Nyheter

Växande oro i Israel över gisslans öde – 16 000 döda i Gaza

Israels armé rycker fram söderut mot staden Khan Yunis där Hamas högsta ledning tros befinna sig

Kriget mellan Israel och Hamas är i full gång igen med ökande dödssiffror och flyktingströmmar i Gaza – och växande oro i Israel över gisslans öde. De kidnappades familjer demonstrerar för att deras regering ska sätta gisslan högst på dagordningen.

TEL AVIV. Striderna i Gaza har flammat upp igen efter en veckas tillfälligt eldupphör. Israels armé rycker fram söderut mot staden Khan Yunis där Hamas högsta ledning tros befinna sig – och där många kidnappade israeler tros hållas fångna.

Dödssiffran i Gaza är nu nära 16 000 sedan kriget bröt ut den 7 oktober, när terrorister från Hamas i ett överraskande angrepp mördade 1 200 israeler och kidnappade 240. Uppskattningsvis en miljon palestinier i Gaza har flytt söderut och deras situation förvärras under den israeliska framryckningen. Uppgifterna om antalet döda palestinier kommer från det Hamaskontrollerade hälsodepartementet i Gaza och brukar stämma, enligt erfarenhet från tidigare krig.

Hamas släppte cirka 100 i gisslan under vapenvilan, men håller kvar 137 kidnappade i fångenskap. Nu ökar gisslans familjer trycket på Israels regering för att frihet för gisslan ska vara Israels främsta krigsmål. Forumet för gisslans familjer kräver att få möta premiärminister Benjamin Netanyahu och krigskabinettet mot bakgrund av att samtalen om gisslan brutit samman och kriget börjat på nytt – och på måndagen gick Netanyahu med på att träffa dem senare i veckan.

– Vi är här för att stöda gisslan och deras familjer. En bekant till oss är kidnappad. Vi vill att regeringen sätter gisslan högst på dagordningen, säger Inna Schneiderman från en förstad till Tel Aviv som jobbar med high-tech.

Hon demonstrerar i Tel Aviv tillsammans med Mika Aviv, 47, socialterapeut. De bär en skylt med bild på en person de inte känner: Dror Kaplun, 68, en av dem som kidnappades från gränsbyarna och liksom flera äldre män är kvar i gisslan.

– Jag är inte militär eller politiker, men tycker att vi borde se till att få de kidnappade fria innan vi fortsätter kriget. Deras liv är i fara varje dag, säger Mika Aviv.

TEL AVIV. Inna Schneiderman och Mika Aviv demonstrerar för gisslans frihet.

Demonstration för de gisslantagna

De är bland tiotusentals israeler som demonstrerade i lördags kväll under parollen ”Tiden rinner ut, släpp alla nu!”. Människor samlades på De kidnappades torg, den stora öppna platsen framför konstmuseet som bytt namn efter den 7 oktober. De höll upp skyltar med bilder och namn på kidnappade – och krävde deras frihet.

Tali Raz, 55, arbetsterapeut från Revadim i södra Israel, bär en skylt med bild på Almog Sarusi, 26.

– Almog är en vän till min son som kidnappades när Hamas angrep en musikfestival nära gränsen. Han ville bara dansa. Det är oroande att förhandlingarna om gisslan bröt samman, Hamas behöver kanske ett hårt slag för att börja förhandla igen, säger hon.

TEL AVIV. Tali Raz demonstrerar för gisslans frihet i Tel Aviv.

Avi Wassa, 49, pensionerad officer från Petah Tikva utanför Tel Aviv, demonstrerar för Avera Mengistu, 37, som är fånge hos Hamas sedan nio år tillbaka. Mengistu, som uppges vara psykiskt sjuk, kidnappades inte i år utan förirrade sig på egen hand in i Gaza 2014.

– Vi har väntat länge nog på Mengistu. Hamas måste släppa honom nu, han och alla andra fångar är i livsfara. Vi kan vänta med kriget tills alla är fria, vi kan slå till mot Hamas senare, säger han.

– Jag demonstrerar för Mengistu eftersom vi tillhör samma grupp. Vi är båda är etiopiska judar i Israel, säger han.

TEL AVIV. Avi Wassa håller upp en bild på Avera Mengistu som är fånge hos Hamas sedan nio år. ”Glöm inte mig”, står det på skylten.

Alla med bild vid dukat bord

Sedan snart två månader står ett långt dukat bord på torget – med en bild på en kidnappad på varje stol. Färre nu än efter attacken den 7 oktober.

Hamas har släppt 80 israeler i gisslan i utbyte mot 240 palestinska fångar i israeliska fängelser. Dessutom har Hamas släppt 30 gästarbetare, de flesta thailändare som arbetade i jordbruket i de israeliska gränsbyarna.

Men fortfarande är fler än 15 kvinnor och barn gisslan, enligt Israel. Och framför allt många män bland de sammanlagt 137 som är kvar i Gaza.

TEL AVIV. Ett långt dukat bord står på De kidnappades torg i Tel Aviv med en bild på en i gisslan på varje plats.

Flera israeler som släppts efter sju veckor som gisslan hos Hamas framträdde vid demonstrationen. Några av dem krävde att få hem pappor och söner som fortfarande är fångar i Gaza.

– Jag är Sasha Trufanovs mamma och jag står här tacksam och rörd. Ert stöd har varit avgörande, utan det skulle jag inte vara här i dag. Nu måste vi fokusera på att få tillbaka min Sasha och alla andra, säger Elena Trufanov, 50, som släpptes ur gisslan tidigare i veckan.

– Nu! Nu! Nu! ropar folkmassan.

Sonen kvar bland gisslan

Elena Trufanov står på scenen tillsammans med sin mamma Irina Tati, 73, som släpptes samtidigt. Men hennes son Sasha, 28, är kvar i gisslan. Hennes man Vitaly mördades när terrorister från Hamas stormade deras hem i gränsbyn Nir Oz. Också Sashas flickvän Sapir Cohen kidnappades – och släpptes tillsammans med hans mor och mormor.

Nir Oz blev ett av de hårdast drabbade samhällena när Hamas massakrerade invånare i ett 20-tal gränsbyar.

Också Yaffa Adar, 85, från Nir Oz släpptes av Hamas, men hennes sonson Tamir Arad är fortfarande fånge.

– Jag talar som Tamir Arads farmor. Jag var i infernot i 49 dagar, jag vädjar till alla beslutsfattare: Ta ut barnen, ta ut alla. Jag vill se dem nu, säger hon på ett videoklipp.

Samtidigt ökar lidandet för civilbefolkningen i Gaza. James Elder, talesperson för FN:s barnfond Unicef, säger till BBC att bomber faller ”var tionde minut” och att ”ingen är säker”.

– När människor har flytt tre eller fyra gånger under bombning är de uttröttade, utmattade och försöker hålla ihop det för barnens skull. De har ingenstans att ta vägen, säger James Elder till BBC och fortsätter:

– Jag ser barn efter barn rullas in på bår med fruktansvärda sår en efter en, timme efter timme. De är inte säkra på sjukhus, inte i skyddsrum. Jag känner mig inte säker på något sätt, ingen känner sig säker.

Fler artiklar för dig