Kyrkornas uppdrag är att värna om fred och hopp, och att inte spä på rädslan och ”krigsretoriken”. Det säger Sofia Camnerin, generalsekreterare för Sveriges kristna råd.
– Vi har en särskild uppgift nu att orka möta barns och ungas oro, säger hon.
Sofia Camnerin har själv barn, och har noterat vad som möter dem i sociala medier sedan beskedet förra veckan om att svenskarna bör rusta sig för ett ökat hot om krig.
– När jag frågade min dotter om vad de skriver på Tiktok sa hon: ”Att det ska bli krig i Sverige”. Vi vuxna måste hjälpa barnen att sortera i detta bombardemang av krigsretorik. Jag menar att vi har en särskild uppgift nu att orka möta barn och ungas oro, säger hon till Dagen.
Ledningen för Sveriges kristna råd har inte hunnit talat om krigsvarningarna sedan de framfördes under konferensen för Folk och försvar i Sälen den 7–9 januari. Det betyder inte att man inte gjort sig tankar om hur kyrkan ska agera i orostider.
– Vi har levt med frågan, med hotet och retoriken, inte minst sedan Rysslands invasion av Ukraina, säger Sofia Camnerin.
– Därför är det passande att vi bjuder in till vårt rådsmöte den 25 januari, under rubriken Tid för Guds fred. Hur kan vi tala om fred och försoning där kriget är en realitet?
Nyktra och vaksamma
Ett bibelord som följt Sofia Camnerin den senaste tiden är maningen i Första Petrusbrevet, 5:8: ”Var nyktra och vaksamma”.
– Vi måste förstärka vår vaksamhet och vårt eget ansvarstagande, vilket i sig är en slags fredshandling, och lyssna på råden om att kunna vara självförsörjande under en vecka. Vi ska ta vårt gemensamma ansvar och vara ett robust samhälle på olika nivåer, säger hon.
– Men vi ska också vara nyktra, i den meningen att vi inte ska låta oss dras in den här rädslan som sprider sig, i det alarmistiska, och falla in i krigsretoriken. För vi vet att ord skapar verklighet, och rädslan riskerar att per definition leda till undergång. Vi måste orka hålla fast vid hoppet och förtrösta på att Gud fortsätter att vara livets och fredens Gud, och inte överger oss.
Fortsätta vara kyrkor
Både nu och i krissituationer, menar hon, måste kyrkorna fortsätta att vara just kyrkor:
– Vi ska vara fysiska platser som kan ta emot människor och bereda andrum, och så långt som det är möjligt fortsätta med vårt diakonala och liturgiska uppdrag, att fira gudstjänst, att härbärgera människors rädslor och existentiella oro, och vårt livsviktiga barn- och ungdomsarbete.
– Sen behöver vi prata med varandra om vad som är en rättfärdig fred, och inte per automatik ställa den tanken mot tanken om det rättfärdiga kriget. Fredsbudskapet är inte naivt utan handlar också det om att rusta sig.
[ Trossamfund saknas helt i S samhällsanalys: ”Okunnigt och upprörande” ]
