En mörk del av Sveriges historia blottläggs i den statliga utredning om minoriteter i nordligaste Sverige som presenteras på onsdagen. Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset beskriver bland annat Svenska kyrkans roll i assimileringsprocessen.
Det digra materialet består av tre volymer: ett huvudbetänkande, tolv forskarrapporter, samt axplock ur omkring 200 intervjuer med människor som velat dela med sig av sina minnen och erfarenheter, publicerade på både tornedalsfinska/meänkieli och svenska.
– Människor har fått komma till tals och sätta ord på sina erfarenheter, på sitt eget språk. En del har berättat om trauman, om upplevelser i skolan. Kanske har man för första gången utanför familjen fått berätta om det man upplevde som barn, säger Stefan Aro, utredningssekreterare och präst i Svenska kyrkan i Luleå.
Betänkandet djupdyker också i de nationalistiska strömningar som gjorde att Svenska kyrkan kom att bidra till att de tornedalska barnens språk och identitet undertrycktes. Det skedde inte minst på de arbetsstugor, eller internat, som Luleå stift ansvarade för fram till mitten av 1900-talet och där svenskan med tiden kom att prioriteras framför tornedalsfinskan.
– Det är ingen högoddsare att Svenska kyrkan hör till de aktörer som får en uppmaning av kommissionen när den lägger fram betänkandet, säger Stefan Aro, som inte vill avslöja något om slutsatserna i förväg.
– Minoriteten här behöver en liknande sannings- och försoningsdialog som Svenska kyrkan har med samerna, även om det är minoriteten som behöver föra det samtalet med kyrkan.
Læstadianismen som kulturvärn
En mer positiv roll, över lag, spelade den lutherska väckelse som svepte över nordligaste Sverige i mitten av 1800-talet.
– Den bild av læstadianismen som träder fram i materialet är att den fungerade som ett kulturvärn. Inom väckelsen var tornedalsfinskan ”det heliga språket” som man bad och sjöng på, och som var gemensamt för oss alla här, även samerna, säger Stefan Aro, själv tornedaling med meänkieli som modersmål.
Det fanns också en annan starkt bidragande faktor till att språket trots allt levde vidare.
– Efter andra världskriget tömdes Tornedalen på människor under en period. Många flyttade och det var inte ovanligt att männen fann en hustru från finska Tornedalen. När de kvinnorna kom till Sverige och blev mödrar talade de tornedalsfinska med barnen, vilket gjorde att språket fick en rejäl skjuts, säger Stefan Aro.
En splittrande statlig politik
Kommissionen konstaterar också att Sveriges statliga rennäringspolitik drev in kilar inte bara mellan samerna, utan mellan samer och andra minoriteter.
– I våra intervjuer har vi sett ett mönster växa fram. När vi frågat hur människor levt tidigare berättar de om småbruk, med några mjölkkor, hästar och får. Men väldigt många hade också renar, och levde i symbios med den samiska befolkningen, också språkligt, berättar Stefan Aro.
– En gemensam nämnare fanns också i den kristna tro och i læstadianismen, som var bådas väckelse och fortsätter att vara det än i dag. Samtidigt finns det alltså skrivningar i lagstiftningen som inte synliggör de andra minoriteterna. De skavsåren är kännbara än i dag och det kommer fram i betänkandet.
[ Präst ska utreda skamfläck i svensk historia ]
---
Fakta: Sanningskommissionen
- Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset är en statlig utredning som tillsattes av regeringen på minoritetens initiativ 2020.
- I uppdraget har ingått att kartlägga och granska den assimileringspolitik som bedrevs mot tornedalingar, kväner (befolkningsgrupp som i Norge talar ett erkänt minoritetsspråk) och lantalaiset (befolkningsgrupp i svenska Lappland och finska Lappland som talar eller har talat meänkieli) på nationell, regional och lokal nivå under 1800- och 1900-talen, liksom de olika aktörernas ansvar.
- Utredningen presenteras i Pajala i dag, onsdag. Bland annat kommer volymen med personliga vittnesmål att läsas upp av skådespelare.
- En stor del av assimileringspolitiken gick ut på att få människor att tala svenska i stället för tornedalsfinska eller meänkieli. Språket betecknades tidigare främst som en finsk dialekt, men erkändes 1999 av Sveriges riksdag som officiellt minoritetsspråk i Sverige.
---
