Svenska kyrkan erkänner att den haft en roll i den tidigare assimileringspolitiken mot tornedalingar.
”Det är smärtsamt att kyrkan varit delaktig i att kränka människovärdet”, säger ärkebiskop Martin Modéus i ett pressmeddelande.
Den statliga sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset presenterade på onsdagen sitt slutbetänkande till regeringen vid en ceremoni i Pajala. Kommissionen drar slutsatsen att Svenska kyrkan har ett moraliskt ansvar för 1800- och 1900-talets så kallade assimilerings- och försvenskningspolitik. Konsekvenserna av politiken är allvarliga för minoriteten och har försvårat dessa människors möjligheter att värna sin identitet, sitt språk, sin kultur och traditionella näringar.
Kommissionen uppmanar därför Svenska kyrkan att erkänna sin delaktighet i den politik som syftade till försvenska minoriteter. En uppmaning som Svenska kyrkan omgående responderade på i ett omfattande pressmeddelande.
”Det är smärtsamt att kyrkan varit delaktig i att kränka människovärdet och att den bidragit till att barn känt skam för sin minoritetsidentitet, sitt språk och sin kultur. Många har farit illa och en del har burit på trauman ett helt liv. Även deras barn och barnbarn har påverkats”, säger Modéus.
Överträdelserna började för drygt 150 år sedan och Svenska kyrkan förklarar i pressmeddelandet att dess delaktighet i assimileringspolitiken bland annat handlar om perioden 1870–1930 och hur kyrkan då agerat i minoritetsområden. Det beskrivs också hur kyrkan medverkat i ett slags skolinternat, så kallade arbetsstugor, dit barn skickades för att få mat och logi, men också för att fostras i nationalistisk anda. Många barn for illa på arbetsstugorna. De bestraffades för att de talade sitt modersmål och de utsattes för fysiska och psykiska bestraffningar.
Kyrkan var under lång tid även huvudman för skolväsendet där barn förbjöds att tala sitt modersmål.
”För mig är det tungt att ta del av att biskopar före mig bidragit till och varit delaktiga i assimileringspolitiken och de övergrepp som det ledde till”, säger Luleåbiskopen Åsa Nyström i pressmeddelandet och fortsätter.
”Många har till exempel förlorat språket, men vi ser också att många vill återta det – här har Svenska kyrkan en viktig roll I dag arbetar Luleå stift aktivt med att möjliggöra för församlingar att meänkieli och minoritetens kultur ska bli en självklar del av församlingarnas verksamhet.”
---
Fakta: Sannings- och försoningskommissionen
- Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset är en statlig utredning som tillsattes av regeringen på minoritetens initiativ 2020.
- I uppdraget har ingått att kartlägga och granska den assimileringspolitik som bedrevs mot tornedalingar, kväner (befolkningsgrupp som i Norge talar ett erkänt minoritetsspråk) och lantalaiset (befolkningsgrupp i svenska Lappland och finska Lappland som talar eller har talat meänkieli) på nationell, regional och lokal nivå under 1800- och 1900-talen, liksom de olika aktörernas ansvar.
- Utredningen presenterades i Pajala på onsdagen då volymen med personliga vittnesmål lästes upp av skådespelare.
- En stor del av assimileringspolitiken gick ut på att få människor att tala svenska i stället för tornedalsfinska eller meänkieli. Språket betecknades tidigare främst som en finsk dialekt, men erkändes 1999 av Sveriges riksdag som officiellt minoritetsspråk i Sverige.
---
