Nyheter

Syrisk-ortodoxa kyrkan i Sverige står mitt i en brytningstid

Att utbilda nya präster är en nyckel för att få med ungdomarna, menar ett av stiften

Den syrisk-ortodoxa kyrkan i Sverige är mångfacetterad och aktiv, men har utmaningar för framtiden. Så kan man sammanfatta den stora studie om samfundet som nyligen publicerades.
– Den här dokumentationen kommer att bli en stor tillgång för kyrkan, säger Robert Halef, ordförande i ett av Sveriges två syrisk-ortodoxa stift.

Boken Syrisk-ortodoxa kyrkan i Sverige – tradition och förändring presenterades i onsdags vid det all-ortodoxa lärosätet Sankt Ignatios folkhögskola i Södertälje. Den bygger på resultat från ett flerårigt forskningsprojekt lett av Magdalena Nordin, docent i religionssociologi vid Göteborgs universitet.

Forskarna har dels haft möjligheten att observera verksamheten, och intervjua medlemmar, i tre församlingar, och dels hämtat in enkätsvar från flertalet av Sveriges 48 syrisk-ortodoxa församlingar.

Bilden som tecknas i boken är av ett samfund som samlar människor från olika länder i en både kyrklig och social verksamhet, och som förvaltar en rik liturgisk och språklig tradition.

Den stora utmaningen, såsom för många samfund, att behålla och engagera ungdomarna.

– I vårt stift har vi nyligen tillsatt en analysgrupp med lekmän och präster för att se hur vi kan arbeta för att ungdomarna ska söka sig till kyrkan. Det är de som är kyrkans framtid, säger Robert Halef, stiftsordförande i Syrisk-ortodoxa patriarkatets ställföreträdarskap i Sverige, till Dagen.

Robert Halef, stiftsordförande i Syrisk-ortodoxa patriarkatets ställföreträdarskap i Sverige.

– Det kan till exempel handla om små reformer av liturgin, fast utan att gå över de röda linjerna.

På många håll anordnas redan så kallade ungdomsgudstjänster, berättar forskarna i den nya studien. Det är lite kortare gudstjänster som hålls på tider som man vet passar ungdomarna.

Men också språket spelar in, eftersom allt färre talar eller förstår suryoyo, som har en stark ställning i liturgin.

– Vårt primära mål är att förmedla Bibelns och kyrkans budskap till ungdomarna och alla andra som kommer till kyrkan. På vilket språk det sker är en sekundär fråga, säger Robert Halef.

– Säkert kommer det framöver in mer svenska i liturgin. Det har vi inget emot utan är något vi måste acceptera.

Väntande prästbrist

Den prästbrist som väntar om hörnet, och det faktum att få söker sig till tjänsten, är ett hinder i sammanhanget.

– Till skillnad från sina föräldrar ställer dagens ungdomar motfrågor när prästerna förklarar Bibeln. Så prästerna behöver kunna använda uttryck och språk som unga kan ta till sig, säger Robert Halef.

– Tveklöst finns ett utbildningsbehov bland våra präster.

Numera kräver stiftet att nya präster ska kunna uttrycka sig obehindrat på svenska. Problemet är bara att få känner sig kallade, bland annat för att tjänsten upplevs som mycket krävande.

– I vårt stift har vi ett ganska akut behov av fyra till sex präster, i och med att många börjar närma sig pensionen, säger Robert Halef.

– Men tyvärr är det fortfarande så i våra kyrkor att man är präst nästan dygnet runt. Här måste något göras, så att prästerna får bättre lön och förmåner, och kan ha mer av ett privatliv.

Styrelsearbete inget nytt

Över lag är Robert Halef tacksam för den nya studien, som han menar blir en stor tillgång för kyrkan framöver.

Mindre nöjd är han med hur arbetet med kyrkans demokratiska uppbyggnad skildras, liksom med rekommendationen att styrelseledamöter inom kyrkan utbildas i föreningsarbete.

– Man kan få intryck av att det var den svenska staten som hjälpte kyrkan att få demokratiska styrelser. Men också i våra hemländer styrs församlingar och stift av lekmannaråd, och styrelsearbete var inte nytt för dem som till Sverige, säger han.

– Dessutom har vi gott om kurser i föreningsteknik, genom till exempel studieförbundet Bilda.

Han vill också poängtera hur mycket enskilda församlingsbor, både i Sverige och på andra håll i Europa, offrat av tid och pengar för att bygga upp kyrkan och dess lokaler i Sverige.

– En mindre del av medlen till våra kyrkobyggen har varit statliga. Huvuddelen har kommit från församlingsmedlemmarna själva.

---

Fakta: Syrisk-ortodoxa kyrkan i Sverige

  • Började etablera sig i Sverige i början av 1970-talet, som ett resultat av invandring från södra Turkiet och norra Syrien.
  • Är i dag det största kristna ortodoxa trossamfundet i Sverige, med 48 lokala församlingar, organiserade i två stift med totalt över 40 000 medlemmar: Syrisk-ortodoxa ärkestiftet av Sverige och Skandinavien, och Syrisk-ortodoxa patriarkatets ställföreträdarskap i Sverige.
  • Vid sidan av gudstjänster och ritualer som dop, vigsel och begravning, är de två vanligaste verksamheterna bibelskola samt ungdoms- och kvinnogrupper.
  • Prästerskapet har tre vigningar: diakon, präst och biskop. En diakon i den Syrisk-ortodoxa kyrkan har inte församlingsvårdande uppgifter utan fungerar som altartjänare vid gudstjänst.
  • Suryoyo (kallas också arameiska, assyriska, syriska, syrianska) har en privilegierad roll i liturgin. Vid sidan av suryoyo är det framför allt arabiska som används under gudstjänstens böner och sånger.

---

Fler artiklar för dig