Pelle Hörnmark ser ut att bli kvar ytterligare ett par år som nationell ledare för pingströrelsen. Det kommer troligtvis innebära mer av decentralisering till församlingar och andra pastorer när det gäller det gemensamma arbetet – samt ökad betoning på relationerna inom Pingst framöver.
Pelle Hörnmark har kommit tillbaka i ledarställning i en turbulent situation i pingströrelsens nationella arbete, efter att Daniel Alm blivit arbetsbefriad och valt att avgå. Det går samtidigt knappast att hitta någon mer erfaren när det gäller ledarskap i pingstförsamlingar i vare sig Sverige eller Europa, och som dessutom har en god utblick över världen i övrigt.
Pelle Hörnmark är känd som ”pastorernas pastor” med ett evangelisthjärta och en stor samlande famn, och lite bullrig där han går fram. Samtidigt som han kan visa en annan sida och sätta ned foten när det behövs. När han var föreståndare förra gången (2008–2016) var hans stora gärning att samla pingströrelsen och den delvis splittrade pastorsskaran.
Har inte sökt uppdraget
Daniel Alm har varit mer av strategen med ett effektivt driv framåt när det gäller att anordna kampanjer och event. Han lyfte fram det pentekostala, och var dessutom aktiv i debatten utåt i sociala medier. På det sistnämnda området har Pelle Hörnmark så här långt inte visat framfötterna.
När Pelle Hörnmark nu har halkat in i den nationella föreståndaruppgiften igen är det på en halvtidstjänst, vid sidan av att vara pastor lokalt. Alla vet att uppdraget inte är något han sökt, eller behöver bevisa. Det gör också att pastorer och andra ledare runt omkring Hörnmark behöver kliva fram för att komplettera i ledarskapet – både praktiskt och signalmässigt.
[ Pelle Hörnmark föreslås som föreståndare för Pingst i två år till ]
Läge att tänka nytt
Turbulensen gör att Pelle Hörnmarks erfarenhet och samlande egenskaper har kommit till pass igen. Men situationen öppnar också för att tänka nytt. Valberedningens förslag om en tvåårig mandatperiod ger pingstvännerna möjlighet att jobba vidare med hur den formella samverkan mellan pingstförsamlingarna ska se ut – efter 20 år med Pingst FFS och en samfundsbildning, innan det är dags att välja en ny föreståndare 2026.
Breddning av ledarskapet
Ofrivilligt har det uppstått ett läge för att utvärdera och omformulera. Vad behöver församlingarna? Vad ska Pingst FFS fortsätta att göra? Sluta med? Eller kanske börja med? Hur ska ledarskapet i Pingst FFS nationellt se ut framöver? Vilken kultur ska råda i pastorskåren och församlingarna?
Just nu handlar signalerna om breddning i ledarskapet, decentralisering till församlingarna och om behovet av att bygga relationer än mer än tidigare. Allt för att kunna fortsätta att nå utanför kyrkans väggar.
