Samla 650 pingstpastorer till fika i en stor hotellfoajé och det blir så stojigt att det är svårt att höra sin egen röst. Men tonläget i årets upplaga av konferensen Pingst pastor är annars betydligt mer lågmält och relationsbyggande jämfört med året innan.
UPPLANDS VÄSBY. ”Kallelsen i tuffa tider” var rubriken på en av storsamlingarna mitt i den pågående pastorskonferensen. Ett språk för det svåra och mörka i tillvaron efterlystes. Temat för de tre dagarna i helhet handlar om Guds trofasthet. Från podiet betonas gång på gång att konferensen är något de lokala pastorerna gör tillsammans.
En själavårdsgrupp erbjuder personliga samtal för den som har en brottning med något i sitt liv. Relationsbyggandet lyfts fram. Och så är det predikningar, bibelstudier och samtal där många vanliga församlingspastorer agerar.
Känslan är att de är betydligt fler än vanligt.
Storsamling förra året
En planeringsgrupp med flera församlingspastorer har ihop med representanter från Pingst FFS förberett sedan i mars.
Kanske blir kontrasten till förra året extra märkbar för att Pingst i Sverige i januari förra året gjorde en internationell kraftsamling och lockade 150 pastorer från olika världsdelar, och ett 40-tal länder, att resa till Stockholm för att möta de svenska pastorerna under några dagar.
Fredspristagaren Denis Mukwege utmanade pingstpastorerna att inte vara tysta i samhällsdebatten, och ukrainske pingstbiskopen var på plats. Liksom socialministern Jakob Forssmed (KD), som också är ansvarig för regeringens relationer med trossamfunden.
Ett globalt nätverk bildades och det gavs uppmaningar till församlingar i Sverige och världen att expandera. Uppropet ”The Stockholm call” formulerades utifrån konferensen.
Församlingsnära ton
I årets Pingst pastor har det så här långt varit betydligt mindre fokus på nya initiativ och satsningar. Inte så att nöden för att nå nya människor har varit frånvarande – och visst har det talats om församlingstillväxt på olika sätt. Men över lag har det varit mer av bibelstudier och predikningar med en församlings- och lokalt pastorsnära ton.
Som när tf föreståndaren Pelle Hörnmark talade på tisdagskvällen och gjorde en bön från den amerikanske predikanten och författaren AW Tozer (död 1963) till sin egen.
Tozer bad om ett tilltal för att kunna se vad Gud gör, och om att också få mod att berätta om detta på ett trovärdigt sätt för människor runt omkring. Pelle Hörnmark citerade bönen: ”Gör min röst så lik din egen [Jesus] att även det borttappade fåret känner igen den och vill följa dig.”
– Den här längtan bär jag i mitt liv, och du får gärna göra bönen till din, sa Hörnmark till pastorerna.
Betonar lagarbete
Även Pelle Hörnmark hade i ett mejl till deltagarna dagen innan betonat att konferensen är ett lagarbete. Kvällssamlingen avslutades med ett stort bönemöte där mer eller mindre alla bad för varandra.
Sam Wohlin, pastor i Karlstad, höll nästa morgon bibelstudium om Guds storhet och trofasthet – och talade om att fästa blicken på Jesus. Han lyfte fram att Gud har omsorg.
– Ge inte upp, uppmanade Wohlin pastorerna.
Även om mycket av ovanstående har varit planerat sedan länge är det svårt att inte tänka tanken att lågmäldheten och betoningarna har förstärkts av att det under hösten har varit ett oväntat och hastigt föreståndarbyte i Pingst, där Daniel Alm inte längre finns kvar, och där en utredning pågår angående omständigheterna kring detta.
Detta var inte en del av det offentliga samtalet. Men här kan höras smärta och självrannsakelse i pastorskåren i enskilda samtal.
En samling under konferensens sista dag, torsdagen, ska konkret handla om vägar vidare för pingströrelsen.
