Många är vi som känner till citatet från Sagan om Karl-Bertil Jonssons Julafton: ”Karl-Bertil Jonssons ömma moder fick något religiöst i blicken, ty denna saga utspelar sig på den tid då julen fortfarande firades till minne av Kristi födelse”. Men anspråken att vi firar Jesu födelse i december är ganska unga ändå. Att fira en högtid vid den här tiden på året har rötter betydligt längre tillbaka i historien än tiden för Jesu födelse.
Barbro Blehr är professor i etnologi. Hon menar att inte ens kristna firade jul i början.
– I Rom var julen okänd som kristen högtid så sent som i början på 300-talet, säger hon till Dagen.
– Det var inte självklart att Jesu födelse skulle firas över huvud taget och det fanns inledningsvis många bud om när på året han faktiskt hade fötts. Firandet 25 december framstår som etablerat först i mitten av 300-talet.
Vid den tiden hade kristendomen blivit statsreligion och fått många nya anhängare. Att fira Jesu födelse har beskrivits som viktigt bland annat för att skola in och hålla kvar dessa nya kristna, inte minst mot bakgrund av att det firades stora icke-kristna högtider i Rom vid ungefär samma tid. Saturnalia var en högtid i det antika Rom, som firades den 17–23 december för att ära åkerbrukets gud Saturnus och Ops, den ymniga skördens gudinna.
När julen introducerades i Norden kom den på samma sätt att ersätta förkristna firanden.
– Om inte kristendomen lagt firandet av Jesu födelse vid denna tid hade vi firat något annat, tror Barbro Blehr – kanske helt enkelt att vi är förbi årets mörkaste tid.
Julen inte så kristen
Och julen var kanske inte alltigenom så kristen förr som man kan tro.
I en artikel från tidningen Släkthistoria berättar artikelförfattaren om hur julen firades på 1870-talet i fattigt hem på landet, som en blandning mellan kristendom och folktro. Sentida nykomlingar som julgranspynt, adventsljusstakar eller jultomten kände man inte till. Julen var dock förknippad med mycket magi och vidskepelse, som till exempel var man tvungen att hålla den stränga gårdstomten på gott humör. Till jul skulle man vara extra snäll mot djuren – annars blev gårdstomten arg. Men till kyrkan gick i princip alla, på juldagens morgon var det ju dags för julotta.
Dagens samhälle är inte lika homogent i dag när det handlar om att följa traditionerna, vare sig de kulturella eller de religiösa. Att göra saker på liknande sätt är inget krav i samtiden längre, menar Barbro Blehr.
– Många har ett mer avslappnat förhållande till julen i dag jämfört med förr, schemat för vad som måste göras har luckrats upp. I dag är det större variation för hur folk firar och det bidrar till känslan av att julfirandet inte är som förr.
Hur tror du att en sekulär svensk skulle beskriva varför man firar jul?
– Jag tror att julen för en sekulär svensk handlar om familjen. Om stämningen, och om att göra de saker man brukar i det sammanhanget och äta de saker man brukar äta. Samtidigt ska vi kanske vara försiktiga med att skilja skarpt mellan kristna och sekulära. Vem vet vad människor tänker och känner och associerar till? De som inte vill missa första advent, men sällan annars går på gudstjänst, är de sekulära eller kristna eller lite båda delar? Men när det är sagt, det är säkert så att många firar en ”kulturell jul”, och finner den djupt meningsfull.
Hur firar du själv jul?
– Jag ska äta det vi alltid äter och så träffas vi i vår familj. Det är nog kanske mest jag som tänker på det kristna i högtiden, skulle jag tro.
