelikala och protestantiska kyrkor har en liknande inställning.
Men Svenska kyrkan har en annan ståndpunkt. De har accepterat den svenska abortlagstiftningen redan från första början på 1970-talet, något som nu också slås fast i biskopsbrevet: ”Svenska kyrkan menar att abort kan accepteras, eftersom det är en avgörande skillnad mellan foster och barn”, skriver biskoparna.
De är också tydliga med att det ytterst är upp till kvinnan att fatta det här beslutet.
Varför har ni skrivit detta biskopsbrev?
– För att det här är frågor som berör oss på djupet, det här är frågor som alltid är aktuella och som ingen människa kommer undan, säger Susanne Rappmann, biskop i Göteborgs stift, till Dagen.
Hon säger också att det var på tiden att kyrkan tog tag i de här frågorna, exempelvis är det senaste biskopsbrevet om samlevnadsfrågor från 1951.
Började med dödshjälp
Rent konkret föddes tanken på ett biskopsbrev efter ett seminarium om dödshjälp år 2018.
– I kölvattnet av det väcktes tanken på att vi kanske ska ta oss an frågorna om livets börja och slut, hur resonerar vi i vår kyrka om svåra och komplexa frågor som vi alla på något sätt behöver förhålla oss till?
Susanne Rappmann konstaterar att Svenska kyrkan inte har ett läroämbete på samma sätt som Katolska kyrkan. I en luthersk kyrka blir det därför lite annorlunda och Susanne Rappmann lägger till att den enskilde döpte anses ha en moralisk förmåga och ett ansvar.
– Ytterst måste människor själva få avgöra, men vi vill ge dem redskap att göra det, säger hon.
Ett liv i vardande
Svenska kyrkans biskopar väljer i sitt biskopsbrev att inte peka ut en specifik punkt där människan blir människa, exempelvis vid befruktningen som andra kyrkor anser. Susanne Rappmann gör i stället en distinktion mellan embryo, foster och barn och att det däremellan finns någon slags glidande skala. Det centrala är när man blir livsduglig, vilket i mångt och mycket hänger ihop med hur tidigt man kan rädda livet på ett foster.
– Vi säger att det är en människa i vardande, säger Susanne Rappmann om den tidiga graviditeten.
Hon konstaterar att i frågan om abort är det sedan många hänsyn som måste tas. Frågan är synnerligen etiskt komplex.
I Bibeln finns inte ordet abort och frågan berörs inte på ett direkt sätt, så hur kan man hitta ett tydligt svar där?
– I den evangelisk-luthersk tradition som vi står i är bibeltexterna viktiga källor till att fatta etiska beslut. Men också traditionen, våra förmågor samt att vi har ett förnuft som vi tror är skapat av Gud. Allt det är källor till hur vi tänker att den kristna tron är, säger Susanne Rappmann.
– Sedan måste man läsa Bibeln med sikte på vad som är det mest centrala. Då har vi Jesus och hans sätt att leva, där har du den gyllen regeln och det dubbla kärleksbudskapet som etiska kompasser.
Så vad tror du att Jesus skulle tycka om abort?
– Det vet vi inte. Men vi kan se hur han såg på människor som hamnat i en situation där de inte ville vara. Han upprättade kvinnan vid Sykars brunn. Så vår fråga är hur kan vi upprätta människor vi har framför oss? Jag tänker också på bibelberättelsen om vem som ska kasta den första stenen, säger Susanne Rappmann.
Hur vanligt är det att människor söker stöd hos Svenska kyrkan när det gäller abortfrågor?
– Det händer ofta, exempelvis i sjukhuskyrkans miljö. Sedan är vi en bred folkkyrka där vi möter oerhört många unga människor, som vid konfirmationen. Där adresserar vi själva samlevnadsfrågor, så många präster och diakoner står mitt i samtalen om de här frågorna.
Vad får man för råd från kyrkan om man har grubblerier om en abort?
– Jag hoppas att alla blir bemötta i den situation man står. Vi vill stärka den enskilde att fatta ett beslut som de sedan kan leva med.
Kan man få rådet att genomföra en abort av en präst?
– Råd vet jag inte, men vi kan konstatera det som står i biskopsbrevet att det här är något som Svenska kyrkan inte avvisar vid varje tillfälle.
Men sedan, konstaterar biskopen, finns det inte någon perfekt mall att utgå ifrån där alla som söker sig till kyrkan får exakt samma svar.
– Biskopsbrevet vill i första hand inte ge uttryck till starka åsikter, utan hjälp till lågmälda samtal.
Svenska kyrkan tillåter sedan länge kvinnliga präster, kan det ha bidragit till att ni landat i den här positionen i abortfrågan?
– Ja, absolut, för här finns det flera präster och diakoner som själva har en erfarenhet av ofrivilliga graviditeter, det är nog något som väger in.
Hur hoppas du att biskopsbrevet ska tas emot?
– Jag hoppas att vi rustar präster och diakoner så att de frimodigt och lågmält vågar föra de här samtalen. Jag tänker att det är ett exempel på frågor som kommer nära oss och som vi behöver prata om. Det är vår förhoppning att människor ska våga öppna samtal, där det inte är självklart var vi landar.
[ Varför tycker kristna så olika om abort? ]
---
Fakta: Biskopsbrev
- Ett biskopsbrev är skrivet i konsensus av Svenska kyrkans samtliga biskopar och visar var kyrkan står i vissa frågor.
- Nu kommer ett brev som hanterar frågor som berör livets början och slut, exempelvis abort och dödshjälp.
- Svenska kyrkan har landat i att abort måste få vara tillåtet, men avfärdar införandet av dödshjälp.
---
